I debatten om kyrkornas syn på samkönade sexuella relationer är det flera påståenden som återkommer, som vid en första anblick kan framstå som både rimliga och sunda – men som vid närmare granskning visar sig inte hålla för prövning. Flera av dessa går att sammanfatta med formuleringen: ”Gud kan inte ha något att invända mot trogna och kärleksfulla samkönade relationer.”
En viktig premiss för denna hållning brukar vara att Paulus, som är den som tydligast uttalar sig i frågan i Nya testamentet, inte kände till genuin homosexualitet och/eller jämställda samkönade relationer. Ett studium av den antika litteraturen visar dock att det finns gott om exempel på just sådana relationer, och att Paulus som välutbildad akademiker skulle vara okunnig om detta verkar osannolikt. Särskilt som han flera gånger i Nya testamentet citerar grekiska författare (se Apg 17:28, 1Kor 15:33 m fl).
En andra premiss förtjänar dock ett lite mer ingående studium. Nämligen den som säger att Bibelns sexualetik inte handlar om de inblandades kön, utan (enbart) om deras attityder till varandra – ofta sammanfattat med ord som kärlek, trohet och jämställdhet.
Ett naturligt bibelsammanhang att utgå ifrån för den som vill syna denna premiss i sömmarna är Paulus undervisning i Första Korinthierbrevet 5–7. Inte nog med att vi här finner Bibelns längsta undervisning på temana sex, äktenskap och skilsmässa; det är också en mycket matnyttig text för den som vill ringa in kärnvärdena i den kristna sexualetiken.
Paulus börjar med att kommentera ett fall av otukt i församlingen. Och inte vilken otukt som helst, utan en sexuell relation mellan en man och dennes styvmor – något som var förbjudet både enligt Gamla testamentets och Romarrikets lag. Vad som är mer intressant i just det här sammanhanget är dock att Paulus här fördömer en trogen, kärleksfull och av allt att döma jämställd relation mellan två samtyckande vuxna, med hänvisning till att denna är i strid med Guds bud. Ja, i anslutning till att han uppmanar församlingen att exkommunicera mannen i fråga hänvisar han uttryckligen till Mose lag (se 1 Kor 5:13; jfr 5 Mos 17:7), vilket rimligen måste tolkas som att lagen var en auktoritet för den store aposteln.
I kapitel 6 går Paulus in på ett antal synder som han säger inte hör hemma hos någon som är medborgare i Guds rike (se 1 Kor 6:9–10). Även här är referenserna till Moselagen tydliga, för alla utom en av de synder han nämner går tillbaka på helighetslagen i Tredje Moseboken 18–20. Fyra av nio exempel rör sexuell synd.
Därefter går Paulus i polemik med några män i församlingen som trots sin kristna tro betraktar det som försvarbart att besöka prostituerade. Och det intressanta är att männens motivering för detta agerande är så pass from! De hänvisar till sin frihet i Kristus och låter påskina att de som troende inte står under någon yttre lag. Paulus tillrättavisar dem dock med hänvisning först till Guds tanke med sexualiteten och sedan till deras kroppars helighet.
På det första temat gör aposteln en jämförelse mellan sex och mat. Det verkar som att männen i Korinth ansåg att sex är ett behov på samma nivå som mat: ”När man är hungrig äter man och när man känner sexuell lust har man sex. Inte konstigare än så.” Men Paulus utmanar detta argument: ”’Maten är till för magen och magen för maten’, men Gud ska göra slut på dem båda. Men kroppen är inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen” (1 Kor 6:13). Bibeln är trots allt full av förbud mot sexuell synd, och det gäller både Gamla och Nya testamentet.
På temat kroppens helighet skriver Paulus: ”Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!” (1 Kor 6:18–20).
Varken kärlek, trohet, jämställdhet eller – som i fallet med de korinthiska männen – goda motiv tycks alltså vara nog för att en sexuell handling ska vara motiverad. Den måste också ära Gud. Och vilken typ av sex är det som ärar Gud? Jo, den som hedrar honom i rollen som Skapare. Annorlunda uttryckt: Den som sker i enlighet med Guds skapelseordning, så som den fastslås i Bibelns första och andra kapitel (se 1 Mos 1:27–28; 2:18–25).
Att detta är Nya testamentets hållning framgår även av det kända förbudet mot samkönat sex i Romarbrevet 1. Flera gånger återkommer Paulus där till att när människor av samma kön har sexuellt umgänge agerar de på tvärs med Guds ordningar, vilket i sin tur uttrycks som en ”onaturlig”, ”ovärdig” och därmed också ”förnedrande” handling, som innebär att de ”förnedra[r] sina kroppar med varandra” (se Rom 1:23–28).
Det tycks helt enkelt vara så att sexuellt umgänge i strid med skapelseordningen – det må vara incest, samkönat sex eller tidelag – utifrån den bibliska förståelsen av kroppens helighet är att betrakta som under vår värdighet som Guds avbilder. Och detta är lika sant om kärleksfulla, trogna och jämställda relationer som om andra. Låt vara att det självklart är bättre när vi behandlar varandra med kärlek och respekt än när vi ogenerat utnyttjar varandra!
Sammantaget blir det svårt att finna bibelstöd för hållningen att Gud inte skulle ha något att invända mot trogna och kärleksfulla samkönade relationer. Att vuxna människor ska ha friheten att fatta sina egna beslut om hur de förvaltar sexualitetens gåva ser jag som självklart, så länge som det inte innebär exploatering av en annan människa. Men den kristna församlingen har en annan och högre standard. Där måste de perspektiv som dominerar Bibelns undervisning i frågan ha sista ordet.
Läs på hemmetsvan.se