I en stort uppslagen intervju med Kyrkans Tidning den 22 juni ger sig statsminister Stefan Löfven in i debatten om vigselrätt kontra vigselplikt i Svenska kyrkan.

– Jag kan förstå att man av trosskäl kan ha svårt att få ihop det. Men kyrkan som öppen demokratisk kyrka är en organisation som står för människors lika värde. Människor som älskar varandra, oavsett kön, ska ha samma rätt till vigsel. Vi socialdemokrater arbetar för att alla präster ska viga alla, även samkönade par. Jag ser parallellen till barnmorskan som vägrar att utföra aborter. Jobbar man som barnmorska måste man kunna utföra aborter, annars får man göra något annat. Det är samma sak för präster som inte vill viga samkönade.

Om detta finns det mycket att säga. Och det första måste rimligen vara: Skomakare, bliv vid din läst! Saken är ju den att Stefan Löfven uttalar sig om saker som han över huvud taget inte har med att göra. Det är nämligen inte en politikers uppgift att diktera villkoren för ett från staten fristående trossamfund.

Men statsministerns förslag är anmärkningsvärt också av andra skäl. Värt att notera är till exempel att det går betydligt längre än det som hans partikamrater motionerade om till förra årets kyrkomöte, och som röstades ner efter att ha sågats av en enig läronämnd. Det som då föreslogs var att alla präster som framöver vigs till tjänst inom Svenska kyrkan ska vara beredda att förrätta vigslar av par av samma kön. Men vad statsministern önskar är alltså att motsvarande hållning ska bli ett krav även för kyrkans övriga präster – oavsett de villkor som gällde när de trädde in i sin tjänst.

Orsaken till att läronämnden gick emot detta förslag var flerfaldig. Först och främst hänvisade man till Kyrkomötets tidigare uttalande om att det ska få finnas två olika äktenskapssyner inom kyrkan. Man påpekade också att varje enskild prästs uppfattning i frågan inte är ”av konstitutiv karaktär” samt att det ligger ”i biskopens vigningsansvar att göra en helhetsbedömning av kandidatens lämplighet”; en förändrad ordning skulle helt enkelt begränsa biskoparnas redan i dag ganska begränsade handlingsutrymme.

Det är också så att rätten att avstå från att förrätta vigsel – eller andra kyrkliga handlingar – i flera decennier har varit en självklar del av prästyrket. Bakgrunden till detta har till exempel varit präster som uttryckt tveksamhet till att viga frånskilda, eller som fått reda på saker i samband med själavård som gjort att de har velat avstå från en specifik förrättning. Att införa vigseltvång i fråga om samkönade par strider alltså inte bara mot Svenska kyrkans traditionella teologi, utan också mot hennes sedan länge etablerade praxis.

Men tillbaka till Stefan Löfven. Statsministern använder sig av två argument för att rättfärdiga sitt utspel. Det första är att kyrkan står ”för människors lika värde”. Det andra är att det finns en parallell mellan hans förslag och kravet på barnmorskor att vilja medverka vid aborter.

När det gäller synen på alla människors lika värde är det förstås sant att det finns goda skäl för kyrkan att värna denna princip. Men av detta följer inte att vi måste öppna äktenskapet för par av samma kön. Så sent som den 9 juni förra året kom faktiskt en dom från Europeiska Människorättsdomstolen (ECtHR) som slog fast att det inte är diskriminerande att reservera äktenskapet för en man och en kvinna.

Till sist har vi då Stefan Löfvens jämförelse med de barnmorskor som med hänvisning till sin samvetsfrihet vill slippa medverka vid aborter. Statsministern har rätt i att det finns likheter mellan dessa båda fall, men knappast på det sätt som han själv tänker sig. I båda fallen är det nämligen uppenbart att det som Socialdemokraterna förväntar sig av respektive yrkesutövare inte är att betrakta som någon kärnuppgift för yrket i fråga. I båda fallen är det i stället fullt rimligt att som enskild, och med hänvisning till såväl religions- som samvetsfriheten, få möjlighet att slippa de moment som Stefan Löfven säger att han vill tvinga dem att utföra.

Läs på varldenidag.se