Dagen gör helt rätt när man på ledarplats (170927) påtalar att det är föräldrarnas – och, skulle vi tillägga: kyrkans – uppgift att tala om sex med sina barn. Stora delar av dagens kristenhet tycks dock ha en ambivalent hållning till Bibelns undervisning om dessa saker. Å ena sidan tycker de flesta av oss att frågorna är viktiga; vi ser familjen som samhällets viktigaste byggsten, och vi är medvetna om att sex är ett återkommande tema i både Gamla och Nya testamentet. Å andra sidan kan en hel del av oss vara less på ämnet i stort; vi känner oss maktlösa inför den sexualisering som präglar vårt västerländska samhälle, och vi sörjer över de konflikter som har uppstått i anslutning till frågor som sambo, homosexualitet och skilsmässa.
Till saken hör att samtalet om dessa saker har blivit allt mer komplicerat. På Facebook kan man i dag välja mellan 70 olika könsidentiteter, och med queerideologernas tal om sexualiteten som något flytande är det få av oss som känner oss tillräckligt pålästa för att ge oss in i några djupare samtal. I slutändan blir konsekvensen ofta att vi helt enkelt väljer att vara tysta.
Som författare till det nyutgivna materialet När två blir ett: Sex och samlevnad ur ett kristet perspektiv (Svenska Evangeliska Alliansen) vill vi dock slå ett slag för en annan hållning. Vi menar helt enkelt att en kyrka som tystnar i dessa frågor gör ett av de största tänkbara svek som vi kan begå gentemot den unga generationen.
Vårt första skäl för detta är att frågor som har med sex, identitet och familjebildning hör till de mest grundläggande både i en ungdoms och i en vuxen människas liv. Få saker påverkar våra liv mer än vår resa på sexualitetens område. Hur skulle kyrkan kunna tiga om detta, om vi samtidigt menar att vår tro behöver få landa i vardagen?
Vårt andra skäl för ett levande och frimodigt samtal om en kristen syn på äktenskap och sex är att detta är ett så centralt tema i Guds ord. Om vi tror att Bibeln är Guds kärleksbrev till mänskligheten, är det helt enkelt nödvändigt att också förmedla Bibelns tal om detta till varje ny generation kristna. Vi tror på en frimodig och livsbejakande hållning till sex som Guds gåva, och på en tillit till de ordningar som Gud har instiftat för den sexuella gemenskapen mellan en man och en kvinna inom äktenskapet.
Vårt tredje skäl är att när kyrkan tiger i dessa frågor, blir det inte tyst. Tvärtom finns det gott om andra röster som talar om sex och sexuell identitet – och många av dessa riskerar att göra betydligt större skada än nytta. Först och främst handlar det förstås om sådana grundläggande frågor som sexuell debut, äktenskap och familjebildning. Men i normkritikens tidevarv tävlar man också om att riva ned sådant som är viktigt såväl för vårt individuella som för vårt gemensamma välbefinnande. I skolans läroböcker kan man till exempel ta del av kritik mot sådant som tvåkönsnormen (att majoriteten av världens befolkning kan delas in i män och kvinnor), kärleksnormen (att sex bör vandra hand i hand med kärlek) och tvåsamhetsnormen (att man samtidigt ska hålla sig till bara en partner).
Vårt fjärde skäl för att kyrkan behöver ta dessa frågor på allvar är att vi behöver utrusta varandra för att navigera i det samhälle som vi är en del av. En kyrka som inte kan ge trovärdiga svar på de frågor som vår egen tid ställer, riskerar helt enkelt att få se en generation unga som betraktar Bibeln och den kristna tron som irrelevant. Följaktligen kan vi inte ”backa” oss ut ur denna utmaning. I stället behöver vi återupptäcka rikedomen i vad Guds ord har att säga, för att sedan visa på hur Bibeln kan hjälpa oss att nalkas även vår tids specifika frågor. Vår övertygelse är faktiskt att de flesta av kyrkans unga längtar efter ledare som vill hjälpa dem på denna upptäcktsfärd.
Det är ingen hemlighet att vi alltför ofta har misslyckats på det här området i kyrkan. De ledare som ska undervisa om dessa saker behöver därför vara tryggt grundade i en biblisk hållning, för att med både tydlighet och värme kommunicera den till en generation som har blivit präglad av samhällets sekulära och individcentrerade världsbild. Vi behöver hitta ett språk som gör rättvisa åt Bibelns tal om sexualiteten som en Guds gåva, och vi behöver tala om Guds ramar kring sexualiteten med lika stora mått av nåd och sanning.
Framför allt behöver vi ta till oss och kommunicera att den upprättade sexualitet som bibelordet talar om är något av det mest fantastiska vi som Guds avbilder kan få ta del av. Som utläggare av Bibelns sanningar har vi ingenting att skämmas för. Vare sig på detta eller på andra områden.
Olof Edsinger, Per & Therése Ewert, Julia Wellstam
Läs på Dagen.se