Författare: olofedsinger

Dags bemöta Gardells irrläror (Kyrkans Tidning)

Ett halvår efter lanseringen av Jonas Gardells bok Om Jesus kan det vara läge för en summering av mediabevakningen kring boken. Att de sekulära nyhetstidningarna har haft helsidor med ofta helt okritiska intervjuer och recensioner är kanske inte ägnat att förvåna; det hör liksom till fenomenet Gardell. Men något som lämnar åtminstone oss med en olustig eftersmak är att den kristna pressen har varit så lam i sin kritik av Gardells bok. Visst är det lovvärt att man, oavsett vem det handlar om, försöker se till förtjänsterna i andra människors brottning med och bearbetning av bibelordet. Och visst är det så att vi kan lära saker också av människor med andra teologiska betoningar än våra egna. Men ändå – hur kommer det sig att de tydliga teologiska markeringarna mot Jonas Gardells budskap är så få? Rader med problem uppstår nämligen när Gardells ställs mot kristendomens klassiska bekännelseskrifter: Gardell hävdar: • att Bibeln helt och hållet är ett verk av människor, och att den därför inte i någon mening kan beskrivas som Guds ord. • att Jesus inte föddes av en jungfru. Han var varken syndfri eller Guds son. Inte heller uppfattade han sig själv som Messias. •  att Gud inte ska beskrivas vare sig som helig eller som den här världens domare. Dessa och liknande attribut hos Gud tillhör en för Jesus främmande gudsbild. Gardell tycks också förneka den fysiska...

Läs Mer

Gamla testamentet under attack – del 3: När Gud upphör att vara helig

Hand i hand med Bibelns tal om Gud som världens domare, går dess uppenbarelse om Gud som helig. Faktum är att ingen annan beskrivning av Herren är så vanlig i Bibeln som att han är ”helig”. Men för Jonas Gardell är denna beskrivning av Herren ett problem. Guds självuppenbarelse på Sinai berg lyfter han följaktligen fram som ett uttryck för den gudsbild som han med sin bok vill definiera ut, eftersom den skapar ”en spricka mellan Gud och människa, en spricka av iskall och farlig helighet som varken Gud eller människa sedan dess kunnat överbrygga” (s 74). För Gardell är detta ett problem av det enkla skälet att det skapar en spänning gentemot den bekräftande och kravlösa Gud som han som barn fick lära känna genom sin mamma. Samtidigt väcker hans förhållningssätt ett antal frågor, och jag tror för egen del att detta kan ses som nyckeln till mycket av det som skiljer hans teologi från en klassisk kristen tro. För det första: Om det som enligt Bibeln är Guds absolut främsta egenskap förkastas, är det då särskilt konstigt att man får problem med många skildringar av hur denne Gud agerar i och genom sitt folk Israel? För det andra: En central del av Guds helighet är att han i alla avseenden är unik. Med tanke på detta är det också ganska självklart att han i vissa lägen kan...

Läs Mer

Gamla testamentet under attack – del 2: Bibel utan uppenbarelse

En naturlig konsekvens av den syndiga människans tendens att sätta sig själv i stället för sin Skapare i centrum är ett ifrågasättande av en grundpelare i den urkristna synen på Bibeln: uppenbarelsetron. När vi beskriver den kristna tron som en uppenbarelsereligion menar vi ju att det vi läser om i Bibeln inte bara är människors tankar om Gud, utan Guds egen självuppenbarelse. Men för den som enbart har en inomvärldslig utgångspunkt och/eller knyter an till den historisk-kritiska bibelforskningen (som i sin metod bortser från alla övernaturliga förklaringsmodeller) blir tron på en gudomlig inspiration något främmande. Jonas Gardell, som bygger mycket av sin genomgång på författare som Karen Armstrong och Jack Miles, kan därför skriva (s 107): Det vi i den judisk-kristna kultursfären i dag kallar Gud … utvecklades ur en mängd gudsföreställningar och bilder som olika folk och kulturer i Främre Orienten gjorde sig under en period av flera tusen år. De ofta motstridiga gudsbilderna återfinns i bibelns olika texter och går inte att få ihop – eftersom de är utvecklade ur olika föreställningar, olika behov, olika samhällen, olika tider … Den nyandligt orienterade Eva Moberg går inte oväntat snäppet längre i sitt ifrågasättande av den kristna uppenbarelsetron. I Gamla testamentet, skriver hon, ”framträder så kristallklart att monoteismens ursprung är mänskligt infantil svartsjuka, fåfänga och neurotiskt kontrollbehov” (s 47). Och vidare: Gudar är projektioner av människors inre, och de...

Läs Mer

Gamla testamentet under attack – del 1: En ifrågasatt skriftsamling

Gamla testamentet (GT) har det senaste decenniet utsatts för hård kritik i Sverige. När Bibel 2000 publicerades debatterades det i flera olika media om huruvida GT var något för en modern människa att läsa eller inte. Startskottet var en artikel i vänstertidningen Ordfront, där författaren Eva Moberg hävdade sådant som att språket och beteendet hos GT:s Gud är ”typiskt för en psykotisk mördare” och att ”Herren skulle kunna vara läromästare åt Attila, Hitler, Stalin, Idi Amin, Saddam Hussein, Milosevic och grabbarna” (s 47). Några år senare utkom Jonas Gardells bästsäljande bok Om Gud, där författaren driver tesen att GT innehåller två från varandra skilda gudsbilder: å ena sidan kärlekens Gud, å andra sidan ”slaktens gud, förintelsens gud och folkmordens gud” (s 187). Gardell går så långt att han hävdar att ”flera av de gudsbilder som bibeln ger oss [har] demoniskt ursprung” (s 257). Därför, menar han, måste vi en gång för alla göra upp med dessa. De bibeltroendes respons Mot bakgrund av dessa och liknande angrepp mot GT infinner sig naturligtvis frågan: Vad har vi som bibeltroende kristna att säga till GT:s försvar? Hur bör vi som med Lausannedeklarationen bekänner att Bibeln är ”utan fel i allt som den påstår” relatera till den kritik som med sådan frenesi levereras av Eva Moberg, Jonas Gardell med flera? Frågan är viktig av flera skäl. Först och främst kan vi ju konstatera...

Läs Mer

Twitterflöde

Prenumerera på bloggen via epost

Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.