Ett av de vanligaste argumenten mot en traditionell kristen syn på homosexualitet är att Bibeln enbart skulle förbjuda exploaterande sexuella handlingar. Konkret skulle detta få konsekvensen att Nya testamentet vänder sig mot samkönat sex i kontexten av prostitution och pedofili, men att vare sig Jesus eller apostlarna skulle invända mot trogna och jämlika homosexuella relationer.

Det räcker dock att gå till Romarbrevet 1 för att se problemen med detta synsätt. När Paulus här talar om samkönade relationer börjar han med att lyfta fram kvinnlig homosexualitet: ”Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga” (Rom 1:26). Och vare sig i antiken eller i vår tid är det vanligt med prostitution eller pedofili mellan kvinnor.

När Paulus sedan går över till manlig homosexualitet talar han uttryckligen om män som ”upptändes av begär till varandra” (Rom 1:27). Inte heller detta stämmer med bilden av exploaterande sexuella relationer. Vare sig prostitution eller pedofili brukar ju kännetecknas av ömsesidig njutning.

Nej, precis som Stefan Gustavsson var inne på i den föregående artikeln är det primära fokuset i Romarbrevet att samkönade sexuella relationer strider mot Guds skapelseordning. Homosexualitet lyfts inte fram för att samkönat sex skulle vara ”den värsta synden” – utan för att det så tydligt illustrerar att när människan vänder Gud ryggen börjar hon invertera Guds skapelseordningar. Hon ifrågasätter till och med de mest uppenbara aspekterna av vår mänskliga existens: att vi är skapade till män och kvinnor och att våra kroppar vittnar om komplementariteten mellan könen.

När Paulus talar om detta skriver han att samkönade sexuella relationer innebär att vi ”förnedrar våra kroppar” (Rom 1:24), att vi utlämnas åt ”förnedrande lidelser” (Rom 1:26) samt åt ”ett ovärdigt sinnelag” (Rom 1:28). Ett annat sätt att uttrycka detta är att samkönat sex är under vår värdighet som Guds avbilder. Som människor är vi skapade för något annat, och att använda våra kroppar på ett sätt som strider mot Skaparens ursprungstanke innebär en förnedring också av oss själva.

Samma sak kan i någon mening sägas om all sexuell synd. I Första Korinthierbrevet skriver aposteln: ”Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!” (1 Kor 6:18–20).

Den höga syn på vår kropp som Paulus ger uttryck för kan kännas främmande för vissa – inte minst i vår konsumtionsinriktade kultur, där det vi gör med våra kroppar ofta ses som ovidkommande. Men aposteln utgår inte från en sekulär – utan från en judisk – syn på skapelsen, som å ena sidan betraktar kroppen som helig och å andra sidan undviker all form av dyrkan av det skapade.

På samma sätt bör dagens kristna resonera. Vi bör hedra Guds goda skapelseordningar och kroppen som den helige Andes tempel. Samtidigt bör vi undvika att göra sexualiteten till vår primära identitet och på så sätt sätta den i centrum av våra liv.

Läs på varldenidag.se