En av USA:s mest intressanta tänkare är Jonathan Haidt. Haidt är socialpsykolog och ett av de viktigaste namnen bakom moralfundamentsteorin, som från början lanserades för att förklara skillnaderna i moraliska betoningar mellan kulturer men som under Haidts ledning har blivit central även för att förstå det politiska landskapet.
Inom moralfundamentsteorin talar man om sex olika fundament som vi kan göra bruk av när vi ställs inför moraliska eller politiska dilemman.
Det första av dessa är omsorg, och den testfråga vi ställer utifrån denna moraliska instinkt eller ryggmärgsreflex är: ”är det någon som far illa här?”
Det andra fundamentet är rättvisa, med testfrågan: ”gynnar detta någon på ett orättvist sätt?”
Det tredje är frihet, med testfrågan: ”är det någon som förtrycks här?”
Det fjärde är lojalitet, med testfrågan: ”skulle min hållning göra mig illojal mot människor vars åsikter jag respekterar och/eller skada sammanhållningen i samhället i stort?”
Det femte är respekt för traditioner och auktoriteter, med testfrågan: ”vad har vår typ av människor (klass, nationalitet, religion …) brukat anse om detta?”
Det sjätte är helighet, med testfrågan: ”utmanar vi heliga principer här?”
Som synes finns det i de första moraliska fundamenten en stark betoning på individen, medan de sista fokuserar på kollektivet och på det gemensamma bästa. Och redan här uppstår enligt Jonathan Haidt en uppdelning mellan två olika grupper i samhället. Genom sin forskning har han nämligen kunnat visa att en stor andel av dem som betecknar sig som politiskt vänsterliberala har en moralisk intuition kopplad till fundament nummer ett, två och tre. Politiskt konservativa, däremot, gör normalt bruk av alla de moraliska fundamenten – inklusive de kollektivt inriktade.
För Haidt är det här en nyckel för att förstå vår tids politiska landskap, där det i allt högre grad är den så kallade GAL–TAN-skalan som definierar ideologisk hemvist. Till stor del sammanfaller nämligen GAL-värderingarna (Grönt, Alternativt och Liberalt) med de första moraliska fundamenten, medan TAN-värderingarna (Traditionellt, Auktoritärt och Nationalistiskt) sammanfaller med de senare.
Men till saken hör alltså också att politiskt konservativa använder sig av alla sex fundament när de ställs inför moraliska eller politiska dilemman. Samtidigt betraktas dessa som oupplysta eller rentav illvilliga av många på den vänsterliberala kanten.
Ett bra exempel på hur denna krock kan yttra sig är Försvarsmaktens annonskampanj under Stockholm Pride, där man på framsidan av Svenska Dagbladet hade en annons med en grupp soldater med regnbågsflaggan och texten: ”En flagga värd att försvara.”
Ur ett politiskt liberalt perspektiv var detta en klockren bild, eftersom hbtq-rättigheter betraktas som en höjdpunkt för det individualistiska frigörelseprojektet. Även många med hjärtat till vänster nickar instämmande, eftersom de menar att värderingarna omsorg och rättvisa kräver att vi kompenserar alla som historiskt har farit illa i samhället.
Ur ett politiskt konservativt perspektiv, däremot, kommer saken i ett delvis annat ljus. Dels finns det här en grundläggande respekt för traditioner och auktoriteter som gör att hbtq-rörelsens krav på förändringar av äktenskaps- och familjelagstiftningen betraktas med varierande grad av skepsis.
Men i fråga om Försvarsmaktens annons finns det också en dimension av att trampa på något som de konservativa skulle beskriva som heligt – nämligen nationsflaggan. I händelse av krig är det ju så att vi kan hamna i situationer där vi är tvungna att försvara den svenska flaggan – symbolen för vår nation – ända till döds. Men är vi verkligen beredda att offra våra liv för regnbågsflaggan …?
För dem som applåderade Försvarsmaktens annons får vi förutsätta att svaret på denna fråga är ja. Men för konservativt lagda är svaret i de flesta fall nej. Oavsett vilket kan vi konstatera att vi i somras – i alla fall om vi ska lita till moralfundamentsteorin – fick se Försvarsmakten komma ut som vänsterliberal.
Läs på varldenidag.se
