Få frågor har visat sig så svåra för den kristna kyrkan att hantera – i alla fall i modern tid – som hur vi ska förhålla oss till samkönade sexuella relationer. Det finns många orsaker till detta, och den viktigaste är antagligen att den inte bara kan reduceras till en ”fråga”. Synen på hbtq i allmänhet och homosexualitet i synnerhet är så laddad just för att den hela tiden handlar om människor av kött och blod – människor som alla är älskade av Gud, men som på ett särskilt sätt utmanas av Bibelns texter om sexualitet, äktenskap och könsidentitet.
Att Guds ord kan vara utmanande är i och för sig inte något nytt; det gäller på en mängd olika områden. Men det speciella med hbtq-frågorna är att de visat sig ligga i skärningspunkten också för ett stort antal andra dimensioner som står i centrum av vår tids tänkande.
Inte minst knyter de an till vår tids fokus på individen och på sökandet efter en personlig identitet. Viktigt är också att de knyter an till sexualiteten som en avgörande dimension i denna identitet, vilket gör att den som ifrågasätter någons sexuella beteende uppfattas ifrågasätta också honom eller henne som person. Kärlek definieras som ”förbehållslös acceptans”, och det är svårare än kanske någonsin tidigare att skilja mellan sak och person.
Trots detta är vår övertygelse att vi måste försöka. Vi behöver gå i närkamp med de bibliska texterna, och vi behöver se vad de har att säga i vår egen kulturella kontext. I en tid där både identiteten och sexualiteten står högst upp på dagordningen behöver vi fundera på varför Jesus och apostlarna intesökte sin identitet i sig själva och sina begär, liksom varför de konsekvent avvisade tanken på att sex och sexuella relationer skulle vara livets mening.
Inte minst behöver vi fundera på vad vår tids trans- och queerideologier får för konsekvenser när det gäller synen på att vara människa och att bygga ett samhälle där så många som möjligt får en upplevelse av trygghet och stabilitet.
För ett och ett halvt år sedan gav bokförlaget Libris ut en antologi som skapade debatt både i sociala medier och i kristen press. Med det uttalade syftet att få den traditionella frikyrkan att ompröva sin restriktiva hållning till samkönade sexuella relationer, samlade man författare från Sverige och Norge som på olika sätt ville vara en del av reformationen.
För oss gav denna antologi en mycket dålig eftersmak. Dels upplevde vi bibelbearbetningen som selektiv, och i många fall rent spekulativ. Dels upplevde vi tonfallet som ultimativt, med en underton av att ”om du inte tycker som vi har du inte förstått Guds kärlek”. Dessutom förvånades vi över att det helt saknades texter som gick på djupet i de frågor som till stor del präglar vår nutida diskussion gällande hbtq – nämligen trans, queer och normkritik.
Detta har vi därför försökt att råda bot på. I morgon utkommer antologin Bekänna färgmed totalt 20 olika författare, som gemensamt försöker ta sig an frågor som: Vad säger världsledande exegeter om de relevanta bibeltexterna? Vilket synsätt hade man på homosexualitet i den antika världen? Stämmer det att Bibelns texter om sexualitet präglas av en patriarkal hederskultur? Vilka vetenskapliga teorier finns kring homosexualitetens ursprung? Vilka orsaker finns till den lavinartade ökningen av unga som vill utredas för könsdysfori? Hur kan hbtq-frågorna hanteras i den lokala församlingen?
Vår slutsats är att dessa och liknande frågor är av största vikt för kyrkan att ta sig an. Först och främst – som sagt – för att de berör människor av kött och blod. Men också för att de kulturella strömningar de är en del av är här för att stanna. Om Guds folk vandrar fel när det gäller hbtq-frågorna är risken helt enkelt stor att vi vandrar fel också på andra viktiga områden.
Därmed kan man säga att hbtq-frågorna får konsekvenser i ett flertal riktningar.
