”För ett grått huvud ska du resa dig upp, och den gamle ska du ära”, står det i Skriften (3 Mos 19:32). Men att säga att dagens västerländska kultur ”ärar” sina äldre vore en grov överdrift. Möjligen när det handlar om konstnärer eller artister som under sin ungdomstid gjorde sig kända för att vara avant garde och agera normbrytande.

Men den helt vanliga ålderdomen – den som handlar om ett långt liv, ackumulerad erfarenhet och vishet och (det hör ju också till) en allt bräckligare hälsa – genererar sällan några rubriker. Inte heller efterfrågas den i den utsträckning som hade varit önskvärt, givet de välsignelser som den är bärare av.

Detta märks även utanför nyhetssändningarna. Under coronapandemins första våg var det exempelvis det som numera kallas för Särskilt boende (äldreboenden, servicehus, gruppbostäder och vissa sjukhem) som hamnade i fokus, då kombinationen av personalbrist och -omsättning ställde till med stora problem. Och samma sak i hemtjänsten: det är uppenbart att en person som måste möta dussintals olika vårdare i månaden inte kommer att få den kontinuitet vare sig i vård eller i omsorg som hade varit önskvärd.

Och det är inte bara när det har gått så långt som till sjukdom och ohälsa som de äldre lever på undantag. Ett av de mest utmanande områdena har med den nya tekniken att göra. Teknikutveckling i sig är förstås något positivt, som i bästa fall kan underlätta vardagen både för äldre och yngre. Men i takt med att den smala port som alla måste ta sig in genom för att få tillgång till denna stavas s-m-a-r-t-p-h-o-n-e, är det allt fler seniorer som hamnar på efterkälken. Om ögonen, fingrarna och/eller tankarna vägrar att lyda en blir man därmed utestängd från stora delar av samhällets service.

Ja, faktum är att man knappt ens kan betala för sig, i takt med att samhället övergår från kontanter till Swish. Flera av våra storbanker tar i dag inte emot kontanter ens på sina egna lokalkontor!

Eller ta en sådan detalj som de mjölkförpackningar som sedan några år produceras av Tetra Pak, med skruvlock i stället för en avrivbar flik. För äldre med svaga nypor är de i det närmaste omöjliga att manövrera. För att nu inte tala om de ännu större PET-flaskorna, där till och med en 20-åring kan behöva ta fram polygripen för att få upp korken …

Man kan fortsätta med sådana här exempel i det oändliga. Men det minsta man kan säga är att dagens svenska samhälle på ett antal områden tränger tillbaka den äldre generationen. Så borde det inte vara.

Läs på varldenidag.se