Sommaren är de kristna konferensernas tid. Denna vecka inbjuds det till såväl Nyhemsvecka som Torpkonferens, och på liknande sätt fortsätter det under hela semestertiden. På plats efter plats strålar Guds folk samman för att mötas inför Herrens ansikte.

Skälen till att vi åker på konferens kan förstås variera. För många är det en möjlighet att göra något på samma gång festligt och uppbyggligt för hela familjen. Inte minst barnfamiljer talar ofta om barnmötena som en av höjdpunkterna. Och fest och glädje ska sannerligen inte underskattas!

Men på ett djupare plan är konferenserna också en möjlighet att ta nya steg med Herren. Även här finns det en särskild laddning för den yngre generationen, där avgörelser på en konferens eller ett konfirmationsläger kan komma att få livsavgörande följder.

Men också den som varit med ett tag har ofta mycket att hämta under en veckas undervisning, gemenskap och gudstjänstfirande. Precis som på en retreat kan det handla om att för en tid lägga de vardagliga bestyren åt sidan – att ställa in sig själv på mottagar-mode, snarare än produktions-mode.

Och som en följd av detta: att låta sig själv kalibreras. Att tillsammans med syskon från olika delar av landet lyssna in något av tonen från himlen, för att på så sätt kunna justera tillbaka om man börjat röra sig en bit från huvudleden. Att på nytt stämma sitt liv efter det som är Bibelns och bönens och den kristna gemenskapens ton.

Till saken hör att det finns saker i våra liv som kan behöva ske i en större gemenskap. Gud kan visserligen tala också när vi håller till hemma på kammaren, men om vi vill betyda något i det större perspektivet – i vad Gud gör med sitt folk i stort – behöver vi med jämna mellanrum söka oss till mötesplatserna för detta folk. Ingen av oss kan göra bestående skillnad för Guds rike utan att leva i relation till Kristi kropp.

Den viktigaste manifestationen av detta är förstås den lokala församlingen. Men det är även nyttigt att möta större delar av sin andliga familj. Gärna från olika landsändar. Gärna från olika samfund. Vi behöver utsätta oss själva för andra perspektiv än de som präglar vår lokala gemenskap. Vi behöver lyssna till andra förkunnare än vår lokale pastor.

Det senare gäller för övrigt också för förkunnarna. Den som ständigt predikar, söndag efter söndag, kan lätt köra fast i gamla hjulspår. Därför är det viktigt att vid några tillfällen lyssna till andra sätt att predika – kanske utifrån ett annat kynne, en annan tjänstegåva, eller bara en annan uppsättning teman – än det man själv har gjort till sitt.

För både förkunnare och andra gäller också att vi till och från behöver skakas om på djupet. Ett sista råd inför sommarens konferenser – som väl får betraktas som ett råd även till planeringskommittéerna – skulle därför kunna vara detta: Se till att lyssna även till något obekvämt!

Till helgen firar vi midsommar, och på söndag är det Johannes Döparens dag i kyrkoåret. Denna släkting till Jesus hade ett centralt uppdrag i vår Herres frälsningsplan. Genom sin kallelse till omvändelse och till ett förnyat sinnelag skulle han bana väg för den kommande Messias. ”Jag är rösten som ropar i öknen”, sa han om sig själv. ”Gör vägen rak för Herren!”

Exakt vad som behöver ske för att Gud ska få det utrymme han förtjänar i just våra liv, eller i våra kyrkliga sammanhang, kan naturligtvis variera. Men låt oss ändå gå honom till mötes genom att inte bara lyssna till röster som stryker oss själv medhårs och säger att ”allt är väl”. Det vore trots allt märkligt om detta var det enda som Herren hade att säga när hans folk samlas i ett av världens mest sekulariserade länder.

Nej, parallellt med uppmuntran, med glädjen och gemenskapen behöver vi skapa utrymme också för Johannestjänsten. Vilken skepnad han kommer i kan självklart variera. Men låt oss be att han ska vara välkommen även på denna sommars kristna konferenser!

Läs på varldenidag.se