De påverkar vårt förhållningssätt till Bibeln, eftersom det trots allt finns tolkningar som gör texterna större rättvisa än andra.
De påverkar vårt förhållande till Gud, eftersom Bibeln är tydlig med att synen på identitet och sexualitet också är en andlig fråga.
De påverkar vårt förhållande till samtiden, eftersom hbtq-frågorna står högst upp på samhällets dagordning.
De påverkar vårt förhållande till oss själva, eftersom Bibelns undervisning om sexualiteten rymmer djup som hjälper oss att blicka in också i vår egen själ.
Låt oss alltså inte stoppa huvudet i sanden när det gäller detta. Låt oss på nytt gå på upptäcktsfärd i Bibelns och det sant mänskligas förunderliga värld!
Olof Edsinger och Ray Baker
Läs på varldenidag.se
Det stora problemet är att just frågan om homosexualiteten är den enda fråga där Bibelns påbud inte kan motiveras i vilket lidande det orsakar om man trotsar det, även om du försöker här. Men när du skriver ”Om Guds folk vandrar fel när det gäller hbtq-frågorna är risken helt enkelt stor att vi vandrar fel också på andra viktiga områden” och det stämmer ju även in på er som hävdar att homosexualiteten är en synd i sig själv och det är väl en av anledningarna till bejakandet av den – man anser, apropå vems gud som är mest ”kärleksfull”, med rätta att kyrkan tidigare i historien just på många sätt gått fel genom att visa upp en kärlekslös sida och inte motverkat hat när det gäller detta. Att göra en konservativ tolkning av Bibeln kan alltså leda till att man går fel och orsakar skada! Också.
När det gäller alla påbud och förbud i NT tycker jag att det är glasklart vilken funktion det har och vilket lidande man vill förhindra. Här går inte det. Men det går att se vilket lidande den konservativa inställningen orsakar. Självhat och i värsta fall självmord och ett liv i icke-självvald ensamhet utan glädjen i att få dela vardagen med någon. Men motsatsen finns inte – jag orsakas inte lidande av att min granne är två kvinnor som lever tillsammans och inte de själva heller. (Adoptionsfrågan är mer knepig och felaktigt ställd könsdysforidiagnos orsakar förstås lidande men förbättrar livet om den är rätt ställd för den drabbade.)
Kan du säga varför vi ändå ska tro att detta är en riktig slutsats av Bibelns texter (dvs att homosexualitet är en synd) när vi inte kan förklara varför den är det? Är inte en sådan tro mer farlig än den som är förankrad både förnuftsmässigt och ”kärleksmässigt”? Om man pläderar för det senare skulle någon kunna skriva in vad som helst i Bibeln (glasögonbärare ska dödas?) och sprida den till okunniga och de skulle då ursäktas eftersom de ”lydde (den förfalskade) Bibelns ord”. Men det skulle vi väl inte?
Hej Anna!
Jag tycker nog att du lite för lättvindigt plockar ut frågan om samkönat sex ur Bibelns större och mer genomgripande undervisning kring sexualitet och äktenskap. Faktum är ju att Bibelns otuktsbegrepp rymmer en mängd aktiviteter utöver samkönat sex. Grundfrågan är alltså: vilka sexuella aktiviteter är vi skapade för? Och vad händer när vi börjar leva på tvärs med denna gudomliga tanke? Du har rätt i att en samkönad relation i sig inte ”skadar” på samma sätt som exempelvis otrohet, incest eller polygami. Men i ett större perspektiv händer det ändå något med hela samhället när samkönade relationer ges samma status som föreningen mellan man och kvinna i äktenskapet. Du nämner själv adoptionsfrågan och könsdysforiutredningarna – och båda dessa är direkta följder av ett samhälle som har frikopplat sexualiteten från skapelseordningen. Jag kan inte i detalj utlägga dessa saker här på bloggen, utan hänvisar till antologin om du vill tränga lite djupare in i frågeställningarna.
