Normalt när vi talar om kristen etik finns det goda skäl att fokusera på Nya testamentets texter. I debatten om samkönade relationer är det dock vanligt att hänvisa även till Gamla testamentet. Är detta rimligt, och hur ska vi i så fall nalkas denna del av Guds ord?

Den här frågan kan besvaras på olika sätt, framför allt beroende på vilka texter vi syftar på. Om vi börjar med Gamla testamentets inledning är det uppenbart att Första Moseboken än i dag har en betydelse för kristen undervisning både gällande människan och sexualiteten. Såväl Jesus som apostlarna hänvisar till skapelseberättelsen, och visar på så sätt att vi här finner ett budskap även för den kristna kyrkan (se Matt 19:4–6; 1 Kor 6:16 m fl).

I Bibelns två första kapitel utkristalliserar sig fyra olika komponenter som är av relevans för den bibliska äktenskapsvisionen. Äktenskapet, kan man säga, är ett av Gud instiftat förbund som inbegriper:

  • Överlåtelse (1 Mos 2:24).
  • Trohet (1 Mos 2:24).
  • Komplementaritet (1 Mos 1:27–28; 2:18–24).
  • Sexuell gemenskap med potentiell fruktsamhet (1 Mos 2:24; 1 Mos 1:28).

Som synes är bara de två första komponenterna möjliga i en samkönad relation, vilket i praktiken innebär att skapelseberättelsen ger oss en beskrivning av äktenskapet som utesluter alla andra konstellationer än den mellan en man och en kvinna.

Detta bekräftas av de texter i Gamla testamentet som talar om samkönade relationer. Angående berättelsen om Sodom och Gomorra delar jag Niklas Piensohos syn att texten rymmer flera lager, och att vi därför inte bör ha den som en huvudtext när vi diskuterar frågan om samkönade relationer. De flesta homosexuella skulle inte känna igen sig i sodomiternas beteende! Samtidigt delar jag Anders Gerdmars bedömning att det är omöjligt att bortse från den sexualmoraliska aspekten av berättelsen. Även Jesu bror Judas slår fast att Sodoms och Gomorras invånare ”kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär” (Jud v 7).

Ännu viktigare är dock förbudet mot samkönat sex i Tredje Moseboken. När Gud säger: ”Du ska inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna” (3 Mos 18:22) tycks det vara en implicit hänvisning till skapelsen: Du ska inte (som man) göra med en annan man vad som enligt Guds instruktioner ska ske inom äktenskapet. Notera avsaknaden av preciseringar: fokus ligger inte bara på exploaterande sexuella relationer, utan på alla former av avsteg från skapelseordningen.

Detta är också en central ingrediens i Tredje Mosebokens världsbild, som laborerar med såväl kultisk som moralisk orenhet. Lite förenklat kan man säga att kultisk orenhet uppstår när man bryter mot skapelsens normer, medan moralisk orenhet uppstår när man går emot Guds karaktär och vilja. Sexuell synd kvalar i normalfallet in i båda dessa kategorier, men eftersom Gamla testamentets otuktsbegrepp kommer just från Tredje Moseboken 18, och eftersom det gång på gång upprepas i Nya testamentet, kan vi vara säkra på att dessa texter har relevans också i det nya förbundet.

Läs på varldenidag.se