Den senaste tidens #metoo-debatt har pekat på en mörk sida av vår västerländska kultur. Tusentals personer har delat personliga erfarenheter av övergrepp och sexuella trakasserier, och den som inte blir berörd av dessa vittnesbörd måste vara extremt förhärdad.

Men #metoo väcker också ett antal frågor. Den mest uppenbara är antagligen: Hur hamnade vi egentligen här? För många av denna tidnings läsare torde det ligga nära till hands att se en koppling både till synden och till vårt samhälles sexualisering. Sexuell gränslöshet är trots allt en logisk konsekvens av en i allmänhet gränslös kultur – inte minst i kombination med för mycket alkohol.

Men strålkastarljuset behöver också riktas mot våra egna sammanhang. Sexuella trakasserier förekommer nämligen även i kyrkans värld. Vissa går så långt som till att säga att det förekommer oftare i kristna miljöer, men detta kan knappast stämma. Snarare är det väl så att när övergrepp och sexuella trakasserier uppdagas i kristna sammanhang – med katolska kyrkans pedofilskandaler som ett av de mest tragiska exemplen – får det proportionellt sett mycket större genomslag i media. Med rätta, kan man tillägga.

Men hur är det då med Bibelns texter om mannen som kvinnans huvud? Är inte dessa ett exempel på just den attityd som kommer i dagen i samband med #metoo? Jag tror faktiskt inte det. Hur missbrukade dessa bibeltexter än kan tänkas ha blivit under historiens lopp torde det nämligen vara svårt att hitta reflekterande kristna i Sverige som försvarar övergrepp med hänvisning till Guds ord.

Dock innebär inte detta att frågan är ointressant, och ett klargörande gällande Bibelns budskap kan därför vara på sin plats. Om vi går rakt in i de aktuella texterna kan vi konstatera att Nya testamentet visserligen talar om den gifta mannen som sin hustrus huvud, men att detta aldrig sägs legitimera någon form av orättfärdig dominans.

I Efesierbrevet 5 skriver Paulus att mannen och kvinnan ska ”underordna [sig] varandra i vördnad för Kristus”. Han förtydligar att kvinnan ska underordna sig sin man, och att mannen ska älska sin hustru ”så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den”. Hur man än förhåller sig till enskildheterna i denna bibeltext blir det därmed orimligt att använda Paulus ord som grund för att som man behandla sin hustru på ett nedlåtande sätt. Den världsberömde etikern Richard Hays går så långt som till att säga att en sådan tolkning av texten är ”hädisk”; den ligger oändligt långt från det som är apostelns andemening.

Den andra av de två bibeltexter som talar om mannen som kvinnans huvud återfinns i Första Korinthierbrevet 11. Det ska ärligt sägas att detta är en svårtolkad text – inte minst för att den knyter an till seder som skiljer sig dramatiskt från Sverige år 2017. Som exempel talar Paulus om betydelsen av att kvinnan täcker sitt huvud, något som sannolikt bygger på att vissa frisyrer i denna kultur signalerade sexuell omoral.

Om vi däremot gör en analys av vilka ”maktord” texten innehåller, framträder en intressant bild. Om Paulus syfte hade varit att trycka ned kvinnan och befästa hennes underordnade ställning, borde han ju rimligen ha gett mannen en sanktion att dominera sin hustru. Men det han säger är något helt annat:

  • Han inleder med att förutsätta att en kvinna kan be och profetera i församlingen.
  • Han fortsätter med att tala om kvinnan som ”mannens ära” – vilket rimligen måste ses som ett hedrande epitet.
  • Därefter skriver han att kvinnan ska ”ha en makt (eller auktoritet) på huvudet för änglarnas skull”. Och även om uttrycket är omdiskuterat, ser vi än en gång att Paulus fokus ligger på vad kvinnan faktiskt får göra – inte på vad hon inte får göra.
  • Slutligen konstaterar aposteln att ”i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan”. Det är alltså full jämlikhet som gäller: både mannen och kvinnan behöver varandra.

Läs på varldenidag.se