Hej igen ( och ursäkta glömt hej sist oartigt). Ja det kan leda tll fel men min poäng är att den konservativa tolkningen kan leda minst lika fel – och har gjort det med råge genom historien. Några rader av Paulus har urartat till att män tillåtits förtrycka kvinnor hursomhelst ( de som hävdar att sekuläta krafter låg bakom förbättrad situation för kvinnor har tyvärr rätt till i alla fall viss del). Under reformationen blev inte bara homosexualitet stund utan dödsstraff infördes som medicin. Många fler exempel finns. Bortser inte du med flera i så fall lika lättvindigt från att :bibeltrohet” har lett till konsekvenser som skadat MINST lika mycket även om Gud inte inte uttryckte det så – men det blev ändå följden.
Omtolkningen av Guds viöja har inte heller lett till en allmän urartning. Prostitution och pornografi har alltid funnits men männen har ungått straff för det. Ännu i dag verkar ytterligt få män vara intesserade av att varna för synden otukt som gäller att se ” män begå övergrepp mot kvinnor på film” som en kille som vuxit upp i porrfilmsmiljö sa. Vad beror det svala intresset på jämfört med det för homosexuella handlingar tro? Kanske på att då får inte heller de ” ärva Guds rike”?
Vi har nog rätt olika erfarenheter här. I ”mina” kretsar är avståndstagandet från prostitution och pornografi i det närmaste totalt. Och rent generellt tänker jag att missbruk av bibeltexten ska ersättas av rätt bruk – inte av att vi struntar i det som står. Om vi tar exemplet med kvinnans ställning är det t ex ett historiskt faktum att kristendomens uppvärderande av kvinnan innebar en revolution inte minst i den tidiga kyrkan, och jämfört med det omkringliggande samhället. Samma sak skedde vid Nordens kristnande, och på missionsfältet än i dag. Summa summarum: Jag tror på reformation (tillbaka till källorna), inte på revision (mer eller mindre kreativa omtolkningar av källorna).
Jag vill inte påstå att det pläderas för porr och prostitution i mina kretsar heller! Men jag ser att i konservativt kristna läger (inte minst på nätet) så kommer homofrågan upp betydligt oftare än andra ”otuktsfrågor”. Det kan bero på att dessa frågor varit så i ropet ett tag i och med Prides intåg i Svenska kyrkan osv, men det handlar dock också om att ”förlägga synden” längre bort från en själv då ingen av de som hävdar den konservativa tron är homosexuell själv (de finns förstås men de är inte många!). Därmed inte sagt att jag beskyller konservativt kristna i SvK för att porrsurfa men jag känner ju också till statistiken bland män i allmänhet och skulle tro att en och annan hamnar i denna.
Sedan kan man förstås hävda att det inte är samma sak att hävda att något är fullkomligt tillåtet som att erkänna att man gör något fast man vet att det är fel och det är riktigt. Men även jag upplever en fixering vid andras synd just när det gäller homosexualitet. Man varnar aldrig för att ”missa Guds rike” så som frikyrkopastorerna gjorde när det gäller dessa andra synder. Inte utåt i alla fall. Svårt att tänka sig samma upprop mot internetporren.
Jag förstår din inställning när det gäller rätt bruk i stället för omtolkning. Det jag ville peka på var att det många vill kalla ”rätt bruk” – ”den klassiska kristna tron”- ledde till väldigt mycket elände i förlängningen. Att syndafallet var Evas fel och några rader av rackarns Paulus har gjort att det tog … 2 000 år nästan innan vi fick självbestämmanderätt. Förändringar behöver inte bero på flum eller sekularisering utan kan vara en direkt reaktion mot ett tidigare handhavande av bibeltexterna. Samt att männen nu inte längre är ensamma om att tolka dessa. Bara för att de fått tolka dem ”längst” betyder det inte att deras tolkning är ”riktigast” och där tycker jag att förståelsen verkar saknas. Vilket förstås ökar polariseringen.
