Har du hört talas om The Great Resignation? Uttrycket, som kan översättas ”den stora avgångsvågen”, har blivit ett etablerat begrepp för något som är väldigt tydligt i USA men som visar tecken på att spridas även till Europa. Nämligen en våg av människor som i sina bästa år, och utan att veta vad de ska göra i stället, säger upp sig från sina jobb.

Det normala är att denna typ av frivilliga avgångar ökar i en högkonjunktur, där jobbutbudet är stort och där utsikten till ett bättre betalt jobb är god. Men i våras och fram till i dag har ett fenomen kunnat iakttas som tagit många analytiker på sängen: rekordmånga anställda, särskilt i åldrarna 30–45 år, har utan förvarning valt att säga upp sig. I USA handlade det under sommaren om ca 4 miljoner individer i månaden, och i Tyskland säger statistiken att hela 6 procent av arbetsstyrkan sade upp sig under coronapandemin. Andra undersökningar talar om en global trend där 65 procent av alla anställda överväger att byta jobb, och där 88 procent av alla chefer säger att deras företag upplever större personalomsättning än vanligt.

För detta finns det flera olika skäl. Några har säkert att göra med att ohållbara arbetssituationer har uppstått i pandemins spår – med en kombination av ökade arbetsbördor, anställningsstopp och att de som tidigare valt att ”vänta och se” känner sig redo att kasta in handduken. En minst lika viktig orsak torde dock vara att många som blivit vana vid distansarbete slår bakut när deras chefer talar om att gå ”tillbaka till det normala”.

Men det finns också en existentiell dimension i detta, som slår igenom inte minst i den yngre generationen. Mer än hälften av alla amerikaner ur Generation Z (födda 1995 och senare) hävdar sålunda att de allvarligt överväger att byta jobb inom det närmaste året. Som förklaring nämner de en frustration över sin egen arbetssituation, men också en önskan om bättre balans mellan arbete och fritid. Vare sig högre lön eller andra karriärmöjligheter lockar på det sätt som har gällt för tidigare generationer på arbetsmarknaden.

I allt detta finns en möjlighet även för den kristna kyrkan. Människor som på djupet omprövar sina prioriteringar i livet är i många fall öppna för en omprövning även på andra områden. Kanske är det därför som många som anordnar Alphakurser eller evangeliserar på stan kan berätta om en större andlig öppenhet än på länge? Låt oss inte missa det momentum som pandemin har varit med om att bygga upp, också i fråga om ny existentiell förändringsvilja!

Läs på varldenidag.se