Få böcker har varit så allmänt spridda i Sverige under de senaste århundradena som Martin Luthers Lilla Katekes. I denna bok kan vi bland annat läsa ett antal utläggningar av Tio Guds bud, och förklaringarna till varje budord inleds med orden: ”Vi skall frukta och älska Gud, så att vi …”
Genom århundradena är det tusentals och åter tusentals svenskar som har lärt sig dessa utläggningar utantill. Men i stora delar av dagens kristenhet tycks det ändå ha blivit ovanligt att uttrycka sig på detta sätt. Att ”frukta” Gud tycks helt enkelt inte vara särskilt inne i våra dagars kristenhet. Det låter gammaldags – som ett uttryck för en gudsbild som inte passar in på oss 2000-talsmänniskor.
Men ju mer jag själv har läst i Bibeln, desto mer övertygad har jag blivit om att även vi som lever i dag behöver använda oss av ord som ”gudsfruktan”. I alla fall behöver vi förstå något av vad detta uttryck står för. Det finns nämligen en stark koppling mellan gudsfruktan och det bibliska talet om Gud som helig.
Att Gud är helig betyder att han är avskild från allt skapat. Att han är stor och mäktig, upphöjd över allt annat. Gud är den Radikalt Annorlunde, den som inte behöver anpassa sig till något annat i sin egen skapelse – men som alla människor är skapade för att tillbe och ära. Eller som man också skulle kunna uttrycka det: som vi är skapade för att frukta och älska.
Att frukta Gud handlar inte i första hand om att vara rädd för honom. Snarare handlar det om att låta Gud vara Gud också i våra egna liv. Att ta konsekvenserna av att han är den han är. Som det står i Ordspråksboken: ”Den som fruktar Herren lever rättsinnigt, den som föraktar honom går krokiga vägar” (Ords 14:2).
Det här betyder inte att vi måste leva perfekt för att kunna vandra i gudsfruktan. Men det betyder att vi är kallade att i allt ge vår Skapare rätt. Att vi så långt det står i vår makt – och i den helige Andes kraft – försöker leva i enlighet med hans bud. Och lika självklart: att vi ber Gud om förlåtelse när vi gör sådant som ligger i strid med hans vilja.
Och så var det ju också detta med kärleken. ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud”, säger Jesus (Joh 14:15). Att älska Gud är alltså inte i första hand en känsla. I stället handlar det om att tro på och lyda Jesus Kristus. Men inte heller detta ska ses som en börda som Gud lägger på oss. Snarare är det ett fantastiskt erbjudande från Herren själv! Lite senare i samma tal säger Jesus: ”Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig” (Joh 15:10–11).
Antagligen var det också det här som fick Martin Luther att inleda sin katekes med en utläggning av Tio Guds bud. Det finns inget som kan vara bättre för oss människor än att frukta och älska den Gud som har skapat oss alla!
Läs på varldenidag.se
Hej!
Ordet gudsfruktan är intressant i sig, det associeras till väldigt mycket och du har rätt i att det inte är så ”modernt” nuförtiden och att detta inte nödvändigtvis är något bra. En god Gud bör vi frukta mer.
”Att vi så långt det står i vår makt – och i den helige Andes kraft – försöker leva i enlighet med hans bud. Och lika självklart: att vi ber Gud om förlåtelse när vi gör sådant som ligger i strid med hans vilja”.
Alla är vi väl (?) överens om detta, och här måste – som vanligt, hbtq-frågan komma in! – att såväl homo- som heterosexuella behöver förlåtelse för väldigt mycket, men de som är emot samkönade äktenskap kan säga att om man ändå gifter sig ”så försöker man inte ens” utan anser tvärtom att man inte begår någon synd. Som man således inte behöver förlåtelse för. (Jag delar som du vet denna uppfattning.) Och det är detta som ”stör” de som är av den uppfattningen, och som föranleder debatterna som de i Expressen och Dagen.
