Under mina studier på Johannelunds teologiska högskola skrev jag en uppsats om gåvobaserat ledarskap. I samband med detta läste jag in mig på en del litteratur om församlingsliv och kristet ledarskap. I en av dessa böcker fanns ett kapitel som kom att etsa sig fast i mitt minne. Det handlade om vad det innebär att vara medlem i en lokal församling, och hade den spännande rubriken ”the lost art of joining” – den förlorade konsten att gå med.
I detta kapitel argumenterade en kvinnlig teolog för att medlemskapet i våra kyrkor och församlingar behöver göras till något specifikt och konkret. Hon skrev sådant som att en person som är intresserad av att gå med i en församling behöver få möjlighet att sätta sig in i vilka värderingar och arbetssätt som är centrala för gemenskapen i fråga. Hon skrev också att personen behöver få god tid på sig att ta ställning till ett eventuellt medlemskap, samt att medlemskapet behöver ses som en möjlighet även till en andlig fostran.
Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att hennes sätt att skriva om medlemskap gjorde sådant intryck på mig. Kanske var det själva tydligheten i de uttryckta förväntningarna. I vissa lägen kan det ju vara så att en församling verkligen har vissa förväntningar på sina medlemmar – till exempel att de ska prioritera att komma på mötena, att de ska bidra till kollekten och att de ska stå till förfogande för olika förtroendeuppdrag – men att den inte har formulerat dessa så tydligt. I stället träder de fram i form av besvikelser eller missnöjesyttringar när medlemmarna inte förstår vad församlingen faktiskt förväntar sig av dem. Traditioner blir till plikter som upplevs som krav av dem som är nya.
När vi för ett antal år sedan startade vad som skulle bli EFS i Mikaelskyrkan valde vi i stället att gå den omvända vägen. Under en halv termin ägnade vi våra hemgruppsträffar åt att studera vad Nya testamentet faktiskt har att säga om den kristna församlingen. Utifrån detta, och med inspiration från några andra nystartade församlingar, formulerade vi ett antal punkter om vad det innebär att vara medlem i en lokal församling. Vi delade in dem under rubrikerna:
- Att bejaka församlingens grundvärderingar.
- Att ha en vilja att överlåta sig till församlingen och dess vision.
- Att ha en vilja att se sig själv som en lem i kroppen.
- Att ha en vilja att fördjupas i sin personliga gudsrelation.
Det är viktigt att notera formuleringarna i punkt två till fyra. Det vi var ute efter var inte en checklista för vilka som kunde ”kvala in” i församlingen, utan en viljeinriktning från medlemmarnas sida. I alla fall var det med dessa rubriker som grund som vi började bjuda in alla som var intresserade att komma till vår medlemskurs med sammanlagt tre träffar.
Denna kurs, visade det sig, blev mycket positivt mottagen bland de unga vuxna som var vår huvudmålgrupp. Just genom att tydligt sätta ord på vad som var EFS i Mikaelskyrkans historia, kallelse och värderingar (första träffen) och på vad det innebär att vara medlem i en lokal församling (andra och tredje träffen) skapade vi helt nya förutsättningar för att sätta sig in i vilket sammanhang EFS i Mikaelskyrkan var. Genom kursen fick man svar på sådant som: står denna församling för en teologi som jag känner mig trygg med? arbetar den på ett sätt som ligger i linje med min personliga kallelse? kan jag lita på ledarskapet? vilka förväntningar har man på mig som medlem? vad har man för syn på givande? vilka förväntningar kan jag själv ha på församlingen? Först när man har fått den här typen av frågor besvarade kan man ju helhjärtat satsa på den gemenskap som man går med i. (Och, minst lika viktigt: man kan komma fram till att man nog skulle trivas bättre i en annan gemenskap!)
En annan viktig konsekvens av vår medlemskurs var att alla som ville bli medlemmar fick blicka in i hur vi som församling formulerade både våra värderingar och vår vision. Detta, i sin tur, skapade en grundläggande enhet vid exempelvis årsmötena, eftersom alla som var där hade sagt sig bejaka det som var ”icke förhandlingsbart” när det gällde församlingens arbetssätt och teologi. Energin kunde på så sätt läggas inte på det som var grunden utan på hur vi utifrån denna grund skulle förverkliga vår vision.
