På många håll i världen råder det ett underskott på kvinnor. Faktum är att det är ett växande problem – och att det kan få betydande politiska konsekvenser.

Även i Sverige är fenomenet känt. Betydligt fler kvinnor än män väljer till exempel att lämna glesbygden för städerna. Ett omtalat exempel är det norrbottniska Pajala, där det vid millennieskiftet gick hela 140 män på 100 kvinnor, och där kommunledningen försökte ”importera” giftaslystna kvinnor från Ryssland.

På senare tid har det även noterats att vi i vissa åldersgrupper har fått ett överskott av män genom invandringen. De ensamkommande flyktingbarnen är i hög utsträckning killar, och på flera orter i Sverige går det bland 20-åringar mer än 125 män på 100 kvinnor. Man behöver inte vara profet för att se det problematiska i detta.

De riktigt stora utmaningarna finner vi dock utanför Europas gränser. I en läsvärd essä på tidningen Kvartals hemsida skriver den amerikanska professorn Valerie Hudson om hur könsobalansen på många håll i världen har blivit en indirekt (och ibland också direkt) orsak till våld och konflikter.

Hudson redogör för tre fenomen som tillsammans skapar antingen ett underskott på kvinnor eller ett överskott på ogifta män. Dessa fenomen är 1) oviljan att välkomna döttrar i familjen, 2) månggifte som samhällsinstitution och 3) höga kostnader för brudköp.

Den första av Hudsons punkter handlar om könsselektiva aborter; historiskt handlar det också om att sätta ut nyfödda flickebarn i skogen. Och i motsats till vad man skulle kunna tro är det här något som även i våra dagar präglar demografin i framför allt Asien. Inte minst gäller detta för de enorma nationerna Indien och Kina, där det råder ett mansöverskott på hela 12 respektive 15 procent.

Den andra punkten – månggifte – är mest brännande i muslimska samhällen. Men den illustrerar också att överskottet på ogifta män i mångt och mycket är en klassfråga. I länder och kulturer som praktiserar polygami är det männen med hög social status som ”tar för sig” först av de kvinnor som står till buds. Kvar blir männen med låg social status, som ofta finner sig snuvade på möjligheten att gifta sig över huvud taget. Deras potentiella fruar har helt enkelt tagit slut.

Samma effekt har de på många håll höga kostnaderna för brudköp/hemgift. Även här är det de välbärgade som drar det längsta strået, medan fattiga och marginaliserade saknar nödvändiga resurser för att slå sig in på äktenskapsmarknaden. Konsekvensen blir ytterligare marginalisering – särskilt i kulturer där äktenskapet ses som avgörande för att betraktas som en ”riktig man”.

Var kommer då våldet och konflikterna in i bilden? Valerie Hudson hänvisar till flera forskningsrapporter som slår fast att ovanstående tre fenomen – tillsammans eller var för sig – står för betydande delar av den sociala oro som kan bevittnas runtom i världen. Som det förenklat kan summeras: Ju högre andel ofrivilliga manliga singlar, desto vanligare med olika former av våldsbrott.

Och värre ändå: Ofrivilliga manliga singlar är också den klart mest lättrekryterade gruppen för vår världs alla krigsherrar och rebellgrupper. Inte minst gäller detta för islamistiska terrororganisationer som IS och Boko Haram, som därtill har gjort sig kända just för kidnappningar av tonårsflickor – flickor som ofta tvingas gifta sig med någon av de stridande soldaterna. På så sätt kan dessa organisationer beskrivas som en form av äktenskapsförmedlare i regioner där tillgången på kvinnor är dålig – och akut för socioekonomiskt marginaliserade män.

Tragiken i detta är så uppenbar att den knappast behöver kommenteras. Men som avslutning kanske vi ändå kan notera två saker.

För det första: Att mänskligheten består av ungefär hälften kvinnor och hälften män är en grundläggande ordning i Guds skapelse. När vi manipulerar denna balans, får det stora och ödesdigra följder.

För det andra: Klassisk kristen tro är ett effektivt motmedel mot alla de fenomen som i dag orsakar underskott på kvinnor runtom i världen. En motivering så god som någon för mission och evangelisation i andra länder och kulturer än vår egen!

Läs på varldenidag.se