Samtidigt – hur många av oss ”försöker ens” att göra som Jesus sa till den rike mannen och han talade om kamelögat, eller hur det nu var 🙂 ? Och hur många präster eller församlingsledare skulle våga sig på att predika att det är väldigt svårt för en rik att komma till himlen, om än möjligt, trots allt – men man kanske ska ta det för givet? Eller anser vi att Jesus ord att det ändå inte är omöjligt för Gud gör att vi inte egentligen behöver bry oss om resten?
Alla är inte ”rika” i vårt samhälle, en del har verkligt svårt att få pengarna att räcka till mat och hyra, men de flesta av oss är ändå att betrakta som ”rika” då vi kan unna oss lite eller mycket mer än det livsnödvändiga allt som oftast, oavsett om det gäller kläder som är snygga och vi vill ha trots att vi redan har kläder i överflöd, eller en nyare modell av mobil trots att vår gamla fortfarande fungerar. Eller en chokladkaka för 24 kr när man ändå är i mataffären och känner lite sötsug.
Många av oss ger en del pengar till välgörenhet, delvis som ett sätt att lugna vårt eget dåliga samvete och inte i egentlig omsorg om mottagaren, men inte i den utsträckning att det EGENTLIGEN tummar på vår ”livsstil”.
(Jag skulle som ”motvikt” till det jag skriver ovan kunna påstå att välfärden som vi också upplever kommer av att vi också konsumerar – om vi slutar köpa kläder går många klädföretag i konkurs, deras anställda blir utan jobb och inga skattepengar som kan gå till sjukvård och skola pumpas in i systemet, utan de ”kostar” systemet. Alltså blir alla fattigare och välfärden krymps.)
Oavsett ovanstående invändning är det lätt att tänka att om man är heterosexuell själv så känns det givande och intressant att peka på Bibelns ord om samkönat sex, eftersom man då inte behöver ”avstå” något från egen del. Det blir däremot skitjobbigt (alltså även för mig, när jag tänker på hur jag borde leva) om hur Jesu ord om ”den rike mannen” ska få bärkraft i mitt liv. Jesus faktiska ORD om den rike mannen alltså, han yttrade som alltid påstås av hbtq-sidan inget om samkönad kärlek (men Paulus gjorde det, i alla fall om samkönat sex). Men HAN YTTRADE DETTA! Som i praktiken betyder att ”du och jag och alla våra vänner kommer att få det väldigt väldigt svårt att få passerkort till himlen, även om det inte är helt omöjligt.”
Varför bryr vi då oss ens om att diskutera om homosexuell kärlek gillas av Gud eller inte? Vi lär ju ha värre problem att tampas med på den yttersta dagen, såväl homo- som heterosexuella… Vi kan också se att vår frånvaro av ”fruktan” för Jesu ord om den rike mannen gör att många människor lider och svälter och dör, medan vi inte kan se något lidande för de homosexuella som ingår äktenskap.
Beror det på något annat än de träpartiklar vi gillar att se i andras ögon och vår suddiga syn när det gäller bjälkar, kanske just på grund av desamma?
P.S ”Jag delar som du vet INTE denna uppfattning” skulle det stå, när det gäller frågan om samkönade äktenskap.
Hej Anna!
Det är mycket i Guds ord som utmanar, och bör så förbli. Angående rikedom måste vi samtidigt låta olika texter belysa varandra. Ingenstans i Bibeln står det att det är en synd i sig att ha pengar. Däremot står det att ”kärleken till pengar är en rot till allt ont”. Med stora resurser kommer stort ansvar, och där kommer medel-svensken säkerligen att få rannsakande frågor på domens dag. I den rike ynglingens fall kan vi vara säkra på att pengarna var en avgud – men det står ju faktiskt om andra lärjungar till Jesus som var rika men som inte fick samma uppmaning av Herren.
