Under lång tid har Sverige haft ett rykte om sig att tillhöra de sexuellt mest frigjorda länderna i världen. Redan på 1950-talet bröt vi ny mark genom att producera filmer där kvinnor visade brösten på vita duken, med Arne Mattssons Hon dansade en sommar och Ingmar Bergmans Sommaren med Monika som kända exempel. Två decennier senare fick vi en framträdande position i den globala porrindustrin. Däremellan hade 1960-talets sexuella revolution tagit både Sverige och övriga västvärlden med storm. P-pillren lade grunden för fritt sex utan synbara konsekvenser, och i de fall som preventivmedlen glömdes bort eller visade sig inte fungera kom den likaledes fria aborten till undsättning.
För de liberalt sinnade hade Sverige helt enkelt blivit paradiset på jorden. Lite som i Jimi Hendrix psykedeliska himmelrike i låten Electric Ladyland från 1968:
”Have you ever been / To Electric Ladyland? / The magic carpet waits, for you. / So don’t you be late / …/ Electric woman waits for you and me / So it’s time we take a ride / … / Make love, make love, make love, make love.”
Fast riktigt så okomplicerat blev det ändå inte med den ”fria kärleken”. Så här i backspegeln kan vi nämligen konstatera att den sexuella revolutionen fick ett antal mycket påtagliga baksidor.
En sådan har med könssjukdomarna att göra. 80-talets stora aidsepidemi var en direkt följd av den lössläppta sexualitet som Jimi Hendrix och andra 60- och 70-talsinfluencers predikade. Och än i dag är det varje år ca 30 000 individer som diagnosticeras med klamydia – en sjukdom som kan ge alltifrån underlivssmärtor och infektion i bäckenet till sterilitet, och som är särskilt vanlig i åldrarna 20–30 år.
En ännu mer anmärkningsvärd konsekvens av den sexuella revolutionen är att vi faktiskt har betydligt mindresex i dag än för några decennier sedan. Under de senaste 25 åren handlar det om en 30-procentig minskning av antalet samlag i befolkningen i stort. Konsekvensen av att sex finns överallt tycks alltså vara att det förlorar något av sin tidigare magi … och därmed inte upplevs som så angeläget trots allt.
Inte minst speglar detta en förändring i våra relationer i stort. Det finns gott om statistik som visar att sex generellt upplevs som mer meningsfullt i en långsiktig och trogen kärleksrelation. I stora amerikanska undersökningar har det till och med visat sig att regelbundna gudstjänstbesökare är mer nöjda med sitt sexliv än någon annan grupp i samhället!
Sex som saknar ingredienser som trohet, långsiktighet och kärlek – såsom kompissex eller one night stands – upplevs helt enkelt inte som lika givande som sex inom ett genomsnittligt äktenskap.
Och på tal om äktenskap och familj: en annan uppenbar förlorare på den sexuella revolutionen är barnen. 1970-talet såg den hittills största skilsmässovågen i västvärlden, och sedan dess är det flera miljoner barn i Sverige som upplevt antingen en skilsmässa eller en upplöst samborelation. Vissa av dessa separationer har förstås varit nödvändiga för en eller flera av de inblandade parterna, men i de flesta fall har de ändå skett mot barnens egen önskan. Och än en gång säger statistiken att barn från splittrade hem får sämre förutsättningar i livet än barn med stabila förhållanden därhemma.
Sammantaget innebär detta att den sexuella revolutionen har fått stora, och i hög grad negativa, konsekvenser för det västerländska samhället. Vi har inte ens mer eller bättre sex än vi hade tidigare. Ett skäl så gott som något att ta den bibliska visionen för dessa frågor på allvar. Guds vägledning på sexualitetens område är ett skydd – inte en tvångströja – och leder till välsignelse för såväl enskilda som för samhället i stort.
Läs på varldenidag.se