Av samma skäl sa vi att bara de som var medlemmar i EFS-föreningen fick inneha några mer framträdande ledaruppdrag (predikant, mötesledare, hemgruppsledare, lovsångsledare etc). Genom denna ordning kunde vi tryggt räkna med att alla som var ledare förkroppsligade något av församlingens vision. Alla kunde fungera som reklampelare för vårt gemensamma bygge.
Därmed var det också på ledarnivån som vi ställde de tydligaste kraven när det kom till livsstilsfrågor. Även en person som till exempel bodde sambo kunde bli medlem i församlingen – väl medveten om att vi som gemenskap stod för och predikade äktenskapet som Guds modell för samlevnad. Däremot kunde han/hon inte fungera som hemgruppsledare, då vi av en sådan förväntade oss att tron även skulle synas i de egna livsvalen.
Till sist kommer här de punkter som utgjorde stommen i EFS i Mikaelskyrkans medlemskurs:
Grunder för medlemskap i EFS i Mikaelskyrkan
- Att vara döpt och ha en personlig kristen tro.
- Att inte vara medlem i annan församling eller ordenssällskap.
- Att ha gått medlemskursen.
- Att bejaka församlingens grundvärderingar:
- Lausannedeklarationen
- Jesus i centrum
- Bibeln och sakramenten hålls högt
- församlingens liv präglat av bön och tillbedjan
- nära och inbjudande gemenskap
- evangeliet är till för att delas
- karismatisk öppenhet
- beroende av Gud i allt
- Att ha en vilja att:
… överlåta sig till församlingen och dess vision
- genom att be för och stötta församlingen och dess ledarskap (Ef 6:18-20; 1 Thess 1:2-3; Hebr 13:17)
- genom att själv vara med och pröva att församlingen är på rätt väg (Gal 2:11-14; Ef 3:17b-19; 1 Thess 5:19-22)
- genom att vara med i en av församlingens hemgrupper (Apg 2:46; Kol 4:15; Filem v 1-2; Hebr 10:25)
- genom att inbjuda andra till församlingen och ge ett varmt mottagande till dem som är nya (Luk 14:23; Rom 15:7; 1 Petr 2:12)
- genom att ge till församlingen (1 Kor 16:1-2; 2 Kor 8:12-15; 3 Joh v 5-8)
- genom att vara solidarisk med församlingens lutherska identitet (2 Tim 2:23-24)
… Se sig själv som en lem i kroppen
- genom att utveckla ett tjänarhjärta (Fil 2:3-8)
- genom att upptäcka och använda sina gåvor (1 Kor 14:1; 1 Petr 4:10)
- genom att styrka, uppmuntra och förmana sina trossyskon (Rom 12:8; Gal 6:1-2; 1 Thess 5:14; Jak 5:19-20)
- genom att själv låta sig fostras och utrustas för tjänst (Matt 18:15-18; 1 Thess 5:12)
- genom att inte tala illa om andra (Ef 4:29-32)
… Fördjupas i sin personliga gudsrelation
- genom att vårda sitt andliga liv (Rom 12:1-2; 1 Petr 3:15a)
- genom att växa i Kristuslikhet (Gal 5:22-23; Fil 2:5; Kol 1:9b-10)
- genom att ta emot och ge vidare av Guds förlåtelse (Matt 6:14-15; Kol 3:13; Hebr 12:15)
- genom att leva troget (Matt 19:3-6; Ef 5:1-3; Hebr 13:4)
Denna artikel, utan de avslutande punkterna, är tidigare publicerad i boken Fler nya skott från gamla rötter (EFS läser 2009).
Vill du läsa ännu mer? Kolla gärna in min bok Ledare i Guds rike: Bibliska principer för den kristna tjänsten (Sjöbergs 2013), som skrevs med bland annat EFS i Mikaelskyrkan som referenspunkt.