Det du skriver om ”revolutionen som kristendomen innebar för kvinnorna” är nästan identiskt med det som islams lärde skriver om sin religion. Tidigare hade kvinnor ingen rätt att ärva och ta ut skilsmässa osv, men när islam kom var det den första religionen som stipulerade detta framhåller man! Och just där har de ju rätt på ett sätt. Bara att det inte betyder att de fortfarande är så ”i framkant” när det gäller kvinnors rättigheter, det var trots allt 1 400 år sen nu.
Hej igen!
Jag har väldigt mycket att säga om detta, men detta forum är kanske inte det bästa – och jag kan inte heller ta mig den tiden. Men jag kan väl bara kort säga följande:
• Det problem du identifierar existerar.
• En huvudförklaring till fokuset på hbtq-frågorna är dock att hela SAMHÄLLET är fokuserat på dessa frågor – och därtill utmanar den klassiskt kristna förståelsen. Det tvingar ju oss klassiskt troende kristna att ”bekänna färg” i just denna fråga.
• Det finns absolut konservativa kristna med homosexuella känslor. Fem av dem delar sina egna vittnesbörd i vår antologi.
• Det är en gigantisk skillnad i Koranens och Nya testamentets kvinnosyn. Blanda inte ihop dessa två, snälla!
• Jag har massor att säga om de så kallade problemtexterna hos Paulus. Men detta är inte tiden och platsen.
Jag måste också bara, apropå bibeltexter som lett till kvinnoförtryck, kommentera det jag just läste under Evangeliska Alliansen där du skrivit om detta. Jag vill ge dig både ris och ros för dessa texter. Men om jag i klassisk kristen anda tagit hela Bibeln för Guds ord så hade jag funnit dina texter om homosexualitet mycket övertygande och balanserade.
Men det finns alltid ett men och det är när du resonerar kring hur Bibeln jämställer mannen och kvinnan. Du tar ju bara upp de ”lätta passagerna” som när du hänvisar till Skapelseberättelsen och Paulus ”jämställda” ord om äktenskapet! Men som bibeltrogen har du väl också att lägga vikt vid att Paulus faktiskt säger att kvinnan måste dölja sitt huvud när hon ber då hon INTE liksom mannen är en avbild (avglans) av Gud? Och där han säger att mannen är kvinnans huvud? Det är ju de texterna som är smolket i bägaren, inte de texter du citerar.
Det blir som när (många) muslimer hävdar vilken kvinnosaksreligion islam egentligen är eftersom Muhammed såg till att döttrar fick ärva, men inte nämner att fortfarande i dag har de bara rätt att ärva hälften av vad sonen ärver, även om kvinnan i dag kan vara den som försörjer familjen.
Jag skrev mycket i dag och kräver givetvis inte svar, bara i mån av tid och lust.
Vi hänvisar till de texter som tydligt slår fast jämställdheten, eftersom Jesus och Paulus själva hänvisar till skapelseberättelsen (som är fullkomligt jämlik) och eftersom jag tänker att de mer komplicerade texterna hos Paulus måste tolkas i ljuset av att han så tydligt bekänner sig till denna jämställdhet. Paulus samarbetade även – och talade väl om – andra kvinnliga ledare (jfr Rom 16). Den detaljerade diskussionen runt exvis 1 Kor 11 skulle absolut vara intressant att ta, men det får som sagt bli en annan gång.
”Vi hänvisar till de texter som tydligt slår fast jämställdheten, eftersom Jesus och Paulus själva hänvisar till skapelseberättelsen (som är fullkomligt jämlik) och eftersom jag tänker att de mer komplicerade texterna hos Paulus måste tolkas i ljuset av att han så tydligt bekänner sig till denna jämställdhet.”
Då är min fråga varför ni hänvisar till endast dessa texter om ni anser att den som endast tar upp ”kärleksbudskapet” (vad nu detta innebär) och som inte citerar raderna om homosexualitet gör fel?
