Det är skärtorsdag, och vi står på tröskeln till vad som kan beskrivas som kyrkans viktigaste högtid. Ur ett allmänmänskligt perspektiv har visserligen julen en starkare förankring i de svenska folkdjupen. Men påskens budskap intar ändå en särställning i den kristna tron. Och detta på flera plan.
Först och främst för att det är här som den avgörande segern vinns över ondskan. Ända sedan syndafallet har den här världen präglats av syndens, dödens och djävulens makt. Men på korset träder Jesus in som den fallna mänsklighetens ställföreträdare. Han tar syndens straff i ditt och mitt ställe och när han uppväcks från de döda får vi Faderns bekräftelse av att Sonen har blivit till ett fullkomligt offer. Som Jesus själv uttrycker det innan han ger upp andan: ”Det är fullbordat” (Joh 19:30).
Men påskens drama är unikt också genom att det i ett koncentrat rymmer så många av det här livets skiftningar. Det är ett drama av svek, av övergivenhet och av död. Men också av kärlek, av upprättelse och av seger. På några få dagar kastas vi från djupaste förtvivlan till hopp och segerrus i den tomma gravens ljus. Och på samma gång kan man säga att det sätts ett mönster inte bara för Jesu egen död och uppståndelse, utan också för oss själva. Herren själv talar om en vetekornets lag: ”Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv” (Joh 12:25).
I allt detta representerar påsken också något radikalt nytt. Det är här som Gamla testamentets löfte om ett nytt förbund tar form, instiftat under den måltid som kallas Herrens heliga nattvard. Som Jesus uttryckte det den första skärtorsdagskvällen: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 27:28).
Samtidigt bottnar påsken djupt också i den judiska traditionen. Ja, den är själva epicentrum för det gammaltestamentliga frälsningsdramat, eftersom det första påskalammet skulle slaktas för att den dödligaste plågan över Egyptens land skulle ”gå förbi” (hebr pesach) alla som strök dess blod på sina dörrposter. Upptakten till Jesu seger över de andliga makter som förslavar oss, skulle man därför kunna säga, var Israels folks erfarenhet av att befrias ur ett fysiskt slaveri.
Att fira påsk är därmed att låta sig påminnas om evangeliets kärna. Det är att återuppleva historiens allra viktigaste game changer. Låt oss ta vara på denna möjlighet under de dagar som ligger framför oss!
Guds rena Lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit
och dödens makt nedslagit.
Giv oss din frid, o Jesus. (SvPs 143)
Läs på varldenidag.se