Angående hbtq vet vi ju att du drar andra slutsatser av Bibelns texter än jag. Jag anser t ex att vi med stor säkerhet kan säga att Jesus delade den kritiska hållning till samkönat sex som präglade hela judendomen vid denna tid. Men kanske kan det intressera dig att läsa hur jag själv kommenterade den revisionistiska antologin Välkomna varandra som gavs ut på Libris för några år sedan:
https://www.sea.nu/viktigt-att-lyssna-in-vittnesborden-i-libris-antologi/
https://www.sea.nu/tror-vi-fortfarande-pa-forsakelsens-vag/
Tack för hänvisningar till två intressanta artiklar, som visar att du inte tycker ytligt om dessa frågor, och att du tagit in diverse olika ståndpunkter. Det var inte förvånande, men ville skriva det i alla fall.
Men – ändå – så tycker jag att du i ditt svar till mig, inte i artiklarna, färminskar den uttryckliga synden till förmån för den icke uttryckta, även om du anser att man ”med stor säkerhet kan säga att Jesus delade den kritiska hållning till samkönat sex som präglade hela judendomen vid denna tid.”
Jesus uttryckliga ord om den rike mannens svårighet att komma in i himlen blir något reducerat till: ”… och där kommer medel-svensken säkerligen att få rannsakande frågor på domens dag.”
”Rannsakande frågor” räknar vi väl alla med att få, men sen ändå få klartecken att gå vidare – visst? För så allvarligt som att bryta mot Jesus icke-sagda ord om homosexuella relationer kan väl vår själviskhet inte ha varit? Även fast många många människor lidit och dött på grund av den.
Du skriver också, riktigt tolkat ”Angående hbtq vet vi ju att du drar andra slutsatser av Bibelns texter än jag.”
Men vem är mest ”bibeltrogen” om man går till Jesu ord om frukten och trädet? Dvs vilken ”god frukt” bär avståndstagandet från homosexuell kärlek och har burit genom tiderna? Även du kan se den ’”onda frukten” av detta i form av uteslutning, skam och självmord. Vari består ”den goda frukten”?
Jag märker att du vill diskutera hbtq-frågan, men jag är ärligt talat inte särskilt intresserad av det här och nu. Så här: Jag är redaktör för en hel antologi som går på djupet i dessa saker – exegetiskt, pastoralt och vetenskapligt. Därmed har jag (uppenbarligen) hur mycket som helst att säga. Och rent allmänt: Bibeln lyfter konsekvent fram äktenskapet mellan man och kvinna från Första Moseboken till Uppenbarelseboken. Både GT och Paulus tar uttryckligen avstånd från samkönat sex. Jesus inkluderar otukten i sina exempel på handlingar mot Guds vilja.
Det finns som bekant många heterosexuella som är obekväma med Bibelns undervisning om att sex enbart hör till äktenskapet, men det är inte skäl nog att överge denna lära. Lika lite anser jag att vi kan överge Bibelns undervisning om könens komplementaritet för att den utmanar många hbtq-personer. Och man kan förstås vända på saken och säga att vi just nu ser enormt mycket dålig frukt i hbtq-rörelsens spår, inte minst med en totalförvirrad ungdomsgeneration som har blivit lurad att tro att trans- och queerrörelsens syn på kön ska tillämpas även på dem.
Så jag föreslår helt enkelt att vi i denna fråga agree to disagree.
Angående rikedom som synd så är det trots allt så att Bibeln inte konsekvent fördömer all sådan, men jag tillhör själv dem som tror att vi alla är kallade till generositet och generellt också bör eftersträva en enkel livsstil. Du är fri att tolka Jesu ord som självklart gällande alla situationer och människoöden, trots att det finns bibeltexter som tydligt pekar på att det kan finnas lite olika måttstockar här. Men då måste du rimligen också säga att jag är fri att hålla för sant det som Bibeln entydigt och helt utan undantag undervisar i sexualetiska frågor, och som kyrkan i 2000 år har hållit för självklart och sant. Den som vill ändra på en sådan sak har enligt min mening en mycket tung bevisbörda.
