Strax före julhelgen kom det ett uppseendeväckande pressmeddelande från Svenska kyrkan i Luleå stift. Under rubriken ”Präst fråntas rätten att utöva vigningstjänsten” redogjordes för ett ärende i domkapitlet där en präst ansågs ha brutit mot sina vigningslöften. Närmare bestämt hade hon ”vid upprepade tillfällen i, och i samband med, sin konfirmationsundervisning … uttryckt ett starkt ifrågasättande av homosexualitet”.
Prästen kritiseras även för att ha ”satt evolutionsteorin i ett motsatsförhållande till kristen tro”. Eller, för att citera domkapitlets protokoll: ”På en direkt fråga från en konfirmand har NN uppgett att människan inte har utvecklats genom evolutionen, utan att människan är skapad till Guds avbild.”
Båda dessa hållningar, lät domkapitlet förstå, är fullkomligt oacceptabla. ”Prästens agerande anses illojalt mot Svenska kyrkans ordning. Genom att enbart framföra sina egna åsikter och inte redogöra för Svenska kyrkans hållning i dessa frågor har prästen brustit i sin lojalitet mot Svenska kyrkan.”
Ärendet väcker mängder av frågor, och det är svårt att veta var man ska börja. EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem sammanfattar det hela så här (Dagen 24/12): ”Det finns många präster genom åren som gjort väldigt kontroversiella uttalanden i olika lärofrågor och som oftast inte har lett till någon åtgärd alls från domkapitlet. Detta trots att det varit centrala frågor som till exempel jungrufödseln eller Jesu uppståndelse. Då blir jag förvånad att både äktenskapsfrågan och evolutionsteorin har en sådan tyngd att den skulle leda till en avkragning.”
Inte heller kan prästen sägas ha uttryckt sig på ett särskilt klumpigt sätt. Uppgifter som har valsat runt i mediaom hon ”hotade med djävulen och helvetet” förnekas bestämt av såväl prästen och hennes kollega som av flera konfirmander. Kollegans beskrivning av situationen lyder så här: ”När NN redogjorde för sin syn sa hon att vi utifrån skapelseberättelsen är skapade till man och kvinna. NN sa att det inte är rätt utifrån skapelsen att ha samkönade relationer och att det inte var tänkt att vi skulle ha det. NN sa inga hårda, fördömande ord, utan hon sa det på ett fint sätt.”
Hur är det då med vigningslöftena som domkapitlet hävdar att prästen skulle ha brutit mot? Kärnan i dessa löften är att man ska ”stå fast i kyrkans tro samt rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse”. Men i domkapitlets protokoll hänvisar man vare sig till Bibeln eller till bekännelseskrifterna. I stället talar man om stiftets egen Codex Eticus samt ett antal nyskrivna dokument från Svenska kyrkan centralt. Enligt kyrkoordningen är det dock alltid Bibeln och bekännelseskrifterna som har företräde framför ”andra av Svenska kyrkan antagna dokument”. Och vare sig Bibeln eller bekännelseskrifterna tar ställning för samkönat sex och/eller människans evolution!
Lika viktigt i sammanhanget är den dubbla linje som Svenska kyrkan har bejakat i fråga om äktenskapet. I anslutning till kyrkomötet 2009 sades det klart och tydligt att man skulle respektera även de grupper som inte ställde sig bakom den nya äktenskapssynen. Man skulle vara en trosgemenskap – inte en åsiktsgemenskap.
Inte minst för kyrkans väckelserörelser – däribland laestadianer, gammalkyrkliga, EFS:are och ELM:are – har det här varit en avgörande punkt. ”Om det ena av dessa synsätt anses kränkande ställs kyrkans praxis utifrån denna dubbla syn på sin spets”, skriver EFS i ett pressmeddelande och konkretiserar: ”Om förutsättningarna för hur vi får undervisa kring äktenskapet de facto har förändrats sedan 2009 års beslut, så måste det i så fall tydligt motiveras och kommuniceras av kyrkans ledning.”
I förlängningen av Luleå stifts agerande ligger det därmed ännu mer i vågskålen. Om beslutet skulle visa sig stå fast talar vi helt enkelt om hundratals präster som skulle bli ovälkomna i sin egen kyrka. Svenska kyrkans ledning måste därför besinna sig – och domkapitlets beslut upphävas!
Läs på varldenidag.se
Domen och överklagandet av densamma kan läsas på kyrkligdokumentation.nu
Har denna präst alltså inte varit ute i blåsväder förut utan blev avkragad ”bara så där”? Det låter synnerligen märkligt – och fel – i så fall.
Om hon har ett ”rykte” sedan tidigare förtäljer inte historien. Men ingenstans i domkapitlets utredning nämns det om något sådant. Så ja – det är synnerligen märkligt!
I så fall är det också konstigt att proteststormen inte varit större än vad jag har uppfattat den – för det får i så fall bara inte gå till så. Det säger jag med min egen utgångspunkt att homosexualitet inte är synd (eftersom jag inte kan se Bibeln som hundra procent Guds ord). Men jag inser också att en stor del av kristenheten inte tror som jag och att hon fört fram det som många ser som ”klassisk kristen tro”. Om hon gjorde det på ett olämpligt sätt är det ett samtal som kan komma ifråga – avkragning är horribelt och borde få rättsliga följder för de som medverkat i den.
Håller med … och vet att minst ett överklagande har lämnats in från EFS sida. Så just nu ligger bollen hos stiftet, och hos överklagandenämnden. Och som du skriver: ett samtal, eller t o m en prickning, är en sak. En avkragning något helt annat.
Det märkvärdiga är väl att prästen inte redogjorde för kyrkans inställning som alltså var motsatt mot den hon redovisade (att hon dessutom kunde antyda sina egna reservationer är en annan sak). Särskilt anmärkningsvärt är detta i ett sammanhang när man talar själavårdande och undervisande till ungdomar som ännu kanske prövar sig fram och är osäkra i sin identitet. Att tala med ungdomar på detta sätt stärker känslan att leva i utanförskap och bidrar till att lägga sten på bördan av att tillhöra en minoritet. Jag anser det otillständigt att göra denna själavårdande fråga till en teologisk lärofråga. En präst som inte kan hantera en sådan situation är enligt min mening olämplig som präst. Att dessutom förneka evolutionen framstår som stenåldern, särskilt som evolutionen kan ses som en modernare skapelseordning.
Fast nu är det så här:
1) Prästen fick inte frågan om vad som var ”kyrkans” syn, utan om vad som var hennes egen syn.
2) Kristen sexualetik är inte bara en själavårdsfråga, utan också en dogmatisk/teologisk fråga.
3) Prästen förnekade inte evolutionsteorin rakt av, utan denna teoris påståenden om människans evolution (ett mycket omdebatterat område, där narrativet gång på gång har ”skrivits om” i fråga om ”felande länkar” och liknande).
Sammantaget tycker jag att det var högst rimligt att överklagandenämnden upphävde domkapitlets beslut.