Statussymbolen för rika amerikaner är inte längre trendiga kläder och modeprodukter. Dessa har blivit alltför lättillgängliga för allmänheten, och leder därmed inte till den önskade beundran från omgivningen. I stället är det åsikter som är den nya lyxaccessoaren. Den rika klassen stoltserar med värderingar som majoriteten uppfattar som progressiva – men ofta utan att själva leva i linje med dessa.

Detta enligt Rob Henderson, krönikör i tidningen New York Post. Henderson exemplifierar med sina vänner från samhällets toppskikt som säger sådant som att ”monogami är passé” – trots att de själva både kommer ifrån och lever i en traditionell kärnfamilj. Eller högutbildade som påstår att det handlar om ”tur” att de har lyckats i den akademiska världen – trots att de har jobbat stenhårt för att komma dit de nu befinner sig. Eller ateister som säger att all religion är skadlig, samtidigt som de drar nytta både av de nätverk och den sammanhållning som religionen har lagt grunden för i det amerikanska samhället.

Henderson pekar också på den andra sidan av myntet. Nämligen människor på samhällets botten som skördar frukten av dessa och liknande åsikter som eliten strör omkring sig. Han talar om hur äktenskapsfrekvensen bland de rika är densamma som den var för en mansålder sedan, samtidigt som utomäktenskapliga födslar har tiofaldigats i den amerikanska arbetarklassen. Det är också i den senare socialgruppen som man tenderar att leva enligt principen att livets alla omständigheter ligger utanför ens egen kontroll och som är förlorarna på frånvaron av religiösa gemenskaper i grannskapet.

Kort sagt: Eliterna sår, medan de redan utsatta får skörda. Och likafullt fortsätter man att stoltsera med sina progressiva, men ofta gravt missvisande, påståenden om tillvaron.

Och samma fenomen känns ju igen här i Sverige. Människor som aldrig har satt sin fot i ett utsatt område kan till exempel moralisera över väljare som önskar sig en bättre synkronisering av invandrings- och integrationspolitiken. Människor som bor i lugna villaförorter kan moralisera över ungdomar som ropar efter hårdare straff, efter att de själva eller deras kompisar har blivit utsatta för förnedringsrån.

En av de saker som Jesus anklagar fariseerna för är att de ”binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem” (Matt 23:4). Frågan är om inte lyxåsikter kan kvala in i ungefär samma kategori. Låt oss därför undvika dessa och hålla oss kvar i verkligheten!

Läs på varldenidag.se