Årsskiftet rycker allt närmare, och tidningarna kommer snart att vara fyllda av sammanställningar och reportage på temat ”året som gått”. Som alltid finns det gott om saker att lyfta fram i en sådan rapportering, men här och nu vill jag i stället fokusera på ett mer övergripande skeende – som har varit tydligt, om än inte unikt, för 2017. Nämligen att vi lever i en skakningarnas tid.

I Hebreerbrevets tolfte kapitel talar författaren om Guds rike som det enda i den här världen som ”inte kan skaka”. Allt som däremot är orättfärdigt eller bristfälligt kommer att bli skakat i den helige Andes kraft. Det kommer att vägas på en våg och befinnas vara för lätt. Detsamma gäller sådant som vid en viss tidpunkt har varit gott och rätt – kanske till och med instiftat av Herren – men som av olika skäl har haft sin tid. Allting som kan skakas kommer att skakas.

Den som kan sin Bibel vet att detta är en beskrivning av den yttersta tiden. Även Uppenbarelseboken skildrar ett snarlikt skeende, där olika delar av världen underkastas Gud dom. Men det är också ett skeende som går igen i alla tider. Ett skeende av rening och av att Gud låter sitt ljus falla över sådant som under andra perioder har varit dolt. ”Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras”, säger Jesus, ”och inget gömt som inte ska bli känt. Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken.”

Universums Skapare är naturligtvis mäktig nog att använda vem han vill för att bidra till i denna skakningsprocess. Men i vår tid tycks han bland annat välja de grävande journalisterna som sina redskap. Om vi går tillbaka till 2016 kan vi nämna sådant som Panamahärvan, Macchiariniaffären och skandalerna inom fackförbundet Kommunal. 2017 har vi sett sådana saker som felaktigheterna på Transportstyrelsen, och nu senast den stora #MeToo-kampanjen som avslöjar en otäck kombination av maktmissbruk och sexuell gränslöshet – ofta, men inte alltid, med män som förövare.

Även i kyrkan har det periodvis skakat. Och det är en kvalificerad gissning att vi kommer att få se betydligt mer av detta. Vilket i sin tur väcker frågan om vad som bör vara vår egen respons på det som sker.

Och det första som vi då bör ha klart för oss är att skakningarna är någonting att välkomna. Guds rike är sanningens rike, och när falskhet, orättfärdighet och hyckleri blir avslöjat är det alltid något gott – även när det kostar på. Jesus själv säger att Guds Ande har blivit sänd till oss människor för att ”överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom”. Fattas bara att vi skulle välkomna honom när han gör det som enligt Skriften är hans jobb!

Men vi behöver även leva våra liv på ett sådant sätt att skakningarna inte blir oss till fall. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet”, säger Jesus i bergspredikan, ”så ska ni få allt det andra också.” Om vi går tillbaka till Hebreerbrevet ser vi också en stark maning att hålla fast vid det som kallas för trons grunder: ”omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom”.

Alla som vill slippa ödet att vägas på en våg och bli befunna för lätta ska alltså enligt detta bibelord:

  • Omvända sig från döda gärningar. Alltså sådant i våra liv som ligger i strid med Guds vilja, antingen för att det i sig är orättfärdigt eller för att det har haft sin tid – att det inte är fött av Guds helige Ande.
  • Bygga våra liv på Gud och hans ord.
  • Bruka sakramenten.
  • Ta emot kraft från den helige Ande.
  • Bekänna korsets kraft, med hoppet om en uppståndelse på den yttersta dagen.
  • Välkomna Guds dom över allt det i våra liv som står hans vilja emot.

Den som lever på ett sådant sätt har ingenting att frukta i skakningarnas tid. Och även om vi tillfälligt skulle bli dömda, kan Herrens skakningar föra oss tillbaka till Honom vars rike ska bestå i evigheters evighet.

Läs på varldenidag.se