En av de viktigaste skiljelinjerna mellan en sekulär och en kristen världsbild har med synen på under och tecken att göra. Om man inte tror på Gud måste man ju räkna också med ett slutet universum. Tron på Gud, däremot, skapar en möjlighet för denne att vara verksam här och nu – det som ibland brukar beskrivas som ett öppet universum, som visserligen styrs av naturlagar men som även kan se Herren bryta in på ett (så kallat) övernaturligt sätt.
Helt följdriktigt läser vi redan i Gamla testamentet om ett stort antal under och tecken där Herren själv är verksam. Mest kända är händelserna i samband med Israels uttåg ur Egypten, med delandet av Röda Havet som minnesvärt exempel. Men hit hör också ett antal spektakulära domshandlingar, liksom flera situationer då människor blir botade och till och med uppväckta från de döda.
När Jesus kommer till världen tas detta till en ny nivå. Gång på gång i evangelierna kan vi läsa om hur Jesus botar och gör andra former av under och tecken. Två andliga manifestationer sticker dock ut lite extra i de nytestamentliga texterna, eftersom de inte finns beskrivna mellan Gamla testamentets pärmar.
Den första av dessa är befrielsetjänsten.
Den andra är tungotalet.
Befrielsetjänsten är en av de mest framträdande delarna av Jesu verksamhet. Det är också ett av de konkreta uttrycken för det framryckande gudsriket (jfr Matt 12:28). Jesu seger över demonerna är ett övertygande exempel på hans auktoritet i den andliga världen, något som noteras också av hans egna samtida (se Mark 1:27 m fl). Men det är faktiskt något mer än så, för befrielsetjänsten kan även ses som ett konkret uttryck för Jesu seger över den onde. Det är en tjänst som vilar på Jesu egen död och uppståndelse, och som därmed hämtar sin kraft ur försoningen mysterium.
Även tungotalet är en nyhet i och med det nya förbundet. På pingstdagen – den kristna kyrkans födelsedag – förkunnas evangeliet på nya tungomål. Flera gånger i Apostlagärningarna kan vi sedan läsa om människor som fylls av den helige Ande och som i samband med detta talar i tungor. Jesus själv säger att detta ska vara ett tecken som följer i spåren av evangeliets förkunnelse (se Mark 16:17).
Mot denna bakgrund kan man fundera på det faktum att dessa båda manifestationer av Guds rike – befrielsetjänsten och tungotalet – har blivit föremål för så mycket diskussion och debatt i den kristna kyrkan. Kan det finnas något viktigt här, något som kyrkan bör vara noga med att inte mista?
Det är en misstanke värd att ta på allvar!
Läs på varldenidag.se
Jag har själv tänkt en hel del på Guds rike närvaro och kommit fram till att Bibeln visar oss att Guds rike är den Helige Andes verksamhet på jorden. Jesus Ordet gjorde inga tecken innan Anden kom över honom. Anden ledde omedelbart Jesus ut i öknen för att konfrontera mörkrets furste. Jesus sa, om det är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna så har Guds rike kommit till er. De orena andarna kunde sitta i synagogan utan att exponeras innan Jesus var smord. Efter att han var smord av Anden så exponerades andarna och gav sig till känna, den andliga konflikten blir tydlig i smörjelsen.
Med andra ord så räcker det inte att bara kunna citera Bibeln. Utan Andens närvaro och ledarskap så förblir församlingen svag och kan inte effektivt utföra sitt uppdrag. Det är i alla fall vad jag tror från min enkla horisont.
Ligger absolut mycket i detta!