En av många följder av coronaepidemin har med de lokala församlingarnas förutsättningar att fira gudstjänst att göra. Gårdagens regeringsbeslut att sänka gränsen för hur många som får delta i en allmän sammankomst – från 500 till 50 personer – stryker under detta. Men sanningen är ju den att många kyrkbänkar gapade tomma även före detta beslut. Inte minst är det 70-plussarna som håller sig hemma – och det med all rätt.
I krisens spår är det många som experimenterar med webbsändningar. För våra största och ekonomiskt mest solida församlingar är det här inte något nytt. Särskilt utmärker sig förstås Livets Ord, Hillsong, Filadelfia Stockholm och andra storstadskyrkor. Men även församlingar som tidigare inte har vågat sig på detta steg börjar nu sända sina gudstjänster – och i vissa fall sina söndagsskolor – på nätet. Förhoppningsvis kan de på så sätt nå ut även till personer som inte skulle ha gått i kyrkan om allt vore som vanligt.
Samtidigt finns det ett helt annat spår att utforska i detta, som med tiden kan komma att bli ännu viktigare än eventuella teknikframgångar. Företrädare för den så kallade simple church-rörelsen (enkel kyrka) har till exempel varit snabba att påtala att coronaepidemin förser oss med ett gyllene tillfälle att pröva nya sätt både att vara kyrka och att fira gudstjänst.
Husförsamlingsledaren Rickard Cruz talar till exempel om den möjlighet som nu kan öppna sig att lägga tid i enskild bön, men också att ställa om till ett mer organiskt sätt att fira gudstjänst på än den traditionella ”kyrkmodellen”. Bland annat påminner han om Paulus ord till husförsamlingarna i Korinth, där apostelns säger att ”när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning”.
För många av oss är det här sättet att mötas något vi (i bästa fall) förknippar med kyrkans bön- eller bibelstudiegrupper, snarare än med de gemensamma gudstjänsterna. Men kanske är tiden kommen att söka Gud mer i det lilla formatet – och upptäcka att han verkar minst lika konkret där som i det stora?
Rickard Cruz påminner också om två av de ganska få bibelord i Nya testamentet som använder sig av begreppet ”gudstjänst”. Det första kommer från Romarbrevet, där Paulus skriver: ”Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.”
Det andra kommer från Jakobsbrevet, där Jesu bror försäkrar sina läsare: ”Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.”
Inte minst i coronatider kan kanske dessa båda bibelord sporra oss att söka vägar till ett praktiskt tjänande av våra medmänniskor. Redan nu rapporteras om ett antal församlingar som organiserar diakonala insatser i epidemins spår. Höglandskyrkan i Sävsjö har till exempel tryckt upp kort som deras församlingsmedlemmar kan dela ut i grannskapet, där man kan kryssa för om man behöver hjälp med inköp, att posta ett brev, ett vänskapligt samtal eller förbön. Enkelt och konkret! I Aneby har man i stället upprättat en telefontjänst där man kan ringa in och beställa varor, som sedan inhandlas och körs ut till dem som behöver det. I detta fall ett samarbete mellan både kyrkor och andra ideella aktörer i bygden.
Visst vore det fint om vi kunde få se fler initiativ av detta slag i Sverige den närmaste tiden? Mitt i krisen behöver vi i alla fall se att det kan öppna sig både väntade och mindre väntade möjligheter. Låt oss ta vara på dem!
