Det är 24 december. Redan minsta barn vet att det här inte är vilken dag som helst. Det är julafton: dagen och kvällen innan Guds Son gör entré i den här världen.

I motsats till vad som ibland hävdas är datumet inte någon slump. Inte heller är det valt enbart för att konkurrera med vintersolståndet eller Saturnaliafestivalen i det antika Rom. Nej, redan på 200-talet vet vi att historiker och kyrkofäder hänvisade till 25 december som datumet för Jesu födelse – med goda historiska argument. Samtidigt spelar datumet i sig inte någon roll för den kristna tron – det viktiga är ju att Jesus föddes in i den här världen. Även själva årtalet är för övrigt lite av en självmotsägelse: på grund av en felräkning av en medeltida munk blev det nämligen fel, och i dag räknar vi med att Jesus föddes senast år 4 ”före Kristus”.

Den bibliska berättelsen om Jesu födelse är samtidigt full av intressanta detaljer. Särskilt om man läser lite längre stycken än det traditionella julevangeliet, och även lägger Lukas och Matteus respektive skildringar bredvid varandra.

Ett exempel kan vara Lukas jämförelser av omständigheterna runt Jesu och Johannes döparens födelser. Båda dessa skulle med tiden komma att bli gudsmän, men medan Johannes mor Elisabeth blir gravid på naturlig väg – om än överraskande då hon tidigare varit ofruktsam – blir Jesus till på övernaturlig väg, då Maria fortfarande var jungfru. Och medan Johannes far Sakarias reagerar med skepsis inför ängeln som förkunnar de oväntade nyheterna, reagerar Maria med en helt annan ödmjukhet och förväntan: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38). På flera punkter ser vi alltså att Jesusberättelsen trumfar över Johannesberättelsen.

En annan detalj som framkommer av Lukas evangelium är att Jesus föddes in i fattiga förhållanden. Efter Marias reningsperiod, som enligt lagen skulle vara 30 dagar från och med Jesu omskärelse, gick de till templet för att offra ”ett par duvor eller två unga duvor” (Luk 2:24). Detta, kan vi läsa i Tredje Moseboken, var det offer som gällde för föräldrar som inte hade råd att (som brukligt) offra ett helt får.

Och inte minst viktigt: Trots att Jesus var familjens förstfödde, avstår Josef och Maria från att betala den i lagen föreskrivna lösepenningen. Därmed tillhör Jesus rent juridiskt Herren, något som han som tolvåring bekräftar i templet: ”Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?” (Luk 2:49).

Även det spänningsfält som finns mellan fattigdom och rikedom träder fram i evangelierna. Särskilt om vi inkluderar Matteus födelseberättelse. Hos Lukas är det fattiga herdar som introduceras till den nyfödde frälsaren. Men om vi i stället läser Matteus skildring, möter vi de vise männen från Östern som – sannolikt när Jesus blivit lite äldre – överräcker guld, rökelse och myrra. Detta var dyrbara gåvor, värdiga en kung, och illustrerar hur högt och lågt strålar samman redan under Jesu första levnadsår.

Stjärntydarnas gåvor kom säkert väl till pass när Jesu familj måste fly till Egypten. Men det teologiska budskapet är också av ett annat slag: Inför Jesusbarnet förenas fattiga och rika, judar och hedningar, i sin tillbedjan av Guds egen Son. Senare skulle aposteln Paulus skriva: ”Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla” (Kol 3:11).

En sista iakttagelse från födelseberättelsen kan vara att Betlehem på hebreiska betyder ”brödhuset”. Och längre fram i livet skulle barnet som föddes denna natt beskriva sig själv med orden: ”Jag är livets Bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta” (Joh 6:35).

Allt sammantaget finns det mycket att upptäcka i de berättelser som står i centrum av den kristna kyrkans julfirande. Men viktigast av allt är ändå det som Herrens ängel proklamerar: ”I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren” (Luk 2:11).

Läs på varldenidag.se