Få böcker har varit så allmänt spridda i Sverige under de senaste århundradena som Martin Luthers Lilla Katekes. I denna bok kan vi bland annat läsa ett antal utläggningar av Tio Guds bud, och förklaringarna till varje budord inleds med orden: ”Vi skall frukta och älska Gud, så att vi …”

Genom århundradena är det tusentals och åter tusentals svenskar som har lärt sig dessa utläggningar utantill. Men i stora delar av dagens kristenhet tycks det ändå ha blivit ovanligt att uttrycka sig på detta sätt. Att ”frukta” Gud tycks helt enkelt inte vara särskilt inne i våra dagars kristenhet. Det låter gammaldags – som ett uttryck för en gudsbild som inte passar in på oss 2000-talsmänniskor.

Men ju mer jag själv har läst i Bibeln, desto mer övertygad har jag blivit om att även vi som lever i dag behöver använda oss av ord som ”gudsfruktan”. I alla fall behöver vi förstå något av vad detta uttryck står för. Det finns nämligen en stark koppling mellan gudsfruktan och det bibliska talet om Gud som helig.

Att Gud är helig betyder att han är avskild från allt skapat. Att han är stor och mäktig, upphöjd över allt annat. Gud är den Radikalt Annorlunde, den som inte behöver anpassa sig till något annat i sin egen skapelse – men som alla människor är skapade för att tillbe och ära. Eller som man också skulle kunna uttrycka det: som vi är skapade för att frukta och älska.

Att frukta Gud handlar inte i första hand om att vara rädd för honom. Snarare handlar det om att låta Gud vara Gud också i våra egna liv. Att ta konsekvenserna av att han är den han är. Som det står i Ordspråksboken: ”Den som fruktar Herren lever rättsinnigt, den som föraktar honom går krokiga vägar” (Ords 14:2).

Det här betyder inte att vi måste leva perfekt för att kunna vandra i gudsfruktan. Men det betyder att vi är kallade att i allt ge vår Skapare rätt. Att vi så långt det står i vår makt – och i den helige Andes kraft – försöker leva i enlighet med hans bud. Och lika självklart: att vi ber Gud om förlåtelse när vi gör sådant som ligger i strid med hans vilja.

Och så var det ju också detta med kärleken. ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud”, säger Jesus (Joh 14:15). Att älska Gud är alltså inte i första hand en känsla. I stället handlar det om att tro på och lyda Jesus Kristus. Men inte heller detta ska ses som en börda som Gud lägger på oss. Snarare är det ett fantastiskt erbjudande från Herren själv! Lite senare i samma tal säger Jesus: ”Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig” (Joh 15:10–11).

Antagligen var det också det här som fick Martin Luther att inleda sin katekes med en utläggning av Tio Guds bud. Det finns inget som kan vara bättre för oss människor än att frukta och älska den Gud som har skapat oss alla!

Läs på varldenidag.se