Man kan ha olika åsikter om Donald Trump. Och med olika menar jag inte bara det uppenbara: att vissa personer uppskattar honom, medan andra intar motsatt hållning. Man kan ju också anse att en del saker som den nytillträdde presidenten säger och gör är bra, medan andra är mycket dåliga. Själv tillhör jag den sista av dessa tre grupper.
Men oavsett vilken kategori vi tillhör, finns ett betydande problem med den svenska nyhetsbevakningen – nämligen att den så ofta utgår ifrån en dubbel standard. Konkret yttrar sig detta i att kritiken av Donald Trump under lång tid har varit stark och högljudd, medan de saker som med rätta kan läggas demokraterna till last har blivit ursäktade eller rentav sopats under mattan.
Det här gör det svårt för många svenskar att förstå hur en person som Donald Trump kunde få folkets förtroende för fyra år till i Vita huset. En del analyser har förvisso gjorts även i svenska medier. En självklar faktor att nämna är ekonomin, liksom den havererade amerikanska migrationspolitiken. Till och från nämns även något om ”kulturkrigsfrågorna”, men eftersom det svenska etablissemanget i så gott som alla dessa står på demokraternas sida har de haft svårt att förklara varför så många väljare stödjer republikanernas politik. Handlar det om att halva USA:s befolkning är efterbliven, eller åtminstone fördomsfull och trångsynt?
Sanningen i frågan är dock att det är demokraterna – inte republikanerna – som under Joe Bidens och Barack Obamas ledning har radikaliserats. I de flesta så kallade kulturkrigsfrågor har republikanerna helt enkelt stått fast vid vad de alltid har trott, medan demokraterna har tagit stora kliv i progressiv riktning. Den tidigare SvD-journalisten Malin Ekman sammanfattar läget så här:
”De senaste fyra åren har skrämt väljarna. De stränga covidmandaten därför att amerikanerna är ett självständigt folk som skyr överstatlighet. De ökande våldsbrotten under pandemin därför att människor vill ha trygghet. Den höga inflationen därför att det blev mindre kvar i plånboken. Den illegala migrationen därför att amerikaner vill känna sig säkra på att myndigheterna har koll och kontroll och ser konsekvenserna där integrationen misslyckats. Den wokeorienterade samtiden – där unga män tävlar som kvinnor i sport och människors status katalogiseras efter etnicitet, kön och sexuell läggning enligt en förtryckt- och förtryckarideologi – därför att den vanliga amerikanens magkänsla och moral skiljer sig från elitens.”
Och då är vi tillbaka i de dubbla standarderna. Man kan med rätta kritisera Donald Trump för sådant som hans förnekande av 2020 års valresultat, hans ursäktande av stormningen av Kapitolium, hans täta band till amerikanska miljardärer, hans bruk av begrepp som ”alternativa fakta” och hans fäblesse för auktoritärt ledarskap.
Men för att förstå fenomenet Trump behöver de här sakerna ses i sin kontext. Och om vi vänder blicken mot demokraterna finns det i samtliga fall sådant som kan beskrivas som en parallell till, eller kanske snarare en invertering av, republikanernas politik: den politiska elitens öppna förakt för ”vanligt folk”, dess ursäktande av upploppen under Black Lives Matter-rörelsen, dess beroende av liberala miljardärer som George Soros och MacKenzie Scott, dess ovetenskapliga agenda i fråga om kön och sexualitet samt demokratiskt styrda städers haveri i auktoritetsfrågan – konkret uttryckt i nedskärningar i polisväsendet och hyperliberala hållningar till sådant som hemlöshet, missbruk och psykisk ohälsa.
Inget av detta ska automatiskt göras till ett försvar för Donald Trumps mest spektakulära uttalanden. Men det hjälper oss att förstå varför han säger som han gör. Och framför allt: hur det kan generera så många amerikanska röster.
Det är därför som de dubbla standarderna är skadliga. När det bara är den ena parten som blir utsatt för en verkligt kritisk granskning, blir vi som nyhetskonsumenter vilseförda. Här finns det en hel del jobb att göra av våra svenska journalister!
