På SVT Play kan man titta på en dokumentär vid namn ”Det kinesiska experimentet”. Den ger en skrämmande inblick i det enorma system för ansiktsigenkänning som har byggts upp i diktaturens Kina, och som är knutet till en avancerad form av kreditsystem. Höga poäng, och livet leker. Låga poäng, och många av livets dörrar smäller igen.

Och experimentet stannar inte med detta. Dokumentären skildrar även det icke digitaliserade systemet av statliga informatörer och angivare, som på kommunistpartiets uppdrag registrerar såväl goda som dåliga beteenden i sina grannskap. Dokumentären ger en närmast surrealistisk känsla, men fenomenet i sig är förstås inte nytt. Det är så här som diktaturer i alla tider har betett sig.

Det nya sitter i stället i tekniken – och därmed också i omfattningen. I det här fallet utvecklas den av en av världens mäktigaste nationer och (det tål att upprepas) av en i många avseenden hänsynslös regim.

Mindre känt är dock att även världens näst folkrikaste land, Indien, har tagit steg i samma riktning. Till skillnad från Kina är Indien en demokrati, men sedan det hindunationalistiska BJP tog över har de styrande visat upp allt fler totalitära drag. Som vanligt är det minoriteterna som kommer i kläm – däribland kristna och muslimer – och på Open Doors senaste lista över länder där förföljelsen av kristna är värst har Indien tagit steget upp till tionde plats.

Och även detta stora land är alltså på gång med ett program för ansiktsigenkänning. Den formella motiveringen är visserligen bättre än den kinesiska. Primärt handlar det om att identifiera kriminella, saknade personer och döda kroppar. Men när systemet väl är på plats är det förstås inget som hindrar att användningsområdet utökas. Särskilt inte i ett land som helt saknar lagar för sina medborgares integritet på nätet!

Både Kina och Indien är därmed uttryck för något som vi varnas för i Bibelns allra sista bok. I Uppenbarelsebokens trettonde kapitel står det om ”vilddjuret” som ”tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal” (Upp 13:16–17).

Genom århundradena har bibelläsare diskuterat hur det system som skildras i dessa verser ska komma att se ut, och som ofta annars är det klokt att inte låsa sig vid ett enda perspektiv. Sannolikt talar vi om ett mönster som upprepas inte bara vid ett, utan vid flera tillfällen i historien. Därmed behöver vi inte heller utesluta den tolkning som har varit populärast i vår egen del av världen – nämligen tanken på ett inopererat chip, med liknande funktion som Kinas program för ansiktsigenkänning och krediter för sina medborgare.

Klart är dock att apokalypsens ord ser ut att gå i uppfyllelse mitt framför våra ögon. Intrycket förstärks av att det så ofta tycks vara kristna som i dessa system drar det kortaste strået. Från Kina rapporteras om kameror som sätts upp inne i de statskontrollerade kyrkorna, och på flera håll delar myndigheterna ut minuspoäng till troende som evangeliserar. Sedan två år tillbaka är det därtill förbjudet för alla medborgare under 18 år att gå i kyrkan!

Låt oss därför be för våra syskon i Kina och Indien, såväl som i andra delar av världen där Guds församling blir förföljd. Och låt oss vara uppmärksamma på det antikristliga system som genom ny teknik har fått en genomslagskraft som bara för något årtionde sedan lät som science fiction.

”Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal”, skriver Johannes i Uppenbarelseboken (Upp 13:18). Varje tid och kultur som sätter människan i centrum, löper vi i någon mening risken att bli en tummelplats för vilddjuret och hans härjningar. På den punkten kvalar tyvärr även vårt eget land in.

Herre, förbarma dig!

Läs på varldenidag.se