Till och från dyker det upp röster som vill slå in en kil mellan Jesus och den heliga Skrift. Det kan uttryckas på lite olika sätt, till exempel med formuleringar som ”Vi tror på Jesus, inte på Bibeln” eller ”Som kristna tror vi på en person, inte på en bok”. Men sällan uttrycks det så rättframt som i kyrkoherdens i Maria Magdalena församling, Hillevi Uddenfeldt, Facebook-inlägg för en tid sedan: ”Vi tror inte på Bibeln, det är … hädelse. Vi tror på Gud.”

Att ett uttalande som detta kommer från en präst i Svenska kyrkan är häpnadsväckande. Särskilt med tanke på att kyrkoordningen slår fast att kyrkans ”tro, bekännelse och lära … är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter”.

Men även om vi lämnar Uddenfeldt därhän kan det vara på sin plats att reda ut begreppen lite. För i en mening är det ju ändå sant att det är skillnad mellan Jesus och Bibeln. Vi tillber nämligen Jesus, men inte den heliga Skrift. Å andra sidan finns kopplingen hela tiden där. Jesus beskrivs som det inkarnerade Ordet (Joh 1:1–3), alla delar av Skriften vittnar om honom (Luk 24:27; Joh 5:39) och Jesu Ande talar genom hela Guds ord (1 Pet 1:11).

I klartext innebär detta att vi inte kan vara trogna mot Kristus, utan att samtidigt vara trogna mot Guds skrivna ord. ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet”, skriver Paulus (2 Tim 3:16). Inte ”delar” av Skriften. Inte de utsagor som passar våra preferenser. Utan hela Skriften.

Detta betyder inte att allt som skildras i Bibeln är Guds vilja. Vissa aktörer ska snarare ses som avskräckande exempel – till exempel de kungar i Israel som ”gjorde det som var ont i Herrens ögon” (2 Kung 21:2 m fl). Därför behöver vi lära oss att se till vilken kontext som varje utsaga figurerar i. Av bland annat detta skäl slår Lausannedeklarationen fast att Bibeln är ”Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår [inte allt som står] och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv”.

Men vad Bibeln påstår och vägleder oss till, det är vi alltså bundna av som kristna. I Nya testamentet får vi uppmaningen att ”kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Jud v 3) och Paulus gå så långt att han beskriver oss som ”slavar under rättfärdigheten” som ”av hjärtat [har] blivit lydiga mot den lära ni blivit överlämnade åt” (Rom 6:17–18).

Kort sagt: Jesus och Skriften är oskiljaktiga. Vi kan inte tro på den ena och förkasta den andra. Det, om något, är hädelse.

Läs på varldenidag.se