Läs på varldenidag.se
Problemet är som jag ser det så många som kallar sig kristna väljare ställer sig bakom Trump som om han vore en politisk frälsare och inte ser hur lögnens, girighetens, otuktens, fientlighetens, själviskhetens, söndringens, vredesutbrottens, maktfullkomlighetens står bakom så mycket av hans handlande. Skulle förstå om med förtvivlan sa att det är det minst hemska alternativet i och man av hela sitt hjärta önskat få rösta på ett parti som åtminstone till någon del
kunde stå för frid, tålamod, vänlighet, godhet, ödmjukhet och mildhet. I Sverige fanns det tidigare ett sånt parti under Alf Svenssons ledning som det kändes man kunde rösta på med relativt gott samvete. I Sverige finns idag det Kristna Värde partiet som känns som ett någorlunda bra alternativ för mitt samvete även om jag skulle önska att när det gäller vår trygghet vid krig så skulle dom våga lita på Guds beskydd och förstod varifrån vår fred kommer. Har dom stackars kristna i USA inte något parti som står på kristen värdegrund?
Håller med om att många kristnas reservationslösa hyllning av Trump framstår som obegriplig. Men vad det hela i slutändan kokar ned till är nog själva kulturkriget: man vill hellre ha en omoralisk general som får saker och ting uträttade, än en moralisk general som är för svag för att ta fajten …
Den fråga som många kristna i Sverige ställer sig på många kristna forum är ju. Hur kan så många Evangekala kristna rösta på Trump ? Precis som Du skriver så finns så mycket i hans politiska budskap som strider mot det som vi ser som etiska och moraliska grundprinciper i Jesu undervisning för människan. Visst verkar han på några områden stå bakom ett motstånd mot det som många av oss evangekala ser som fel inom när det gäller aborter och hbtq frågor. Demokraterna har också frågor som som ses som viktiga för oss som vill vara Jesu efterföljare. Omsorg om den fattige och främlingen för att ta några ex. Men hos både Magarörelsen och Demokraterna finns ju så otroligt mycket som strider mot traditionell evangelikal kristen tro. Varför följer man inte större utsträckning sitt samvete och röstar på någon oberoende kandidat med en sundare kristen politik. USA s befolkning lever ju i ett från ursprungsbefolkningen stulet land. Dessa har tillsammans med Afrikanerna som togs dit som slavar utsatts för fruktansvärda grymheter. Vilket borde leda till botfärdighet och inte det högmod som kännetecknar både Trumpismen och Demokraterna. Ursprungsbefolkningen i Syd och Mellan Amerika som till stor del utgör de immigranter som söker sig till USA har ju enligt forskning kommit från Nord Amerika och borde ha större rätt till landet än dess vita erövrare. USA är ju inte enda landet där ursprungsbefolkningen utsatts etnisk utrensning. Vi i Sverige har också mycket som manar till botfärdighet och ödmjukhet. När man ser Trump visa på sin drömkarta över Amerika förstår jag inte att USA evangekaler inte protesterar med all sin kraft. Tvärt emot bibelns budskap använder Trump precis som Putin av den starkes rätt att förtrycka den svage.
Det är nog i hög grad tvåpartisystemet som spökar här. Den är ett gissel – för den innebär i praktiken att det bara finns två verkliga alternativ, allt annars är proteströster = bortkastade röster.
Det här är alltför försiktigt skrivet, Olof! Vi delar så klart många av bekymren kring Demokraternas politik. Men när det är Republikanerna och dess presidentkandidat som visar ett ojämförligt förakt för konstitutionen, får vi inte (som t ex Henrik Jönsson) närma oss nån sorts kålsuparteori eller whataboutism). Det Trump uppmuntrade den 6 januari 2021 – då Pence var hjälten! – och än mer i år då han benådade sina stormtrupper är verkligen så exempellöst att vi inte får tveka att fördöma (inte bara kritisera) detta i de allra klaraste ordalag. Glöm inte att Trump därmed skaffade sej ett våldskapital som kunde påverka nästföjande val: passa er så att inte mina följare stormar Capitolium igen!
(Detta sagt: naturligtvis behöver man analysera varför så många de facto var missnöjda med Biden/Harris).
Jag tror att du missuppfattar min text. Den är inte ett ställningstagande till att Republikanerna i alla avseenden motsvarar Demokraterna – utan att svenska medier tenderar att bara redovisa Demokraternas perspektiv på det som händer och sker.