Enligt läroplanen ska all undervisning i skolan vara allsidig. Men materialet ”Sex i skolan”, som RFSU i dagarna har skickat ut till alla landets skolor, är inte allsidigt utan ensidigt. Man talar mycket om sex men inte mycket om kärlek. I lärarhandledningen ”Sexualkunskap” (som publicerats tidigare) säger man att lärarna över huvud taget inte ska prata om kärlek i samband med sex.

Undervisningen ska på ett sakligt sätt förmedla fakta. Men det är mycket som eleverna inte får veta. De får inte veta att njutningen för de flesta människor blir större när sex är ett uttryck för kärlek. Inte heller att risken är stor att ju fler de har sex med, desto mindre får de ut av det. Detta enligt en omfattande amerikansk studie. Skolan ska främja hälsa, förebygga ohälsa och lära eleverna att göra egna goda val. De får lära sig att de lever längre, är friskare och mår bättre om de äter sunt, motionerar regelbundet och avstår från alkohol och tobak. Men de får inte lära sig att goda, hållbara kärleksrelationer enligt regeringens egen Framtidskommission påverkar deras hälsa, välbefinnande och livslängd ännu mer.

Undervisningen ska enligt läroplanen utgå från elevernas frågor. Men RFSU undviker helt den fråga som eleverna enligt en stor sexundersökning (UngKAB09) framförallt vill veta mer om: Hur får man ett förhållande att hålla? RFSU gör gärna reklam för hållbara kondomer. Men hållbara relationer är inget man gör reklam för. Däremot uppmuntrar RFSU på sin hemsida de som lever polyamoröst och har sex i flera olika relationer samtidigt. Då pratar man plötsligt om kärlek och antyder att ”kärleken blir större ju fler man delar den med”.

Enligt läroplanen ska eleverna lära sig att göra egna personliga ställningstaganden i etiska frågor. Men inte i något av de närmare 300 olika lektionsförslagen får de diskutera hur viktigt det är med trohet. Förmodligen för att RFSU kallar sig ”värdeneutrala” och ”normkritiska” och på sin hemsida ifrågasätter om trohet alltid är en god etisk princip.

Som röd tråd genom hela materialet går tanken att skolan måste rikta sig till de elever som betecknar sig själva som homo, bi, trans eller queer i sin sexuella orientering. Man vill, som man uttrycker det, ”spegla olika synsätt på sexualitet och inkludera alla elever”. Men de elever som är minst inkluderade och som man inte låtsas om är samtidigt de som bara vill dela sin kropp och sin sexualitet med den de hoppas få dela resten av sina liv med.

Visst behöver eleverna kunskap om könsroller, kondomer och könssjukdomar. De behöver och ska lära sig att ifrågasätta stereotypa könsroller. Men en stor brist är att de inte får kunskap om hur man får ett förhållande att hålla, hur man vårdar kärleken och hanterar de konflikter som uppstår. Med den kunskapen får de både ett bättre sexliv och ett lyckligare familjeliv. Då blir färre kvinnor utsatta för våld i hemmet. Med den kunskapen får färre barn vara med om en många gånger smärtsam skilsmässa.

Undervisningsrådet Tommy Eriksson vid Skolverket säger i den debatt som har uppstått att det är bra om fler organisationer bidrar med material till skolans sex- och samlevnadsundervisning (Dagen 5/9). Det är en utmaning till alla kristna kyrkor och samfund att göra något. Inte bara att passivt se på och klaga över hur RFSU får ett allt större inflytande över skolbarnen.

Ni ledare i Sveriges Kristna Råd: vi uppmanar er att ta fram och erbjuda skolorna ett kompletterande sex- och samlevnadsmaterial. Där man talar mer om kärlek än om könsorgan. Mer om etik än om teknik. Mer om hållbara relationer än om hållbara kondomer.

(Tillsammans med Alf B Svensson samt företrädare för ett antal kristna barn- och ungdomsorganisationer.)

Läs på Dagen.se