I en stort uppslagen artikel på temat ”Synen på kristendom förändras” skildrar Svenska Dagbladets Ellinor Skagegård sina intryck från Pilgrims höstmöte i Linköping. Skagegård har en bakgrund inom frikyrkan, och i artikeln ställer hos sig frågan: ”Har den töntiga kristendomen blivit trendig?” En av flera som intervjuas är teologen och kulturskribenten Joel Halldorf, som beskriver sin egen och den nya generationens kristendom – för vilka höstmötet har blivit en viktig mötesplats – som ”liturgiskt traditionell men moralistiskt mer progressiv”.
Formuleringen är värd att komma tillbaka till. Men klart är att det har hänt något inte minst på dagstidningarnas kultursidor. Ett antal röster med en tydlig kristen klangbotten har kommit fram och vi är många som noterat att det sker en omprövning av det ateistiska tolkningsföreträdet. För att citera en annan person som Skagegård intervjuar, idéhistorikern Anton Jansson: ”Jag tror att de som tror stenhårt på ateismen och bestämt säger att det enda som finns är det vi kan se, av många kan upplevas som lite fyrkantiga och fantasilösa.”
En utveckling från ateistisk hegemoni till kulturkristendom är förstås ett steg i rätt riktning. Samtidigt är det någonting med Halldorfs programförklaring som skaver. Rent krasst kan man nämligen säga att han beskriver själva motsatsen till det som varit frikyrkans spiritualitet.
Traditionellt har väckelserörelserna kännetecknats av liturgisk/formmässig flexibilitet och traditionella moraliska värderingar. De har varit folkrörelser som inte varit rädda att ”slipa av hörnen” när traditionen har uppfattats stå i vägen för den enskildes gudsmöte. Samtidigt har de haft en hög bekännelse, både i fråga om bibelsynen och om den kristna livsstilen. Inte minst pingstväckelsen har i mångt och mycket varit en helgelserörelse.
Här blir den gren av Kristi kropp som Svenska Dagbladet riktar strålkastarljuset mot en utmaning. Visst är det fantastiskt att människor får upptäcka kristendomens intellektuella redighet. Som Joel Halldorf formulerar det hela: ”det har alltid funnits många som är reflekterande, intellektuella och välutbildade inom kyrkligheten”. Det är också sant att vi har saker att lära av de historiska kyrkorna och deras liturgi. Allt tillhör oss!
Men i vår längtan efter helighet, som är gemensam nämnare för så mycket andligt sökande, är det också viktigt att inte tappa bort konsekvenserna av den Gud som vi som troende har kallats till: det heliga livet och dess i vissa stycken utmanande moraliska konsekvenser.
Läs på varldenidag.se
