Från Guds tron i himlen utgår det en ström. Det är en Herrens vårflod, och den myllrar av liv. Vi kan läsa om den i begynnelsen i Edens lustgård, och på Bibelns sista sidor presenteras den som livets vatten. Det är en flod klar som kristall, och den renar och förnyar allt som kommer i dess väg. Vid flodens båda sidor står livets träd, och dess blad förmedlar läkedom åt folken.
Den himmelska strömmen står för Guds egen närvaro och kraft. Det är den helige Andes ström, och den befruktar allt den kommer i kontakt med. Profeten Jesaja får vid flera tillfällen se hur strömmen förnyar, och han talar om hur vatten ska bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken. Den glödande sanden ska bli en sjö, och den torra marken bli vattenrika källor.
Även hans profetkollega Hesekiel skådar in i denna framtid för Guds folk. Han vittnar om ett tempel under vars tröskel en vattenkälla bryter fram; det är Guds heliga närvaro som manifesteras, och ju längre profeten följer efter desto starkare väller vattenmassorna fram. Till slut är strömmen så stark att Hesekiel inte kan ta sig över den. Han måste simma i det skummande vattnet, och han berättar: ”Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim. Och fiskarna blir där mycket talrika, för när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner fram.”
När Guds son föds in i den här världen, är det som en budbärare om just denna ström. ”Om någon är törstig, kom till mig och drick!”, säger Jesus. ”Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Och vid ett annat tillfälle: ”Den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.”
Samma ström pulserar fram ur Jesu eget liv när han vandrar omkring i Galileens städer och byar för att bota de sjuka, befria de demoniserade och upprätta de socialt utstötta. Folket förundras när de ser de under och tecken han utför, och till sina lärjungar ger Jesus uppdraget vidare: ”Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva.”
På detta sätt har strömmen också forsat vidare. Ibland starkt, ibland till synes tvekande. Ibland under tider av väckelse, ibland under andligt förfall. Men alltid med samma ärende av förnyelse till ande, själ och kropp. Den himmelska strömmen kan aldrig kvävas, och den som lägger stenblock i dess väg kommer snart att finna att den har tagit sig en annan väg. Enskilda individer kan skriva ut sig själva ur Guds plan, men Herrens vilja kommer alltid att triumfera när han genom århundradena för sitt verk framåt.
Det är detta vi har inbjudits att fira också under den gångna påsken. Förblindade av sin egen otro, och styrda av sin rädsla för att förlora kontrollen, gaddade sig judarna och romarna samman för att bromsa Guds ström i dess lopp. De tog livet av dess budbärare Jesus, och de stängde in honom bakom en väldig sten.
Men på påskdagens morgon sprängdes alla fördämningar. Ur en tom grav vällde vattenmassorna fram med en tidigare aldrig skådad styrka. Vad som först bara hade framstått som en rännil, hade förvandlats till en allomfattande ström – där Guds helige Ande började utgjutas över alla som tror på den uppståndne Messias.
På så sätt har Guds löften till sitt folk gått i uppfyllelse. Även ur vårt inre kan därför en källa porla fram, en källa med uppståndelsekraft för var och en som tror. ”Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till”, skriver Paulus, ”hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam. Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda …”
Det är detta som vi firade i helgen. Har du öppnat ditt eget liv för Källan?
Läs på varldenidag.se