Frid!
Om du skriver ”frid!” tror jag att du är arg eller i alla fall uppretad?
Jag vet också att jag är ”fri”att tolka Jesu ord som självklart gällande alla situationer och människoöden, trots att det finns bibeltexter som tydligt pekar på att det kan finnas lite olika måttstockar här.”
Men ang olika måttstockar så ser jag det så här, i min fria tolkning. Du skriver att ingenstans i Bibeln står det är synd att ha pengar. I samma kapitel som frukten och trädet står det ”Ve er som är rika, ni har fått er tröst”…
Men om kyrkor och frikyrkor la lika stor vikt vid dessa Jesu ord (som de om Paulus om vilka som ska ärva Guds rike) så skulle de flesta av oss bli lika bedrövade som den rike mannen i nålsögetextenoch tänka ”Det kan jag inte”. (Micael Grenholm är väl den ende som vågar? ) Man kan inte själv leva så och man tror att det egentligen inte krävs av en heller. Däremot så KRÄVS det fortfarande av de ANDRA, de homosexuella, att de ska följa bokstaven (men jag hävdar att det finns betydligt fler bokstäver om pengar och rikedom än om homosexualitet). Då kan man känna sig som ”rättroende” utan att själv göra avkall på något eller offra något som är väldigt väldigt svårt att offra. Rentav lika svårt som för de homosexuella att avstå kärleksrelationer.
”Och man kan förstås vända på saken och säga att vi just nu ser enormt mycket dålig frukt i hbtq-rörelsens spår”. Nu gällde min fråga inte ”hbtq-rörelsen” utan vari den goda frukten består av att neka samkönade äktenskap eller kärleksrelationer. Om det blir synonymt med hbtq-rörelsen så blir det på samma nivå som att dra frikyrkan i allmänhet över samma kam som Knutby (därmed inte sagt att jag tycker att hbtq-rörelsen är en ondskefull sekt, men det finns förvisso saker att kritisera där.)
”Det finns som bekant många heterosexuella som är obekväma med Bibelns undervisning om att sex enbart hör till äktenskapet, men det är inte skäl nog att överge denna lära.”
Men det är ju just det som görs! INGENSTANS syns debattartiklarna som tar itu med ”heterorörelsens” agenda att man kan ha sex utan äktenskap! Det är en icke-fråga. Igen för att det skulle skrämma bort för många som skulle känna att ”det kan vi inte” (efterleva). Också igen är det därför de ANDRA som ska efterleva bokstaven, för de är mycket färre och det blir mycket bekvämare för oss då som inte behöver sätta press på människor att leva på ett sätt som de i alla fall inte klarar av. (Här vill jag dock ge dig en eloge för att du vågat sticka ut och ifrågasätta porren, en annan av ”hetero-rörelsens” agendor, att det är självklart att alla killar måste få titta på tjejer som förnedras och tas stryptag på.)
1) Nej, jag är inte uppretad. Men ganska less på att diskutera dessa frågor. Nu har jag semester och tänker inte skriva mer i denna tråd.
2) Jag förväntar mig inget av homosexuella som jag inte förväntar mig även av mig själv. Och jo, hbtq-rörelsens krav sammanfaller faktiskt med just de avsteg från Bibeln och den kristna traditionen som du förordar.
3) Jag är tämligen aktiv som skribent och förkunnare i de frågor du lyfter även kring heterosexuell synd. Så om du vill peka ut dubbla måttstockar får du nog peka åt ett annat håll än mig och SEA.
