Facebook är ett privat företag, och som sådant fritt att anta vilka policies som helst – så länge de håller sig inom lagens råmärken. Men med 60 procent av Sveriges befolkning som användare, och ytterligare 1,3 miljarder i världen i stort, kommer ändå ett enormt ansvar. Ett ansvar som man i dag väljer att hantera på ett alldeles för godtyckligt sätt.
Sällan har denna fråga stått så högt på dagordningen som efter det amerikanska presidentvalet. Det uttryck som då var på allas läppar var ”fake news”, och efter en initial period av ovilja gick Facebook med på att införa en form av flaggningssystem för artiklar som kunde beläggas med uppenbara fel.
Dock finns det en annan typ av styrning på Facebook, som vare sig är särskilt efterfrågad eller öppet redovisad av företaget. Nyligen skapade det till exempel rubriker när den 81-årige pingstpastorn Stanley Sjöberg fick sitt Facebook-konto nedstängt. Orsaken till detta var att han hade kritiserat Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning Ecce Homo, och särskilt då den bild som framställer Jesus som transvestit i en erotisk miljö. Inlägget – som alltså inte längre finns tillgängligt – uppmanade vare sig till hot eller hat, men innehöll en uppmaning till andra att protestera mot att utställningen visades upp i samband med Stockholm Pride.
Man kan förstås tycka vad man vill om Sjöbergs åsikt i sakfrågan, men frågan väcks ändå med vilken rätt Facebook börjar censurera åsikter av detta slag. I sin redogörelse för användarnas rättigheter och skyldigheter talar Facebook om att man inte får ”mobba, trakassera eller hota någon användare” och inte heller ”publicera innehåll som: är hatiskt, hotfullt eller pornografiskt” eller ”som uppmanar till våldshandlingar”. Men inte kan väl Sjöbergs inlägg kvala in här? Det är inte för inte som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke beskriver Facebooks agerande som ”en våldsam överreaktion”.
Detta är dock ingen isolerad händelse. På andra sidan jordklotet väckte det stor uppståndelse när australiensiska Facebook stängde ned en sida som, inför höstens folkomröstning om den framtida äktenskapslagstiftningen, uttryckte stöd för den rådande ordningen. Inte heller denna sida gick att belägga med några uppmaningar till hot eller hat, utan inbjöd tvärtom till meningsutbyte om allt som redaktionen förde fram.
Kanske är det så enkelt att Facebook vill tysta sådana röster som inte ligger i linje med företagets hållning i HBTQ-frågor. Men redan detta är i så fall ett mycket anmärkningsvärt avsteg från den anda av dialog och åsiktsfrihet som Facebook i övrigt säger sig vilja stå för.
Om man verkligen har för avsikt att strypa den offentliga debatten vore det förstås klädsamt att offentligt redovisa vilka frågor man har tagit ställning i, och där man framöver vill censurera sina användare. Men i grunden måste detta då betraktas som ett antidemokratiskt agerande, och därtill som ett sluttande plan. Min vädjan till Facebook är därför att helt tänka om. För det fria ordets skull!
Läs på Nyheter24.se