Det är julafton, och i majoriteten av Sveriges hem kommer det att utväxlas någon form av julklappar. Mängder av barn klämmer just nu på paketen under granen, och det klassiska talesättet säger oss att hårda klappar är de mest åtråvärda. Hellre tekniklego än stickade sockar!

Som vuxna har vi måhända ett mer nyanserat förhållningssätt till detta. Rent generellt tenderar ju klapparnas betydelse att minska med åren. Men på ett annat område som har med hårt och mjukt finns det å andra sidan starka åsikter inom Sveriges kristenhet. En utbredd sådan säger till exempel att det från Jesu sida alltid är mjuka paket som gäller. Kan man tänka sig något annat från barnet i krubban?

Detta synsätt går igen på ett antal olika områden. Inte minst gäller det synen på brott och straff. Jesus är syndarnas vän, den som aldrig kastar första stenen och den som alltid låter nåd gå före rätt. Då måste väl ett kristet synsätt innebära motsatsen till ”hårdare tag” och kännbara straff?

Kanske provocerar det att på detta sätt göra politiska poänger av julens evangelium. Men sanningen är ju att det här är något vi gör hela tiden. Om inte annat på ett intuitivt plan. Som sagt: för många är det självklart att barnet i krubban måste förorda en politik som stryker även brottslingarna medhårs.

Riktigt så enkelt kan det dock inte vara. Bäst uttrycks det sannolikt av Jesu mor Maria, när hon månader före Jesu födelse slår fast: ”[Gud] har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt” (Luk 1:51–52). För den förtryckande makten är det alltså inte några ”mjuka klappar” som gäller. I stället är det som psalmisten förkunnar: ”Ge Sonen hyllningskyss, så att han inte vredgas och ni går under på er väg, för hans vrede kan snabbt blossa upp. Saliga är alla som flyr till honom” (Ps 2:12)

I den mån som ”hårdare tag” handlar om att markera mot orättfärdigheten och att ge brottsoffren upprättelsetycks vi alltså inte kunna använda julens evangelium som argument för att Gud bara delar ut mjuka paket. Snarare är det så att den bibliska uppenbarelsen om Kristus rymmer såväl överväldigande nåd som osentimental rättsskipning. För att på nytt knyta an till Psalm 2: den kommande Messias ”ska krossa [hednafolken] med järnspira, slå sönder dem som lerkärl” (Ps 2:9).

Vare sig som julfirare eller som lärjungar till Jesus behöver vi alltså välja. Herren är inte någon enkel stereotyp. Han har både hårda och mjuka klappar i säcken!