Att språket är centralt för vår förståelse av verkligheten är en ofta upprepad sanning. De postmoderna filosoferna talar om språket som ett utövande av makt, och få grupper har så helhjärtat tagit till sig detta som woke-rörelsens banérförare: feminister, hbtq-aktivister och företrädare för postkoloniala teoribildningar. Det går en rak linje mellan tänkare som Friedrich Nietzsche och Michel Foucault och våra dagars fokus på pronomen och inkluderande formuleringar.
Samtidigt rymmer denna ideologi en paradox. För ofta använder ju dessa grupper själva språket som maktmedel – konkret genom att ”trolla bort” radikaliteten i sina egna anspråk. När Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn granskade den så kallade ”jämställdhetsintegreringen” på Sveriges högskolor och universitet kunde de påvisa att det bakom det positivt laddade begreppet (vem är inte för jämställdhet?) dolde sig ett radikalt program som utgick från att kön är en social konstruktion och att jämställdhet är detsamma som lika utfall. Något som bland annat ledde till utköp av väl fungerande manliga professorer för att kunna ersätta dessa med kvinnor.
På motsvarande sätt kan man säga att Biden-administrationens radikala DEI-program (Diversity, Equity, Inclusion) har blivit skönmålat i svenska medier. Det har beskrivits som en allmän jämställdhetspolitik, ibland konkretiserat som att man har velat främja ”transrättigheter”.
Och än en gång: Vem är emot jämställdhet och mänskliga rättigheter? Men när man granskar frågan närmare visar det sig att ”jämställdhet” i denna kontext är något helt annat än meritokrati och lika möjligheter. Om något innebär det i stället att kön, hudfärg och sexuell läggning ska ligga till grund för statliga kvoteringskampanjer. Samt att biologiska män ska beredas möjlighet att tävla mot och duscha tillsammans med biologiska kvinnor.
Mot den bakgrunden är det en god nyhet att Donald Trump har slagit back i maskin, och därmed gjort det möjligt att föra staten tillbaka till just meritokrati och allas lika möjligheter. Mer dystert är att vår egen jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) nyligen invigde ett DEI-kontor på Chalmers, vars ideologi i princip är identisk med den som nyligen drevs av Biden-administrationen.
Låt oss alltså upprepa vad som borde vara självklart: Det finns skillnader mellan kvinnor och män. Lika möjligheter kommer inte alltid att leda till lika utfall. Och det är ingen mänsklig rättighet att som biologisk man få tillträde till kvinnliga arenor. Oavsett om vi kallar det för ”jämställdhet” eller för något helt annat.
Läs på varldenidag.se
Bra Olof! Att du är vaken och både upptäcker den agendan som pågår och avslöjar den! Vi får ju endast nyheter i Sverige och Europa som har varit PRO: Biden, Harris och den Vänster-liberala agendan som syftar till att de bibliska grundvärderingarna inte gäller längre! Både Äktenskap, Kön, Familj, mm nedvärderas tyvärr! Men det som är det allvarligaste och som gjordes att jag fick nöd var att de svenska samfundens ledare, präster, pastorer m.fl la sin röst på Harris??? Och inte lite, utan till 80-90% och det chockade mig faktiskt lite! Att det var så stort gjorde ont i mig på riktigt! När jag har gåttnigenom de kristna grundvärderingarna utifrån Guds Ord så borde det vara tvärtom i resultatet! dvs 80-90% till Trump! För oavsett om man gillar eller inte gillar Trumps personlighet så är det väl ändå så att vi ska stå upp för Guds Ord dvs De kristna grundvärden och det Jude/Kristna arvet som vi i Västvärlden har byggt ett välstånd på!!!