Skolans undervisning om relationer och sexualitet har många brister och kvalitén varierar från plats till plats. Ofta ligger fokus på sex och sexualitet och betydligt mindre på samlevnad, relationer och kroppslig integritet. I många fall ges undervisningen utifrån en norm av sexuell frigjordhet där tidig sexdebut och många sexpartners genom livet är normerande och där avhållsamhet och trohet automatiskt blir avvikande. Detta trots att betydande delar av befolkningen debuterar sexuellt först efter gymnasiet och långt ifrån alla unga haft mer än en sexpartner.
Folkhälsoinstitutets undersökning Sexualitet och hälsa bland unga i Sverige visar att det som unga särskilt saknar i skolans undervisning är kunskap om hur man får en relation att fungera bra. Många efterfrågar mer kunskap om hur det är att leva med hiv och hur man hittar någon att ha en relation med. Trots det finns det stora brister i skolans läromedelvad gäller dessa frågor.
Även Skolinspektionens senaste granskning av undervisningen om relationer och sexualitet visar på brister. Inte minst handlar det om lärare som tycker det är svårt att undervisa om ämnet och som inte ges den kompetensutveckling de behöver. Det saknas en koppling till elevhälsan och det finns brister i undervisningen om hbt+.
Det är bra att det inför höstterminen 2022 görs förbättringar i undervisningen kring relationer och sexualitet. Vi välkomnar särskilt att läroplanen nu talar om normmedvetenhet snarare än om den normkritik som under senare år har präglat undervisningen. Normkritik är inte kritik av samma slag som filmkritik eller litteraturkritik där man med ett kritiskt sinne analyserar och kan ta till sig av det som är gott och förkasta det som är dåligt. I stor utsträckning är det i stället ett annat ord för normupplösning.
När det nu görs en ansats att förbättra undervisningen om relationer och sexualitet är det viktigt att skolan blir medveten om sina egna normer. Det är grundläggande för skolan att all undervisning ska vara saklig och allsidig. Eleverna behöver får möta olika perspektiv även på samlevnadsfrågorna. De externa röster som i dag bjuds in till skolorna begränsas ofta till RFSU och RFSL, men båda dessa har egna ideologiska och politiska agendor som gör det svårt för dem att ge en allsidig undervisning. Utan breddning får eleverna en svag grund att stå på, både i fråga om normmedvetenhet och om hur man kan bygga hållbara kärleksrelationer. Vi vill därför att fler sammanhang ges möjligheten att bidra till undervisningen om relationer och sexualitet, med andra utgångspunkter än RFSU och RFSL.
Det är viktigt att skolan kan skapa en grund för samtal mellan personer med olika sexualsyn. Skolan måste sätta människovärdet i centrum och stryka under alla människors lika värde oavsett om de gör tidig sexdebut eller avhåller sig från sex till äktenskapet; oavsett vilken sexuell läggning de har och oavsett deras könsidentitet och könsuttryck.
Att uppleva att man är accepterad och respekterad är särskilt viktigt när intima frågor berörs, och skolans undervisning ska därför inte bygga vare sig på en sexualliberal- eller en sexualkonservativ norm. Alternativet är fortsatt polarisering i det normkritiska tänkandets spår, där stora elevgrupper fortsatt marginaliseras.
Det behövs en bredare undervisning om relationer och sexualitet så att eleverna kan väga för- och nackdelar med olika normer mot varandra och ges förutsättningar för såväl sunda relationer som en trygghet i sin egen sexualitet och kön.
Olof Edsinger, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Magnus Kolsjö, förbundsordförande Öppna Kristdemokrater
Läs på dagenssamhalle.se