På söndag är det kyrkoval, och i anslutning till detta är det särskilt två debatter som har blossat upp. Den ena har med politiska partiers påverkan på kyrkans inre liv att göra och den andra med kravet på att ta bort samvetsklausulen för prästkandidater – att alla nya präster ska bejaka samkönade vigslar.

Mycket har redan sagts om hur vi hamnade här. Socialdemokraterna har i snart hundra år arbetat för att politisera vårt stora evangelisk-lutherska trossamfund. Men den grundläggande skillnaden när man jämför Svenska kyrkan med de traditionella frikyrkorna har ändå med den förras identitet som folkkyrka att göra. Socialdemokraterna inleder sitt valmanifest inför årets kyrkoval så här:

”Vi vill ha en kyrka som är öppen för alla. … Vissa deltar aktivt i gudstjänstlivet varje söndag, några tar del av kulturverksamheten och andra delar livets stora händelser tillsammans. Oavsett vilken relation du har till kyrkan menar vi att alla medlemmar ska få delta på lika villkor och ha samma rätt till demokratiskt inflytande. Kyrkan ska finnas till för och vara öppen för alla – detta är en av grunderna i det vi kallar folkkyrkan. Mot detta mobiliserar de krafter som vill sluta kyrkan inåt och ställa grupp mot grupp …”

Som frikyrklig kan man med rätta reagera på detta. Det strider ju så uppenbart mot den definition av församlingen som träder fram i Bibeln och som knyter kyrkotillhörigheten till det personliga mötet med Kristus. Men i viss mån måste man ändå ge Socialdemokraterna rätt: Svenska kyrkan är inte en kyrka som alla andra. Den bygger sin verksamhet på en förankring i befolkningen som vore otänkbar för en traditionell frikyrka. Någon har uttryckt det som att Svenska kyrkan bygger sin verksamhet på den erbjudna nåden – evangeliets universalitet – medan väckelserörelsen bygger den på den mottagna nåden – den personliga tron.

Förutom att detta gör folkkyrkotanken svår att motivera utifrån Nya testamentet, innebär det ett återkommande problem för Svenska kyrkans identitet. Det är nämligen svårt att skapa en identitet genom att vara allmänt ”öppen” eller ”folklig”. Det krävs trots allt en tydlighet även i fråga om lära och teologi: Vad är det man som medlem säger sitt ja respektive sitt nej till?

På söndag har alla frikyrkliga som är dubbelanslutna till Svenska kyrkan en möjlighet att säga sitt i denna fråga: ska Svenska kyrkans identitet vara knuten till ett ja och ett nej som har med bibliska värderingar att göra – eller med partipolitiska åsikter utan förankring i Guds ord?

Läs på varldenidag.se