Vi hade knappt hunnit smälta vår julmat förrän det lilla Jesusbarnet på nytt blev en snackis i Sveriges medier. Den här gången var det Svenska kyrkan i Västerås som placerade Frälsaren på kartan. Dock inte på det sätt man kan förvänta sig från kyrkans sida, utan genom att tilldela honom det könsneutrala pronomenet ”hen”.

”Vi tyckte det var lite frimodigt att inte könskoda Jesus”, förklarar domprosten Susann Senter för P4 Västmanland. Hon ger också löftet (eller ska vi säga hotet?) att Guds son även i framtida predikningar kan komma att beskrivas på detta sätt. De senaste veckorna har man nämligen ägnat sig åt likabehandlingsfrågor inom prästkollegiet, och i linje med den senaste modeideologin vill man hädanefter agera normkritiskt. I detta kan inte ens Herren själv vara att betrakta som fredad.

”Herren”, förresten. Även detta är i dag ett ord som Svenska kyrkan tycks göra sitt bästa för att rensa ut ur sina gudstjänster. Låt vara att det är det vanligaste uttrycket för Gud i stora delar av Bibeln, men i direktiven till den nyligen antagna (och milt sagt omdiskuterade) kyrkohandboken stod att man så långt som det är möjligt ska försöka undvika hierarkiskt språk. Inte ens universums Skapare får därmed beskrivas med ord som Herre eller Kung. En ann’ är så god som en ann’, och om Gud fortsättningsvis vill vara med får han minsann vara det på våra villkor.

För många av oss vanliga kyrkomedlemmar blir dock reaktionen på dessa försök att anpassa sig till det politiskt korrekta bara förtvivlan. Vi är glada att vi lever i ett fritt land, och var och en har rätt att tro på vad han eller hon vill. Men den kristna kyrkan bottnar i en betydligt djupare tradition än så. Många av oss skulle faktiskt säga att hennes existensberättigande ligger just i att hon är trogen den heliga Skrift som ligger till grund för hennes identitet som kyrka. I annat fall har hon reducerats till en intresseförening bland andra. Troheten mot Skriften är, om man så vill, hennes USP – unique selling point.

Till detta kan läggas något annat, som antagligen är förklaringen till att närmare 25 000 personer redan har hunnit rösta i SVT Nyheters opinionsundersökning om hur ”’Guds son’ Jesus ska könskodas”: När vi underställer Gud och Jesus våra tillfälliga modenycker, tar vi också ifrån dem något av deras helighet – deras radikala annorlundahet. Vi går till kyrkan och till gudstjänstrummet för att få förnimma något av det heliga, och att då mötas av paragraf 1A i den senaste handboken om normkritik blir av detta skäl till ett hån. Det berövar oss just den transcendens – den doft av evigheten – som vi på ett eller annat sätt hade förväntat oss att möta.

Det här är förstås ett av huvudskälen till att Svenska kyrkan i dag förlorar medlemmar. Förra året handlade det om hela 90 000 personer. Vissa av dessa lämnade för att de saknade egen tro och bekännelse. Men påfallande många gjorde det för att de tvärtom äger en sådan bekännelse – och upplever att Svenska kyrkan på denna punkt har förlorat sin trovärdighet. Ur den senare kategorin är det allt fler som rör sig vidare mot Katolska kyrkan, för mycket kan visserligen sägas om påven – men inte att han agerar vindflöjel för tidsandan. Den dag då påven talar om Jesus som ”hen” kommer, kort sagt, aldrig att komma!

När kyrkan fullgör det uppdrag som hon har mottagit från sin Herre kan hon med profetisk skärpa vara den röst som avslöjar kejsarens nakenhet. Det är en dubbel tragik när det i stället är kyrkan som visar upp sin nakenhet.

Läs på VLT.se