Hur ska vi som kristna förhålla oss till det gap som råder mellan Bibelns värderingar och världsbild och det omkringliggande samhället? Detta är en fråga som sysselsätter stora delar av Sveriges kristenhet.

Svaren kan också se väldigt olika ut. Den ena ytterligheten är den totala konfrontationen. Den andra – och betydligt vanligare – är den mer eller mindre totala anpassningen.

Men det är också en fråga om strategi. ”Förbanna inte mörkret: tänd ett ljus”, säger vi ibland. Och det är svårt att inte hålla med; det mest konstruktiva sättet att påverka sin omgivning måste trots allt vara att själv förmedla bilden av vad som är gott och rätt.

Men faktum är ju att inte heller detta är en garanti för att slippa konfrontation. Jesus själv talar om att ”ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda”. Vare sig då eller nu är det alltså självklart att det som är gott, sant och rätt leder till applåder från omgivningen. I vissa lägen kan det vara precis tvärtom.

En av de bibelböcker som talar mest om detta spänningsfält är Första Petrusbrevet. Petrus talar om de troende som ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar”. Även här kan vi alltså hämta stöd för församlingens kallelse att ”tända ett ljus” snarare än att ”förbanna mörkret”.

Men flera gånger i brevet talar aposteln också om det lidande som vi som Guds folk behöver räkna med. ”Ingen av er ska behöva lida som mördare, tjuv, förbrytare eller för att han lägger sig i andras angelägenheter”, skriver han. ”Men om någon får lida som kristen ska han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet.”

Till stor del kan man säga att den här situationen går tillbaka på att vi som kristna ska fungera som ett Herrens prästerskap. I den gammaltestamentliga lagen står det att prästerna skulle ”skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent”. De skulle även lära folket ”alla de stadgar” som Herren hade anförtrott åt Israel. Och eftersom Nya testamentet talar om hela Guds folk som präster måste detta vara ett uppdrag som i dag gäller församlingen som helhet.

Vilken strategi vi än väljer när det gäller hur vi relaterar till det omkringliggande samhället – om vi konfronterar det som är fel, eller om vi ”bara” visar på ett alternativ – måste vi alltså se till att vi i våra församlingar hjälper varandra att växa såväl i fråga om andlig urskillning som i fråga om kunskap om Guds vilja. Annars kommer vi att tappa vår förmåga att vara salt och ljus för den värld som inte känner Kristus.

Och minst lika allvarligt: Vi kommer att tappa vår förmåga att be. För även detta är enligt Skriften en prästerlig uppgift. Som Herrens konungsliga prästerskap är vi kallade att – utifrån en sann insikt om sakernas tillstånd – gå in i förbön för vårt land och för vårt folk. ”Slutet på allting är nära”, skriver Petrus. ”Var därför kloka och nyktra så att ni kan be.”

I Hesekiels bok i Gamla testamentet kan vi läsa om en tid då stora delar av Israels folk hade förlorat denna klarsyn. De hade låtit sig förledas av ett korrumperat ledarskap, där såväl kungen som prästerna och profeterna hade svikit sitt gudagivna uppdrag. Det omedelbara resultatet av detta blev att folket kom att drabbas av Guds dom. Men det slog också hårt mot landet i stort. Till Hesekiel talar Herren om att han ”sökte bland dem efter någon som skulle … ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det”.

Kanske är det så att detta är den allvarligaste konsekvensen av ett gudsfolk som förlorar sin andliga klarsyn: Att vi slutar att be för vårt land. Låt oss därför inte bagatellisera de problem som just nu hopar sig i vårt hemland Sverige. Låt oss i stället fullfölja vår prästerliga uppgift, så att vi ställer oss i gapet för en nation som glider allt längre bort från det som är Herrens ord och vilja.

Fotnot: De bibeltexter som citeras återfinns i Johannes 3:19; 1 Petrusbrevet 2:9; 4:7; 4:15–16; 3 Moseboken 10:10–11; 1 Petrusbrevet 4:7 och Hesekiel 22:30.

Läs på varldenidag.se