”När bjuds Jonas Gardell in för att tala på Torp-konferensen?” Frågan ställdes på ledarplats i Nerikes Allehanda för några veckor sedan. Bakgrunden var konferensens många turer gällande Kristna regnbågsrörelsens vara eller icke vara på konferensområdet. Beslutet just i år blev, som Världen idag tidigare har rapporterat, att hålla i ett lunchsamtal med tillhörande pop up-monter.
Men faktum är att en person med läromässiga paralleller till Jonas Gardell redan är inbjuden till sommarens konferens. Förra veckan gick Stefan Swärd ut och ifrågasatte den amerikanske talaren Brian Zahnds medverkan på Torp, med hänvisning till dennes i vissa stycken liberala teologi. Swärd var tydlig med att flera av Zahnds böcker och artiklar är både uppbyggliga och bra. Men den bok som på senare tid har hamnat i debattens centrum har ändå flera problematiska inslag.
I boken Sinners in the Hands of a Loving God driver nämligen Zahnd – likt tidigare Jonas Gardell i böckerna Om Gud och Om Jesus – tesen att Gamla testamentets gudsbild på avgörande punkter skiljer sig från Nya testamentets. Den kristne Guden, hävdar Zahnd, känner inte någon vrede över mänsklighetens synd. Inte heller är han en krigargud och han befallde inte israeliterna att fördriva de kanaaneiska folken. Och kanske allra mest radikalt: han efterfrågade aldrig några blodsoffer i Israels tempel.
Det senare innebär i praktiken att Gamla testamentets offerinstitution måste betraktas som ett misstag. Det var Mose som missuppfattade Guds vilja, för ”rituella offer har inte sitt ursprung i Guds hjärta; de har sitt ursprung i mänsklighetens våldsamma hjärta”. Ett citat som i sin tur väcker frågor, inte bara gällande Zahnds syn på Gamla testamentet utan lika mycket kring hans syn på Nya testamentets tal om Jesu död som en offerdöd.
Därmed är det inte förvånande att Zahnd har en allt annat än ortodox förståelse av försoningen. Han är visserligen inte ensam om att predika en subjektiv försoningslära, men när han skriver att det aldrig var Guds vilja att Jesus skulle dö på korset går han betydligt längre än den waldenströmska teologi som präglar delar av Equmeniakyrkan. Det är också svårt att se att det här är kompatibelt med Evangeliska Frikyrkans självförståelse som evangelikala.
Det kan mycket väl bli så att Zahnd håller djupt uppbyggliga predikningar under sommarens Torpkonferens. Även Jonas Gardell kan för övrigt säga sådant som är bra. Men Zahnds besök i Sverige aktualiserar ändå viktiga teologiska frågor. Som EFK-pastorn Niclas Ljung skriver i en debattartikel på temat i Dagen: ”Hur viktig är vår teologi egentligen? Hur breda kan vi vara? Kanske behöver vi ett ’kyrkomöte’ för att bemöta både nya och gamla teologiska strömningar?”
Läs på varldenidag.se
Texten bär på ett klassiskt teologiskt dilemma som har sysselsatt kyrkan i två årtusenden: Hur ska man förstå kontinuiteten och diskontinuiteten mellan Gamla och Nya testamentet – och därmed mellan Gud Fadern och Jesus Kristus?
Bibeln själv antyder att Gud ångrar sig – ibland. Det är alltså inte nödvändigtvis ett brott mot biblisk teologi att säga att Gud förändrar sitt sätt att handla – i mötet med människan, i ljuset av barmhärtighet eller insikt. Det betyder inte att Gud är inkonsekvent, men att relationen med människan är dynamisk, inte statisk.
Jesus själv reviderar Mose lag – med auktoritet.
Här förhåller sig Jesus aktivt till lagen och omtolkar den. Han skärper inte bara lagen, han reorienterar den: från yttre efterlevnad till inre hjärta och intention. Detta kan tolkas som en kraftfull markering att Mose lag inte är evig och absolut i sin ursprungliga form – utan underordnad Kristus.
Om Jesus själv omformulerar Guds tidigare givna lag, varför skulle det då vara otänkbart att senare teologer – som Zahnd – försöker förstå GT i ljuset av Kristi person och kärlekens primat?
Det fanns alltså redan i GT en inre profetisk kritik mot offerkulten. Zahnd kanske inte gör våld på texterna, utan för vidare en strömning som redan finns inom Skriften.
Textens bekymmer över Zahnd bottnar i ett behov av renlärighet och tydlighet kring läran. Det är förståeligt. Men man kan också vända på frågan: Om Gud har ändrat sig, om Jesus omformulerade lagen, om profeterna kritiserade offerkulten – är då inte teologisk vidareutveckling ett uttryck för trohet, snarare än avfall?
Såg dett först nu … men några korta kommentarer:
1) Ja, frågan är klassisk. Den har varit högst levande ända sedan Marcions dagar.
2) Att Gud ångrar sig betyder mycket riktigt att han responderar på människors omvändelse (eller försändelse), inte att hans eget väsen/karaktär förändras.
3) Jesus skärper den samtida judiska förståelsen av lagen, men han reviderar den inte rakt av. Budet att inte ha begär (= hjärtats intention) finns ju redan i dekalogen! Och du menar väl inte att Jesus inte längre skulle bry sig om den yttre efterlevnaden? Bergspredikan är ju tvärtom högst konkret!
4) Självklart ska vi läsa GT i ljuset av NT och Jesu person. Problemet med Zahnd är ju att han anser att han är bättre på detta än Jesus och apostlarna själva – och att han reducerar Bibelns Jesus till något mindre än han faktiskt är.
5) I GT kritiseras gudstjänsten när den reduceras till yttre former, utan förändrade hjärtan (jfr 3 ovan). Det finns också en insikt om att offerinstitutionen är tillfällig och inte går till botten med syndens problem. Men det är något helt annat än Zahnds teologi, som säger att offren var primitiva mänskliga påfund. Det senare går ju också stick i stäv med väldigt mycket av NT:s utläggningar av Jesu död.