Sociala medier spelar allt större roll i vår interaktion med omvärlden. 60 procent av Sveriges befolkning är i dag aktiva på Facebook, och globalt har denna tjänst lockat till sig 1,3 miljarder användare. Enligt en undersökning från Danmark har den tid som barn i åldrarna 9–12 år umgås fysiskt med sina kompisar minskat med 50 procent på 25 år. En viktig orsak till detta är att man i stället håller kontakten via sociala medier.
De sociala medierna påverkar därmed våra livsmönster i grunden. Men inte bara det: de påverkar också våra åsikter och värderingar. Sällan har detta blivit så tydligt som i debatten efter det amerikanska presidentvalet. Det uttryck som då var på allas läppar var ”fake news” (falska nyheter), och efter en initial period av ovilja gick Facebook med på att införa ett flaggningssystem för artiklar som kunde beläggas med felaktiga påståenden.
Ett ännu mer utbrett problem, som är knutet till Facebooks egna algoritmer, är att våra Facebookflöden tenderar att vara så självbespeglande. Genom att inlägg av personer som vi själva gillar dyker upp oftare än andra, och genom att vi väljer vilka personer vi tackar ja till som vänner, är det ofrånkomligt att våra flöden får karaktären av en bubbla. Konkret innebär detta att vi i första hand läser inlägg som bekräftar vår befintliga världsbild och våra redan etablerade övertygelser. Ett faktum som knappast går att lasta enbart Facebook för, men som likafullt får effekter för hur tjänsten påverkar våra värderingar i stort.
Det finns dock en tredje kategori av styrning på Facebook som verkligen är möjligt för företaget att styra, men som i nuläget vare sig är efterfrågad eller öppet redovisad. Nyligen skapade det till exempel rubriker när Stanley Sjöberg fick sitt Facebook-konto nedstängt. Orsaken till detta var att han i ett inlägg hade kritiserat Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning Ecce Homo, och särskilt den bild som framställer Jesus som transvestit i en erotisk miljö. Inlägget – som alltså inte längre finns tillgängligt – uppmanade vare sig till hot eller hat, men det innehöll en uppmaning till andra att protestera mot att utställningen visades upp i samband med Stockholm Pride.
Det kan självklart finnas åsikter om det befogade i Sjöbergs uppmaning, men ur yttrandefrihetssynpunkt måste ändå frågan väckas med vilken rätt Facebook censurerar åsikter av detta slag. I sin redogörelse för sina användares rättigheter och skyldigheter talar Facebook om att man inte får ”mobba, trakassera eller hota någon användare”, och inte heller ”publicera innehåll som: är hatiskt, hotfullt eller pornografiskt” eller ”som uppmanar till våldshandlingar”. Men inget av detta stämmer in på Sjöbergs text. Det är inte för inte som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke beskriver Facebooks agerande som ”en våldsam överreaktion”.
Tyvärr är detta dock inte någon isolerad händelse. På andra sidan jordklotet väckte det nyligen uppståndelse när australiensiska Facebook stängde ned en sida som, inför höstens folkomrösning om en könsneutral äktenskapslag, uttryckte stöd för den rådande äktenskapslagstiftningen. Inte heller denna sida kunde beläggas med uppmaningar till hot eller hat, utan inbjöd till sakligt meningsutbyte om allt som sidan förde fram.
Kanske är saken så enkel som att Facebook vill tysta ned sådana röster som inte ligger i linje med företagets hållning i HBTQ-frågor. Men detta är i så fall ett enormt avsteg från den anda av dialog och åsiktsfrihet som företaget säger sig vilja stå för i övrigt. Dessutom befinner vi oss här på ett brant sluttande plan: vilket är nästa område som kan väntas bli utsatt för Facebooks censur?
Inom den kristna kyrkan är det knappast bara jag som känner obehag när vi på detta sätt får se exempel på hur privata företag lägger sin osynliga hand över det globala samtalsklimatet. Än en gång aktualiseras Uppenbarelsebokens varningar för ett framtida kontrollsamhälle, och vi kan bara hoppas på att fler människor ska inse problematiken – innan vi blir tvungna att helt överge Facebook som plattform för vår interaktion med omvärlden.
Läs på varldenidag.se