Joe Biden är nu installerad som USA:s 46:e president. Om detta finns det mycket att säga och många perspektiv har redan lyfts på denna tidnings ledarsida. Men åtminstone för dem av oss som kallar oss karismatiker finns det ytterligare ett fenomen att diskutera, och det är de profetior som genom åren har uttalats till Donald Trumps förmån.

Sanningen är ju den att ett stort antal kristna ledare har förkunnat att Trump skulle bli omvald. Till de mest namnkunniga hör Pat Robertson, Kris Vallotton, Jeremiah Johnson och Paula White. De första tre av dessa har visserligen gjort någon form av avbön, men frågan kvarstår: Hur ska vi förstå det faktum att dessa – och åtminstone 40 andra etablerade profetröster – har uttalat saker om Donald Trump som så här i efterhand visat sig inte stämma?

Allvaret i frågan förstärks av det faktum att ingen (?) av USA:s profeter fick någon förvarning om den pandemi som det senaste året har lamslagit vår värld. Det är inte för inte som läget har kallats profetrörelsens största kris i modern tid.

Hur ska vi tolka den uppkomna situationen? Om vi ser till själva profetiorna finns åtminstone sju olika alternativ:

1) De som har uttalat dem är falska profeter, som församlingen gör bäst att ta sin hand ifrån (jfr 5 Mos 18:22).

2) Profeterna är genuina i sin tjänst, men har i detta fall hört fel (jfr 1 Thess 5:19–22).

3) Som ovan, men de har inte hört något alls utan låtit sig dras med av ”grupptrycket” inom profetrörelsen (jfr Jer 23:30).

4) Gud har, som på profeten Mikas tid, medverkat till att lägga en ”lögnens ande” i profeternas mun (se 1 Kung 22:19–23).

5) Den onde ligger bakom de felaktiga profetiorna (jfr 2 Kor 11:3–4).

6) Trump vann – men blev fråntagen segern pga valfusk. (Något som Gud vare sig förutsa eller lyckades hindra.)

7) Profetiorna har en ”andlig tolkning”, så att Trump nu är insvuren ”i himlen”. (Något som med tiden kommer att manifesteras även på jorden.)

Var och en får bedöma vilka alternativ som verkar mest troliga. Själv tänker jag att flera av dem kan vara sanna samtidigt – och om olika personer. Delar av problemet kan också handla om en missuppfattning gällande det profetiska i stort. Den huvudsakliga uppgiften för den bibliska profetian är trots allt inte att förutsäga framtiden – utan att förmedla Guds perspektiv på det som utspelar sig här och nu. Särskilt i Gamla testamentet kan vi dessutom se att profetorden ofta är villkorade: om ni gör si, kommer Herren att göra så. En förutsägelse som inte går i uppfyllelse behöver därmed inte alltid ha varit fel från början.

I det här fallet tror jag dock inte att vi kan komma undan så lätt. Om Gud verkligen sa att Donald Trump – ovillkorat – skulle vinna presidentvalet, då hade Han nämligen fel! De enda rimliga alternativen till detta återfinns i punkt 1–5 ovan. Som pingstteologen Michael Brown skriver i tidningen The Stream: ”Det finns inget tredje alternativ. Det finns ingen verklighet i vilken Trump egentligen vann trots att han faktiskt inte vann. Eller i vilken han är president i Guds ögon men inte i människors ögon.”

Innebär detta att alla profetior om att Herren från början hade sin hand i att Trump blev president var felaktiga? Inte nödvändigtvis. Bibeln talar flera gånger om att Gud kan kalla och göra bruk även av hedniska kungar (se Jes 8:5ff, 45:1ff m fl). Samtidigt varnar han dessa för att ta Herrens favör för given (se Jes 10:5ff m fl), och han varnar sitt folk för att förtrösta på ”mäktiga män” (Ps 146:3).

Kanske var det här som ett antal av USA:s evangelikaler gick vilse? Att de började förtrösta på Trump och hans administration snarare än på Herren och hans makt? I så fall skulle det som nu har skett kunna tolkas som en dom över dessa troendes högmod –över avgudadyrkan bland Guds eget folk.

Klart är att den Gud som uppenbarar sig i Bibeln är på ständig jakt efter ödmjuka hjärtan. Om förvirringen i dagens profetrörelse kan få fler av oss att – utan att ta avstånd från den profetiska tjänsten i stort – kasta oss på Herren är i alla fall något vunnet!

Läs på varldenidag.se