Hur menar du med att han ”så tydligt” bekänner sig till jämställdhet? Jag själv menar att han väldigt tydligt gör det i vissa texter, och väldigt tydligt inte gör det i andra. Det är det som gör det komplicerat.
Du missförstår mig. Jag står bakom även övriga Paulusord, men då dessa avser ordningsfrågor inom församlingen menar jag att de är mindre intressanta i en text som diskuterar det mer övergripande perspektivet på kön och sexualitet. Och jag delar inte din åsikt att Paulus i vissa texter inte bekänner sig till jämställdhet. Men det är som sagt en annan – och lång – diskussion. (Men kanske att denna text kan ge lite mer kött på benen: https://olofedsinger.se/evangeliet-och-kvinnokampen/)
Att mannen är en avglans av Gud medan kvinnan inte är det och att mannen är kvinnans huvud är väl inte ordningsfrågor?!
Kvinnans roll vid de kristna sammankomsterna är det, inte frågan om avglanseriet.
Du tolkar dessa utsagor hierarkiskt, vilket jag inte nödvändigtvis gör … Men det är som sagt tema för ett annat samtal!
Ursäkta att du hamnat i skottgluggen för mitt ivriga kommenterande den senaste tiden, jag ska ge mig snart… Jag debatterar dock gärna på olika sidor men företrädesvis på dem som jag ändå tycker är vettiga vilket din sida är. Dem som har en totalt annan världssyn än jag (som NMR eller dårpippisajten APG29) är det inte intressant att ens försöka förstå. Sedan lider jag av den i dag vanliga sjukan att inte känna sig hemma i vare sig ”flumteologi” eller ibland konservativt eller klassiskt eller bibeltrogna kristna eftersom jag helt enkelt inte kan tro att hela Bibeln är Guds ord men jag försöker förstå hur de och du tänker. Det skulle ju vara jättelugnt och skönt ( i många avseenden) om man kunde tro så! Inga ideliga inre strider.
Jag förstår inte riktigt vad du menar med ”tolka hierarkiskt” men anar att du menar att man lägger in värderingar i orden som beskriver kvinnor och män olika. Men jag tänker mig att om man ska lyckas ”bortförklara” vad Paulus faktiskt säger på vissa ställen så får man ägna sig åt lika mycket krumbuktande som jag tror du menar att de som inte accepterar homoförbudet gör! Fast du ville ju inte ta diskussionen här. Jag misssförstod dock inte och trodde att du inte stod bakom Paulus även där, bara påpekade att det var de svåra texterna som var intressanta att dissekera.
Jag har inte jämfört NT med Koranen. GT och Koranen låter sig däremot mycket väl jämföras, kanske inte till GT:s fördel alltid. Och du säger ju att GT också är upphovsmannen till alla ord där! Lite knepigt tycker jag! Eller mycket, precis som med krigen.
Jag har stor respekt för att man både brottas och vacklar i de frågor som vi nu diskuterar. Men jag kan också konstatera att ju mer jag själv har vågat gå i närkamp med Bibelns texter – avsett tema – desto mer har mitt förtroende för bibelordet stärkts. Angående ordet ”huvud” (grekiska kefale) så kan det alltså både tolkas hierarkiskt och relationellt. Och när det gäller slöja, så kan det ju vara värt att påpeka att det i grekisk kultur var övreståndskvinnorna som använde sådan, och att denna signalerade både deras höga status och att de var sexuellt fredade. Paulus instruktioner kan alltså visa sig rymma helt andra poänger en en modern västerländsk läsare tycker sig se i dem. Ha en välsignad påsk!
Var det slöja Paulus talade om ? Jag minns det som hår och det berodde inte på någon upphöjdhet utan på deras frånvaro av avglanshet. Och det förstår väl alla att det är bättre att vara en avglans av Gud än av en man! Sådana kan ju se ut hur som helst. ¨
Tack detsamma!