Det brukar sägas att kyrkan befinner sig en generation bort från sin egen utplåning. Och i en mening är förstås detta sant. Hur mycket vi än skulle vilja det är tron inget som automatiskt går i arv, och varje ny generation – ja, varje individ – behöver fatta sitt personliga beslut om att följa Jesus Kristus. Om alla i stället skulle fatta beslutet att vända Gud och den kristna tron ryggen, skulle kyrkan därför utplånas på jorden. I alla fall rent teoretiskt.

Klart är att få frågor kan tävla om de äldre kristnas engagemang så mycket som församlingens barn och unga. Vi ber för våra barn och barnbarn. Vi offrar till kyrkans barn- och ungdomsarbete. Vi engagerar oss ideellt för att bedriva söndagsskola, ungdomsgrupp eller annan verksamhet som sätter den unga generationen i fokus.

Samtidigt bär vi gemensamt på en smärtsam erfarenhet som säger oss att långt ifrån alla våra barn och ungdomar kommer att stanna i den kristna gemenskapen. Siffrorna varierar från sammanhang till sammanhang, men enligt en nyligen genomförd undersökning av Bibeln idag handlar det om ett bortfall på ungefär femtio procent.

Denna siffra får även utgöra utgångspunkt för Bibeln idags rapport Här för att stanna, som i går presenterades på ett livesänt seminarium. Underlaget är en rundringning som organisationen har gjort till närmare 70 församlingar inom främst Pingst, EFK och Equmenia, och där pastorn eller ledaren fått ge en kvalificerad gissning om hur stor del av församlingens ungdomar som står fast i sin tro vid 14, 17 respektive 23 års ålder.

Resultat: 73 procent av 14-åringarna, 58 procent av 17-åringarna och 38 procent av 23-åringarna bedömdes fortfarande vara kristna. Och även om snittet därmed blir 56 procent, är det betydlig dystrare siffror som ligger i tangentens riktning – för tappet fortsätter ju även efter 23 års ålder. Undersökningar både i Sverige och internationellt har nämligen visat att det är bland unga vuxna som avfallet är som störst.

Mest intressant är därför de lösningar som Här för att stanna-rapporten lyfter fram. För den som tidigare har läst lite i frågan är det inga revolutionerande nyheter, och flera av forskningsrönen som ligger till grund för Bibeln idags råd har presenterats även på denna ledarsida. (Se exempelvis här och här.)

Men flera av råden förtjänar ändå att upprepas. Det mest grundläggande är antagligen att tänka holistiskt kring trosförmedlingen, så att barn- och ungdomsarbetet inte bara vilar på gemenskapens ben – utan också på intellektets och de känslomässiga erfarenheternas. En tro som bara vilar på ett eller två ben är helt enkelt inte lika slitstark som den som integrerar alla tre dimensioner.

En av de viktigaste utmaningarna kopplade till den sociala dimensionen är samtidigt det som händer när vi i församlingen förflyttar oss från en arena eller ett ålderssegment till ett annat – till exempel från scoutgruppen till ungdomsgruppen, eller från uppväxtförsamlingen till studentstaden. Många av våra församlingar behöver här tänka till kring hur de verkar för så goda ”överlämningar” som möjligt från en grupp till en annan, eller från en församling till en annan.

En annan viktig relation som behöver få utrymme i församlingarnas strategi är den till barnens och ungdomarnas föräldrar. Verksamheten i all ära, men erfarenheten säger ändå att de personer som utövar störst inflytande på sina barn är mamma och pappa. Församlingen och föräldrarna behöver därför se på varandra som sina nödvändiga samarbetspartners.

I frågor som har med tro och trosförmedling att göra finns det inte några vattentäta strategier. Däremot kan vi alla vara med och skapa bättre eller sämre förutsättningar. Här för att stanna-rapporten förser oss med iakttagelser och redskap som kan vara till stor nytta när det gäller detta.