Som svenskar är vi vana att kunna betrakta vårt samhälle som stabilt. Vi har lång historia av såväl fred som ekonomiskt välstånd. Även i Sverige har vi visserligen fått känna av en och annan lågkonjunktur, men jämfört med många andra länder har det ändå varit som en mild västanfläkt. Något som vi förstås ska vara tacksamma över.
Samtidigt har vi de senaste dagarna blivit påminda om hur bräckligt både vårt samhälle och vårt välstånd faktiskt är. Inte främst på grund av händelser i ”trygga Norden”, utan i den globala by som vi alla är en del av. Jag tänker i första hand på tre saker.
För det första: Den ”svarta måndagen” på Shanghai-börsen. Exakt hur just den här nedgången på marknaden ska komma att utvecklas är det förstås ingen som vet. Men det faktum att den kinesiska regeringen (läs: kommunistdiktaturen) under de senaste månaderna har gjort flera misslyckade försök att stävja utvecklingen bådar inte gott. Och om världens andra största ekonomi börjar skaka i sina grundvalar, är vi förstås många som kommer att dras med i fallet.
För det andra: Flyktingkrisen på och omkring Medelhavet. Det är helt enkelt inte hållbart att Europa ska ta emot alla de människor från övriga världen som tycker att situationen på deras hemmaplan är för svår för att uthärda. Flyktingar från krig och förföljelse är en sak, men när motiven övergår till de betydligt mer tänjbara begreppen ”ekonomisk utsatthet” och ”brist på framtidshopp” blir ohållbart. Europa har helt enkelt inte möjlighet att ta emot alla de människor runtom i världen som har det sämre ekonomiskt ställt än vi. Faktum är att vi inte ens kan ta emot alla som har det sämre politiskt ställt. Utan tvekan talar vi därför här om en tickande bomb, och vi kommer att få se många förändrade regler i fråga om invandring framöver – både i Sverige och i andra länder. Detta alldeles oavsett vad vi tycker om Sverigedemokraterna och andra invandrarkritiska partier.
För det tredje: Bakterieresistensen. Bara under förra året var det så många som 12 000 personer som drabbades av antibiotikaresistenta bakterier i Sverige. En studie från universiteten i Göteborg och Umeå har nu visat att även friska personer kan föra med sig dessa bakterier från sina utlandsresor. Lösningen på problemet är enligt studien ”ökad kunskap, god hygien och en förbättrad levnadsstandard globalt” – något som naturligtvis inte låter sig göras i en handvändning. Ännu en tickande bomb, alltså. För vad gör vi den dag då vi själva eller våra barn inte kan bli friska, till exempel genom vanlig penicillin? Plötsligt blir vår bräcklighet smärtsamt påtaglig!
Vad kan vi då lära av allt detta? Ja, säkert en hel del. Jag är inte ute efter att skapa någon panikstämning. Men ett ärligt erkännande av sakernas tillstånd vore ändå klädsamt – både från våra politiker och från svensken i allmänhet. Vi är inte allsmäktiga trots allt. Bara hos vår Skapare har vi den fasta grund som håller oavsett vad som sker i samhället i stort. Inte som en flykt, utan som en förankring utanför oss själva och vår förmåga.
Det är i tider som dessa som vi får stava på den gamla sången: ”He’s got the whole world in His hand.”