4) Har inte mer att säga i detta läge. Mina texter på de teman du tar upp finns lätt tillgängliga på nätet. Inklusive den lilla skriften ”Välsignat givande” där du får min syn på pengar och generositet. 🙂
Efter varje, eller i alla fall vartannat svar till mig vill du betona att du är ”less” på den här diskussionen och ”inte intresserad”. Men – varför svarade du ens då från början? Ett kommentarsfält är en inbjudan till att diskutera och är en funktion som man kan avstå från om man inte vill ha synpunkter på det man skrivit. Däremot avkrävs inte bloggaren att svara på alla synpunkter. Orkar man inte så orkar man inte, men ibland kommer någon annan in och vill ta diskussionen och det blir ett bra meningsutbyte (eller i en del fall något som går överstyr, ska också erkännas).
Men när man som du hela tiden ändå bemödar dig om att ”göra klart för mig” att du inte är intresserad av den diskussion jag för så – hur ska jag tolka det? Jag kan hur jag än bär mig åt inte bli Jonas Gardell.
När jag skrev om dubbla måttstockar så menade jag faktiskt inte heller dig personligen (min sista mening gav en hint om det) men för all del – när jag googlar ditt namn i samband med debattartiklar kommer hbtq och homosexualitet upp som ämnen betydligt oftare än något annat. Ser jag också på den här bloggsidan – vilket ämne är det mest dominerande? Jag tycker att du först debatterar homosexualitet kors och tvärs och sedan förnärmat talar om att DETTA är du inte intresserad av tala om.
Men ang din rubrik om att ”tala förbi varandra” i ett nedanstående inlägg så är detta ett exempel på detta. Jag tycker att jag främst velat tala om hur vi värderar synd och om kristen tro i förhållande till pengar, du skriver ”Du vill diskutera hbtq märker jag”.
Du vill också för mig att du har skrivit och tänkt massor om detta (och därför underförstått skulle ”vinna” om du orkade ta detta om igen med mig eller om jag bara orkade läsa). Jag vill hävda att jag har läst en hel del och inser eller tror att du har rätt på många sätt och har stor kunskap – likväl tycker jag att det är en pusselbit som fattas och att dina svar inte nödvändigtvis svarar på mina frågor.
Frid?
Anna, det var du som inledde denna diskussion. Du skrev dina frågor som kommentarer till ett inlägg som inte hade ett dugg med hbtq att göra. (Även om det förstås går att tillämpa på alla de områden som Bibeln talar om som synd.) Jag har nu ändå gett vissa kommentarer till det du skriver och har därmed – som sagt – sagt mitt för den här gången.
Jag förstår inte – eller så förstår jag, då jag själv är likadan i många avseenden, tar kritik mot mina åsikter personligt – varför du reagerar som du gör. Men ja, det var jag som ”inledde diskussionen” – vilket är brukligt när en bloggare skriver ett inlägg som tillhandahåller åsikter och det ges utrymme för diskussion under det.
”Du skrev dina frågor som kommentarer till ett inlägg som inte hade ett dugg med hbtq att göra.”
Nä just det, och det hade inte mina kommentarer heller till största delen – men du svarade ändå på dem som om frågan enbart gällde hbtq, med få utvikningar.
Jag vet att det är fruktansvärt jobbigt att bli ifrågasatt. Ser dig ändå som lite av en maktfaktor i den svenskkristliga världen, på så sätt att många lyssnar till vad du säger, eller skriver, som jag har uppfattat det. För en grubblare som jag är det därför intressant att stångas mot dessa åsikter som uttrycks av dig eller andra som har samma uppfattning som du i vissa frågor.
Jag begär inte att det ska vara ”lika intressant” för dig – (eller gör jag?) men tycker att dina ”icke-svar” men ändå svar ändå säger någonting.
Frid igen?
Jag är inte rädd för att bli ifrågasatt. Men nej, jag är inte särskilt sugen på att veva dessa frågor ett varv till just nu, mitt i semestern och utan koppling till den ledartext som återfinns här ovan. Orsaken till att jag kritiserade Gardells och Halldorfs hållning i Expressen var f ö inte heller att jag var särskilt sugen på det, utan för att jag ansåg att det de skrev inte kunde stå oemotsagt. Men för all del: Om du är missnöjd med mina svar finns det massor att botanisera bland på SEA:s resurshemsida äktenskap.info. Ser inga skäl att upprepa allt detta här. God natt!
