14 Och skriv till ängeln för församlingen i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm! 16 Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. 18 Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se.

19 Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! 20 Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

21 Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron. 22 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Jesu brev till församlingen i Laodicea är sannolikt ett av de mest kända. I tillägg till sitt färgstarka bildspråk utmärker det sig som det sändebrev som helt saknar positiva omdömen om sina mottagare; det är tillrättavisning från början till slut. Därmed skiljer det sig från det likaledes tragiska brevet till Sardes, där det åtminstone fanns ”några få … som inte har smutsat ner sina kläder” (Upp 3:4). I Laodicea verkar faktiskt otron vara kompakt.

En likhet med systerförsamlingen i Sardes är dock att de kristna i Laodicea inte hade förstått allvaret i sin situation: ”Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting”, säger Jesus. ”Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken.”

De problem som sätter sin prägel på gemenskapen tycks därmed vara trefaldigt:

För det första är man andligt sval. Man har valt kompromissernas och den andliga liknöjdhetens väg, och likt israeliterna på profeten Elias tid kan man sägas ”halta på båda sidor” (1 Kung 18:21).

För det andra är man högmodig och stolt. Man tror sig ha något som man i själva verket inte har, och sätter likhetstecken mellan att vara materiellt och andligt rik.

För det tredje lider man akut brist på andlig klarsyn. Därav Jesu inträngande råd: ”Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se.”

Bakom dessa iakttagelser och råd finns en konkret koppling till Laodicea som plats. I omvärlden var man nämligen känd just för de saker som församlingen berömmer sig av, med ett blomstrande bankväsende, en omfattande tygproduktion och en eftertraktad ögonsalva som såldes under namnet ”det frygiska pudret”. Men i motsats till sin självbild är alltså församlingens situation en negation av dessa rikedomar – man lider brist på just det som man berömmer sig av att ha. Dessutom är man ljum, precis som den ström av kalkhaltigt och osunt vatten som på den här tiden flöt genom staden och som ursprungligen kom från Hierapolis varma källor.

Att Jesu brev till Laodicea så ofta uppmärksammas här i Sverige har nog med vår kultur av jantelag, konsensus och ”lagomanda” att göra. Ulf Christiansson i den kristna rockgruppen Jerusalem har skrivit flera sånger som kan sägas skildra denna andliga utmaning.

I låten Neutral sjunger han: ”Ja du är neutral och du håller dig sval / Inför allting som får dig att ta ställning / … / Ja, du står mittimellan, ändå håller det sällan / För det luktar så unket och illa / Det är ja eller nej och det gäller för dej / Att du gör upp med Jesus me’samma / Ska du vakna nån gång, ska du vända dig om / För du missar ju allt i ditt liv / Om du håller dig gömd, finns det risk du blir glömd / När Han kommer tillbaks hit igen.”

Samma tema utvecklas i Jerusalemlåten Jantelagens Sverige, som får extra tyngd av att ordet ”Laodicea” är grekiska för ”folkstyre”: ”I frikyrklighetens slutna garderob / Där Gud blir dikterad och vi håller råd / Där sanningen får abdikera av fruktan för mänskor / Men knappast för Gud …”

Nog finns det mycket av Laodiceafromhet på våra svenska breddgrader – både av kulturella och helt andra skäl!

Men vad är det då som Jesus har att säga till församlingar som kör fast i denna belägenhet? Faktum är att detta brev förser oss med flera både stora och viktiga sanningar:

  • De många varningarna från Jesus står på intet sätt i motsats till hans kärlek. Tvärtom är de ett uttryck för hans nåd – att han vill se oss vända om till Livet (jfr v 19).
  • Vår Frälsare söker en intim och nära gemenskap med sitt folk. Vers 20 är en av Bibelns vackraste beskrivningar av bönens möjlighet.
  • Åt var och en som segrar vill Jesus dela med sig inte bara av frälsningen, utan också av sin kungavärdighet (v 21; jfr 22:5).

Allt detta finns alltså inom räckhåll för dem som lyssnar till Jesu uppmaningar. Och om vårt större sammanhang inte låter sig bevekas, går hans inbjudan ut till oss som individer. ”Om någon hör min röst …” säger Jesus. Startpunkten på detta är att vi tas ut ur det som är vår andliga slummer. Hellre kall eller varm än ljum, för den som är kall kan åtminstone vända om. ”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!”

Läs på varldenidag.se