Första och Andra Thessalonikerbrevet hör till de äldsta skrifterna i Nya testamentet. Aposteln Paulus skriver till en församling som han själv har grundat, och som en röd tråd genom texten går förkunnelsen om Jesu återkomst. Det andra av breven är även känt för sina utförliga redogörelser om laglöshetens ande och den kommande Antikrist.

Om detta finns det mycket att säga, och det finns goda skäl för att hålla Bibelns budskap om den yttersta tiden levande. Men Paulus kommer också med ett antal iakttagelser gällande det kristna budskapet i stort. Det är nämligen inte bara laglöshetens ande och Antikrist som hamnar i fokus i apostelns undervisning; han talar även starkt om Guds församling som ett Sanningens och Rättfärdighetens folk.

Gud har från begynnelsen ”utvalt er till frälsning genom att ni helgas av Anden och tror på sanningen”, skriver han. Som motbild målar han upp de skaror som en dag kommer att gå förlorade. De tog inte ”emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten” (2 Thess 2:10–13).

Det här är intressanta formuleringar, inte minst i en kultur som ofta avfärdar talet om objektiva sanningar. Att vara kristen, skriver aposteln, är synonymt med att tro på och till och med älska sanningen. I hjärtat av evangeliet tycks det helt enkelt finnas en tilltro till Sanningen med stort S. Eller som man också kan uttrycka det: en vilja att i alla lägen ge Gud rätt.

På det individuella planet börjar det här i syndabekännelsen. Att erkänna sin synd är nämligen att ge Gud rätt – att säga att Guds omdöme gällande ont och gott, rätt och fel, gäller också i våra egna liv. Detta i kontrast till Ormens fråga: ”Skulle då Gud ha sagt?”

Men inte nog med det. Om och när vi vänder sanningen ryggen, skriver Paulus, öppnar vi oss för den här världens mest destruktiva krafter. I realiteten kliver vi ut ur Guds beskydd och kommer under ”villfarelsens makt”. Paulus säger faktiskt att villfarelsen i sig är att betrakta som ett uttryck för Guds dom – något som han upprepar i Romarbrevets första kapitel.

När Antikrist etablerar sitt rike kommer det här mönstret att gå igen också på global nivå. I ljuset av detta är det ett observandum att vi i dag tycks stå på tröskeln till en världsordning där diktaturer som Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea gör gemensam sak för att kasta tidigare generationers spelregler över ända.

Kraftmätningen mellan sanningen och lögnen, rättfärdigheten och orättfärdigheten består alltså. Mycket tyder på att den just nu eskalerar.

Läs på varldenidag.se