Där kom det igen – det mesta i ditt svar handlar om att du inte är intresserad av diskussionen – jag har fattat! 🙂 Jag kommer därför inte att fortsätta kommentera här, förutom detta då som jag gärna vill besvara.
”Om du är missnöjd med mina svar” tycker jag är en feltolkning. Jag skrev att du har stor kunskap men att jag för min egen del kan tycka att en pusselbit fattas för mig ibland.
Jag råds att botanisera själv – men tro mig, det är det jag gör konstant nu när även jag är ledig. På ”bibelfråge”-bloggar eller bara kristna bloggar rent allmänt. Kanske för mycket, så att det inte leder någonstans utan bara till fler ifrågasättanden. Jag mår bättre av att själv läsa NT eller som sist Augustinus, som ju ”bloggar” på ett synnerligen modernt sätt, som det påstås.
Men för att avsluta, innan jag fullkomligt plågat ihjäl dig och förstört din semester: Inläggets ämne var att frukta Gud och låta detta få konsekvenser. Ja, jag läste in, p g a att debatten varit så intensiv, att det du tänkte på att vi kanske var minst benägna att inte ta några konsekvenser när det gäller vårt kärleksliv, även om jag inte trodde att du menade enbart detta.
Jag pekade på orden i NT om rikedom och själviskhet (men skulle för all del gärna få mer utlagt någonstans vad Paulus menar med ”drinkare” och girighet och var man drar gränsen där). Menade på att nästan ingen av oss ”fruktar Gud” där, i vårt samhälle.
Jag läser också på en annan välkänd bloggares sida en diskussion om det är riktigt att inte acceptera den som lever i en homosexuell relation i en pingstförsamling. Det blir för mig horribelt att människor (som möjligtvis ger tionde till församlingen) men annars lever i ganska stort överflöd ska vägra någon inträde för att DENNE inte följer Guds ord tillräckligt.
Nu vet jag (då jag faktiskt botaniserat bland dina texter) att det inte är en ståndpunkt som du har men det var utgångspunkten för min kommentar, vad är att ”frukta Gud” med tanke på vår relativa rikedom. Jag menar att diskussionen om just detta kan och bör föras helt utan att gå in på vad Bibeln säger om homosexuella relationer eller om sådana är rätt eller fel. Och min slutgiltiga fråga om ”frukten” behöver inte heller besvaras med vad Bibeln säger om homosexuella relationer, utan var just en fråga om – frukten.
Det är som jag ser det just ”frukten” som gör att vi som har en annan uppfattning än du inte anses ”frukta” tillräckligt i denna fråga, inte hur vissa bibelställen ska uttydas även om debatten förs så ofta.
Nu lovar jag att avsluta – såvida inte du själv för diskussionen vidare. Tack för ”insläpp” som det brukar heta på Facebook.
Tack för (ännu) ett klargörande. Jag är som du märker ganska obenägen att i one-on-one-dialoger upprepa vad jag redan har utlagt in extentio på annat håll. Därför hänvisar jag gärna till texter jag redan har skrivit när frågor ställs.
Frågan om gudsfruktan kopplat till samkönade relationer fördjupar jag mig i här: https://www.sea.nu/for-mig-ar-det-en-fraga-om-gudsfruktan/
Frågan om hbtq-rörelsens negativa frukt fördjupar jag mig i här: https://www.academia.edu/45449919/Könsidentiteten_och_den_unga_generationen_trans_queer_och_normkritik
Men som vi nu båda verkar vara överens om kan vi sätta punkt för just detta samtal. Både sanningssökandet och det personliga rannsakandet får naturligtvis fortsätta ändå – för oss båda.