De flesta svenskar har en i grunden positiv syn på människor från andra länder och kulturer. Främlingsfientlighet är visserligen ett problem även i vårt land, men öppet rasistiska uttalanden är – med rätta – svåra att komma undan med. Sverige har därtill en lång tradition av generös invandringspolitik.

Detta var också bakgrunden till vår tidigare statsminister Fredrik Reinfeldts berömda tal”Öppna era hjärtan!” Med sin appell ville Reinfeldt förbereda det svenska folket på de kommande flyktingströmmarna, som dock kom att bli större än våra politiker hade väntat sig. Resultatet blev ett rekordstort flyktingmottagande – och därefter en tvärnit. Vi lider fortfarande av sviterna av denna kraschlandning.

Inte minst för många kristna är stödet till människor i nöd en hjärtefråga. Många är också de kyrkor som på ett fantastiskt sätt har bidragit till integrationen av de som fått Sverige som nytt hemland. Samtidigt är det tydligt att det finns ett förlorat förtroende för våra politiker i denna fråga. Det enda sättet att återfå detta är att presentera trovärdiga strategier för hur framtida invandring ska hanteras.

Annorlunda uttryckt räcker det inte med fina visioner – det måste även till strategier för en fungerande integration. Låt mig ge fyra exempel på vad detta behöver handla om:

1) Sysselsättning. Det tar i snitt 9 årför en nyanländ att få sitt första jobb. Orsakerna till detta är flera. Till stor del handlar det om utbildningsbakgrund och språkkunskaper. Men också om inlåsningseffekter i bidragssystemet, som gör att kvinnor med barn ofta tjänar bättre på att stanna hemma än att ta ett lågbetalt jobb. Här skulle det sålunda behövas flera reformer; till de som ofta nämns hör inrättandet av enkla jobb och starkare incitament att lära sig svenska. Allt för att fler ska kunna bidra till den gemensamma välfärden.

2) Samhällsekonomi.Den höga arbetslösheten är ett problem för var och en som drabbas. Men det är också ett problem för statsfinanserna. Till detta kan läggas att det skapar orättvisor i befolkningen i stort. Är det till exempel rimligt att det statliga stödet till en nyanländ kan vara högre än till en pensionär som hela livet har jobbat och betalat skatt? För den som inte drabbas är det lätt att vara generös i frågor som dessa, men vid sidan av ett reformerat pensionssystem behöver vi få fler och tydligare trappsteg till våra olika bidrag – att man tydligare än i dag får ”kvala in” i systemet.

3) Flexibla system.Som skattebetalare har vi skäl att vara stolta över Sveriges välfärdssystem. Men det är också tydligt att detta inte är byggt för en situation lik den vi hade hösten 2015. Som exempel fanns det inte några alternativ till att sätta alla ensamkommande flyktingbarn på HVB-hem, trots att prislappen för dessa slutade på ca 2000 kr per dygn. I praktiken innebär detta att varje ensamkommande kostade skattebetalarna mer än 700 000 kr per år, och det bara för att leva och bo! Det måste gå att lösa denna situation på andra sätt – men det kräver större flexibilitet än vad som hittills varit fallet.

4) Religion. Många av våra invandrare kommer från muslimska länder, och de flesta av dessa är fridsamma människor. Men som bland annat Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap har påvisatfinns det också grupperingar som sympatiserar med Muslimska Brödraskapet och ännu mer militanta islamistiska rörelser. Även detta är därför en situation som behöver tas på allvar, och myndigheterna har varit anmärkningsvärt flatai relation till dessa grupper.

Syftet med denna lista är inte att måla allting i svart. Det finns självklart också positiva sidor med invandringen. Framför allt är det ju så att vi tar emot människor i nöd, inte för vad de kan bidra med i Sverige utan för vad de har utsatts för i sina hemländer. Men just därför – för att vi ska kunna hjälpa även kommande flyktingströmmar – behöver vi ha trovärdiga strategier för att integrera dem i det svenska samhället. Ovanstående punkter borde därmed vara viktiga för alla som vill se svenskarna öppna sina hjärtan på nytt.

Läs på varldenidag.se