För ett par år sedan var det mycket tal i media om svenska värderingar. Någon konsensus var dock inte möjlig att uppnå. Vissa hävdade frenetiskt att sådana inte existerar. Andra kontrade med att själva åsikten att det inte finns några svenska värderingar är den mest typiska värderingen av dem alla – i den meningen att vi i Sverige tenderar att göra oss själva till norm.

Ett av de vanligaste sätten att reda ut begreppen var annars att hänvisa till den svenska lagstiftningen. Svenska värderingar är helt enkelt detsamma som det normsystem som träder fram i våra lagar! Kopplat till invandringen borde statens uppgift därför vara att introducera våra nysvenskar till vad som är Svea rikes lag. Varken mer eller mindre.

På en mer folklig nivå kan man förstås nalkas frågan genom att konsultera en turistguide. Den volym i Lonely Planet-serien som är vikt för våra breddgrader slår exempelvis fast: ”Två avgörande koncept i det typiskt svenska tankesättet är lagom och ordning och reda. … Ett bra exempel är mellanöl – det är inte för starkt, men inte heller så svagt som lättöl. Ett undantag från lagom är det svenska smörgåsbordet. Ordning och reda betecknar prydlighet och ordning: allt på rätt plats i tillvaron. Ett bra exempel är kösystemet; nästan varje transaktion i Sverige kräver att deltagarna tar en nummerlapp och står i kö, vilket alla gör med stort tålamod.” Samma guidebok påtalar att Sverige har den högsta andelen sommarstugeägare i världen, liksom att vi har ovanligt många män som går med barnvagn ute på stan.

Ett bidrag från mer akademiskt håll skulle kunna vara professor Lars Trägårdhs författarskap. Inte minst gäller detta hans bok Är svensken människa?, skriven tillsammans med Henrik Berggren. I en mer koncis text på temat skriver professorn: ”Å ena sidan kännetecknas Sverige av starka sociala värderingar – av hög mellanmänsklig tillit och av ett stort förtroende för gemensamma institutioner. Å andra sidan har svenskar värderingar som betonar individens frihet, rätt till självförverkligande och oberoende, något som även omfattar ett bejakande av jämställdhet, barns rättigheter och homosexuellas rättigheter. Ledstjärnan är autonomitanken.”

Faktum är att det räcker att titta på den nyligen genomförda melodifestivalsfinalen för att se att Trägårdh är något på spåren. Där mixades nämligen just ett individualistiskt perspektiv, med artisterna och deras känsloliv i fokus, med ett återkommande tal om gemenskap och en insamling till Jemens barn. Ett talande exempel på samma mix var Lisa Hedlunds bidrag Victorious, vars text talar om vikten av att komma samman för att rädda den egna generationen. Detta samtidigt som hon själv talade om drömmen att åka till Tel Aviv ”och representera Eurovision med en stark kvinna i spetsen” – en kvinna som, händelsevis, klär sig själv som en nattklubbsdrottning med en skärning som blottlägger ”det mesta” på vägen ned till naveln. Alltså nästan alla våra svenska värderingarna på ett bräde: viljan att rädda världen, framhävandet av den personliga autonomin och ett starkt slag för såväl kvinnokampen som den sexuella frigörelsen.

Ett annat exempel skulle kunna vara Malou Prytz låt I Do Me som av programledarna beskrevs som en låt på temat egenkärlek. Därefter påannonserades den med orden att ”livet kan vara en emotionell puckelpist, och då gäller det att lita på den enda man vet att man kan lita på – sig själv”. Som Trägårdh uttryckte det hela: ”Ledstjärnan är autonomitanken.”

För att ytterligare föra fram det specifikt svenska hade festivalgeneralen Christer Björkman sett till att rama in kvällen med en komiker som först skämtade om invånarna i förra årets festivalhuvudstad som ”lesbiska”, och som sedan valde att framhäva transkvinnan Dana International och transvestiten Conchita Wurst som två av Eurovisionens genom tiderna viktigaste segrare.

Så nog finns det svenska värderingar alltid. Frågan är bara vilka som ska bevaras och vilka som ska förändras. Just den debatten torde vi ha anledning att återkomma till.

Läs på varldenidag.se