Vårens militära konflikt mellan Israel och Hamas har på nytt gett oss möjligheten att bevittna effektiviteten i Israels luftförsvarssystem Iron Dome (järnkatedralen). Systemet hör till världens mest avancerade och kombinerar radarteknik med detaljerade kartor och algoritmer, för att om möjligt kunna oskadliggöra de raketer som skjuts iväg från den Hamaskontrollerade Gazaremsan. Ett uppdrag som enligt uppgift brukar lyckas i ungefär 90 procent av fallen.

Men hur imponerande detta än är, är det här inte en text om konflikten mellan Israel och Hamas. I stället är det en text om bön – och om vikten av att be om Guds beskydd över vårt land. För tänk om det är så här som vi ska tänka kring de många bedjare som dag och natt bär vår nation inför Herrens ansikte? Att de är kristenhetens osynliga hjältar, som med sina böner kan sägas bygga en form av andlig Iron Dome över vårt land? I sådana fall är det en bild som borde stämma både till eftertanke och till tacksamhet.

I morgon är det Sveriges nationaldag, och som traditionen bjuder kommer Sverigebönen att bjuda in till bönesamlingar i ett stort antal svenska kommuner. På senare år har det handlat om mer än 200 platser, där de lokala kristna kommer samman för bönesamlingar med fokus på nationen såväl som på den egna regionen. Parallellt pågår i år även en koordinerad satsning för att innesluta vårt lands 100 största orter i bön, med särskilda datum då man går ut och berättar om Jesus för sina grannar och vänner. Även här alltså med ett antal osynliga bönekrigare i ryggen.

Kombinationen av bön och evangelisation är förstås helt rätt, och det är glädjande att 100 städer-satsningen har fått ett sådant varmt mottagande i Kristi kropp. Bönen kan därtill sägas fylla flera funktioner samtidigt: den förenar Guds folk, den beskyddar oss i den andliga striden och den mjukar upp våra egna och andra människors hjärtan för att på så sätt bana väg för evangeliet och dess upprättande kraft.

Till den kristna församlingen har Gud dessutom knutit en form av väktaruppdrag, som handlar om att i bön träda in till försvar på områden där evangeliet och dess sanning är hotad. Att, som Bibeln uttrycker det, ”ställa sig i gapet” för vårt land och vårt folk där det bildligt talat har uppstått sprickor i våra skyddsmurar (jfr Hes 23:30; Jes 58:12).

Även här kan man alltså säga att den israeliska järnkatedralen kan agera förebild. Hur bygger vi upp ett ”försvarssystem” i det här landet som i den osynliga världen kan få en liknande effekt som Iron Dome i Israel? Kanske handlar det om samma grundläggande byggstenar som de vi tidigare var inne på?

1) Radarteknik: En förmåga att profetiskt läsa av vad det är som just nu rör sig i den osynliga världen och som är till skada för vårt land och vårt folk.

2) Detaljerade kartor: En kunskap om hur läget ”på marken” faktiskt ser ut. Det är ju bara när vår verklighetsbeskrivning (diagnos) är korrekt som vi kan föreskriva rätt medicin för det som är församlingens och hela Sveriges skada.

3) Avancerade algoritmer: En förmåga att likt Iron Dome avgöra vilka projektiler som kommer att träffa strategiskt viktiga platser och vilka som kommer att landa på en åker eller ute till havs. Annorlunda uttryckt: Vilka strider som är nödvändiga att utkämpa och vilka som med fördel kan passera utan någon åtgärd.

I varje tid kommer Herren att söka efter ett folk som är berett att strida för det som är hans sak i den här världen. Vissa får en kallelse att göra detta synligt – i ord och i handling. Andra får en kallelse att verka i det fördolda. Men det ena kan inte tänkas utan det andra. Tänk om det är bönerörelsen som är vårt eget lands stora Iron Dome?

Läs på varldenidag.se