Vi befinner oss mitt uppe i riksrättsprocessen mot USA:s president. Hur den kommer att sluta är än så länge oklart, men allt tyder på att Donald Trump kommer att bli frikänd. Synen på presidentens eventuella skuld tycks trots allt vara kongruent med senatorernas partitillhörighet: republikanerna försvarar sin president, demokraterna vill bli av med honom till varje pris.
Även bland kristna är bilden av Trump kluven. När den evangelikala tidskriften Christianity Today strax före jul valde att på ledarplats ta avstånd från presidenten blev det en världsnyhet. Men det väckte också reaktioner från betydande grupper i den amerikanska kristenheten. Mer än tvåhundra profilerade kristna ledare – däribland sverigebekanta Tommy Barnett, Jentezen Franklin, Eric Metaxas och Kris Vallotton – skrev till exempel ett gemensamt brev där de ifrågasatte tidskriftens ställningstagande i allmänhet och dess beskrivning av Trumps kristna supportrar som ”yttersta höger” i synnerhet.
I sociala medier gick debattens vågor ännu högre, och som så ofta gick en stort del av nyanserna förlorade i omdömena om ”de andra”.
En som har försökt gjuta olja på dessa vågor är den alltid mycket läsvärde teologen och författaren Michael Brown. I en krönika i tidningen Christian Post göra han sig till tolk för båda sidorna i debatten. Bland annat skriver han:
”När evangelikala Trump-anhängare hör kritik mot presidenten från hans evangelikala motståndare, för att inte tala om rop efter att han bör avsättas, blir deras omedelbara respons: ’Så ni skulle ha föredragit Hillary Clinton? Eller ni skulle föredra någon i den senaste skörden av demokratiska kandidater? Ni skulle hellre ha aborter och socialism och HBT-aktivism?’
Men jag känner inte en enda evangelikal motståndare till presidenten som önskar något av detta. Snarare säger de: ’Vi kan finna en bättre republikansk kandidat, en bättre konservativ. Vi kan finna någon som delar våra värderingar utan att få oss att skämmas och förnedra oss som nation.’ Denna nyansering hörs sällan av Trumps anhängare.”
Brown fortsätter att beskriva positionerna, och landar till slut i att skiljelinjen handlar om vilken syn man har på ”kulturkriget”. Trumpkritikerna, säger han, menar att de nuvarande vinsterna med Trumps politik kan få förödande effekter i det långa loppet – om Trumps supportrar förlorar trovärdigheten i sitt kristna vittnesbörd.
Trumpanhängarna, å sin sida, anser att striden handlar om den kristna civilisationens överlevnad, och att den general som står i spetsen för detta krig är just Donald Trump: ”Visst vore det fantastiskt om denna general vore trevlig, gift bara en gång, försiktig i sitt tal. Men vi tar hellre en svärande, elak, otrevlig general som kan besegra den invaderande armén än en väldigt trevlig general som har förlorat sin stridsförmåga.”
Så, sammanfattar Brown sin analys, kritikerna har goda skäl för att hävda: ”Den där mannen är omoralisk.” Men även anhängarna har skäl för att säga: ”Han är moralisk när det spelar roll.” Trump har trots allt visat sig leverera och hålla sina vallöften.
Även i svensk kristenhet finns det vitt skilda uppfattningar om president Donald Trump. Att Trumpkritikerna är i majoritet är ingen hemlighet, men inte minst i sociala medier lyser polariseringen från USA igenom. Klart är att våra svenska medier har gett en alldeles för ensidig beskrivning av förhållandena over there. Det enkla faktum att de flesta journalister, och därmed också svensken i gemen, fann det fullständigt obegripligt att Trump kunde vinna presidentmakten talar sitt tydliga språk.
Låt oss alltså fortsätta att värna nyanserna i dessa frågor. Och för alla som läser av den amerikanska politiken utifrån metaforen av ett kulturkrig: Låt oss inte glömma att vi som Guds barn har fått en kallelse att hålla våra hjärtan mjuka – även när vi befinner oss i stridens hetta.
Läs på varldenidag.se