Det är mycket som rör på sig just nu. En aktivitet både i den synliga och i den osynliga världen. Att vi står inför ett viktigt val till riksdag, kommun och regioner spelar naturligtvis in. Men vi ser också att Sveriges kristenhet blir allt mer trängd.

Från politiskt håll handlar det om flera förslag vars konsekvenser kan bli en kraftig inskränkning av religionsfriheten: Etableringsstopp för konfessionella friskolor. En demokratiutredning som trots goda intentioner riskerar att hota även för sunda kristna samfunds rätt att ta emot bidrag från det offentliga. Förbudet mot så kallad omvändelseterapi, som i sin nuvarande form kan göra åsikten att äktenskapet är för man och kvinna till något olagligt.

Men även inifrån kyrkorna är trycket stort. Dels har vi förstås den allmänna sekulariseringen, där vi nog alla behöver rannsaka oss och be om förlåtelse för vår otro, vår människofruktan och vår apati. Dels har vi det pågående utnötningskriget i äktenskapsfrågan, där allt fler medlemmar även i de klassiska frikyrkorna vill öppna för en hållning som saknar förankring i Guds ord.

I ljuset av detta spelar du som förebedjare en central roll. I bönens värld kan trycket både från sekulära politiker och från våra egna kristna led pareras. Men vi bör samtidigt vara förberedda på svårare tider. Bibeln talar som bekant inte om att saker och ting kommer att bli bättre när Jesu återkomst drar närmare …

Vad vi alltid behöver göra – i kriser såväl som i tider av harmoni – är dock att fokusera på Herren. Och här tror jag att den stora striden står om att på djupet låta Gud vara Gud. Att ta honom på orden när han presenterar sig själv och sin vilja för den här världen. För en tid sedan deltog jag i en bönesamling för Sverige, där följande profetiska hälsning kom till mig:

Så säger Herren, Konungen, han som tronar på keruberna.
Jag kommer med min goda dom. Jag dömer er tillbaka till mig. Till min helighet och renhet.
Jag kan inte vara någon annan än mig själv, säger Herren, för jag är Israels Helige.
Vet ni det inte, mina barn?
Ni kan inte skilja på mig. Dela upp mig. Jag kommer som den jag är eller inte alls.
Jag har kommit för att hålla dom, mina barn. Inte för att skrämma er eller döma er till åtskillnad från mig, utan för att kalla er tillbaka till min famn.
Ni kan bara umgås med mig som helig. Jag är livets Gud säger Herren. Och jag är en förtärande eld. Våga inte skilja de sanningarna åt, säger Herren.
Jag har gett mitt liv för att ni ska kunna leva nära mig. Men mitt folk vill inte veta av mig, säger Herren. Det sårar mitt hjärta djupt. Förstår ni det inte – jag gick i döden för er, mina barn. Jag står där med utsträckta händer. Jag ropar till ett folk som inte vill ha något bröd. Och jag är livets bröd, säger Herren. Ni ska aldrig sakna något i min närvaro, säger Herren.
Men ni bygger era egna babelstorn. Era egna projekt. De får mig att vämjas säger Herren.
Jag söker er rena tillbedjan. Er oförstörda tillbedjan.
Det är er rökelse inför mitt altare, säger Herren. När jag får vara kung. Jag kan inte vara något annat än det jag är. Jag kommer som den jag är eller inte alls. Det är min nåd mot er, säger Herren.
Många vill ge er ett bröd som inte duger att äta av. Men jag är livets bröd. Sök mitt ansikte och ni ska få leva. Det är mitt löfte, nu och i alla tider. 

Allt ska naturligtvis prövas, och så också detta tilltal. Men jag delar det för att jag tror att det jag fick till mig kan vara vägledande även för andras böner. När vi lever i en tid av skakningar, behöver vi välkomna också det som är Herrens dömande verk. Domen börjar med Guds hus, säger Skriften (1 Pet 4:17), och i domen lär vi känna vår Herre i hans omutbara rättfärdighet.

Därför kan vi inte heller dela upp Gud i olika delar. Han är både Domare och Frälsare. Både Lejon och Lamm. Både Herre och Tjänare. Och han förväntar sig att vi ska älska och tillbe honom för allt som han är. Bara då kan vi få del av hans fulla välsignelse, för det är när vi närmar oss Gud som han ska närma sig oss (Jak 4:8). Eller med Jesu befriande löfte: när vi håller hans bud – alltså hedrar hans uppenbarelse i Skriften – ska vår glädje bli fullkomlig (Joh 15:10–11).

Låt oss inte glömma detta, när en ny och sannolikt turbulent hösttermin står för dörren!

Denna artikel är ursprungligen publicerad i Sverigebönens nyhetsmail 220810