Regeringen och Sverigedemokraterna presenterade nyligen ett antal tilläggsdirektiv till den redan påbörjade Utredningen om drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet. Huvudsyftet är att ta fram ett bidragstak med målet att fler personer i vårt land ska komma i arbete. Som statsminister Ulf Kristersson uttryckte det:

– Det är en grundläggande princip att det alltid ska vara mer lönsamt att jobba än att gå på bidrag. Men i dag är det inte alltid så. Därför tar vi initiativ till ett bidragstak i syfte att öka drivkrafterna till jobb – en viktig strukturreform för fler i arbete.

Precis som med andra politiska frågor råder det delade meningar om det rimliga i denna typ av åtgärder. Inte sällan dyker det ideologiskt laddade ordet ”människosyn” upp i debatten, och underförstått är ofta att den som drar färre gränser eller som inte avkräver den enskilde något större ansvar har den mest humana – eller rentav mest kristna – människosynen.

Den kristna människosynen har dock flera olika sidor, som alla är nödvändiga för att göra begreppet rättvisa. En grundläggande sida utöver den helt centrala aspekten att vi är skapade till Guds avbilder är att vi är syndare. Hur tråkigt det än kan låta finns det därför en potential hos oss var och en att utnyttja systemen – att helt enkelt inte bjuda till så mycket som vi borde, till exempel i fråga om att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Det är mot denna bakgrund som aposteln Paulus skriver till församlingen i Thessalonike: ”Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oansvarigt och inte följer den undervisning som de fått av oss. Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oansvarigt hos er, vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last. Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta” (2 Thess 3:6–10).

Faktum är att även detta att ställa krav på individen är en central del av den kristna människosynen. Genom hela Bibeln läser vi att människans unika status som Guds avbild gör att hon får stå till svars – dömas – för hur hon lever. Guds dom är, som det ibland har uttryckts, människosläktets adelsmärke framför andra.

Detta innebär självklart inte att man inte får ha synpunkter på regeringens politik. Men det är svårt att kalla just den här aspekten mindre kristen än den som drevs av föregående regeringsunderlag.

Läs på varldenidag.se